Ansvarsfrihet från skadestånd vid fullgörelsehinder
En jämförelse mellan kontrollansvar, teorin om hardship, Force majeure och frustration
Syftet med uppsatsen är att jämföra hur grunderna för ansvarsfrihet från skadestånd vid fullgörelsehinder är uppbyggda i olika normsystem för att utifrån en komparativ analys komma fram till vilket system som är bäst tillämpbart i en situation liknande den i scenariot med den försenade vaccinleveransen som jag beskrivit i inledningen till uppsatsen.De regler jag valt att studera för en komparativ jämförelse är kontrollansvaret i den svenska köplagen 27 § och CISG art. 79, modellagarna PECL och Unidroit Principles regler om force majeure och hardship, standardklausulerna i ICC 2003 Force Majeure and Hardship Clauses samt den engelska läran om frustration. Att jag valt att studera teorin om hardship beror på att teorin är starkt sammankopplad till reglerna om force majeure och kontrollansvar. Jag har valt PECL och UNIDROIT som exempel på hur modellagar kan vara upplagda. Fler modellagar och principer finns. PECL och UP nämns ofta i en jämförelse med CISG och det är en av anledningarna till att jag valt att behandla just dessa. För att ytterligare jämföra de nuvarande svenska reglerna har jag valt att beskriva hur den historiska 24 § i 1905 års köplag om ansvarsfrihet för skadestånd vid händelser med omöjlighet att prestera var uppbyggd. Jag har valt att som exempel på standardavtal använda mig av klausuler om force majeure och hardship från ICC. Anledningen till att jag tar upp just dessa klausuler, är att klausulerna är väl utarbetade klausuler som är utgivna av den Internationella handelskammaren, ICC.