Arbetsgivarens respektive Försäkringskassans skyldigheter för arbetslivsinriktad rehabilitering
en rättsvetenskaplig studie
RehabilitationAdaptationInvestigationThe Work Environment Act and theRehabiliteringAnpassningUtredningArbetsmiljölagen och Lagen om allmän
Syftet med denna uppsats är att kartlägga arbetsgivarens respektive Försäkringskassans ansvarför arbetslivsinriktad rehabilitering, genom lagtext, föreskrifter, domstolspraxis och doktrin. Iden arbetslivsinriktade rehabiliteringen finns det tre huvudaktörer: arbetsgivaren,Försäkringskassan och arbetstagaren. Arbetsgivaren har en rehabiliteringsskyldighet gentemotsina anställda, enligt arbetsmiljölagen och lagen om allmän försäkring. Irehabiliteringsansvaret ingår sedan 1992 att arbetsgivaren ska genomföra enrehabiliteringsutredning när den anställde varit helt eller delvis borta från arbetet under en tid.Arbetsgivaren har även ett ansvar för arbetsanpassning av t.ex. arbetsuppgifter, för att på såsätt möjliggöra för arbetstagaren att kunna fortsätta sitt arbete trots eventuell nedsattarbetsförmåga.Utredningen ska sedan lämnas till Försäkringskassan inom åtta veckor. Utifrån arbetsgivarensrehabiliteringsutredning ska Försäkringskassan sedan upprätta en rehabiliteringsplan.Ändamålet med planen är att den försäkrade ska få den rehabilitering som behövs för attdenne ska kunna återgå till arbetet så snabbt som möjligt. I de fall där det finns behov skaFörsäkringskassan även kalla den försäkrade till ett avstämningsmöte, för att så snart sommöjligt fånga upp den försäkrades möjlighet att återgå till arbete och vilket behov denförsäkrades har av stöd i den processen. De olika typer av rehabiliteringsåtgärder som kan bliaktuella är främst arbetsträning och utbildning. Även arbetstagaren har ettrehabiliteringsansvar som går ut på att arbetstagaren aktivt måste delta irehabiliteringsåtgärderna.Ansvars- och rollfördelningen mellan Försäkringskassan och arbetsgivaren är inte heltsjälvklar utan det finns en inbakad problematik. Denna problematik tros bero på denotydlighet som finns mellan aktörernas ansvarsområden. I betänkandet SOU 2006:107 gerutredningen förslag på åtgärder för att tydliggöra lagarna och då också förtydliga ansvars- ochrollfördelningen mellan aktörerna. Dessa förslag diskuteras vidare i uppsatsens avslutandekapitel.