Ansvarsfördelning i planeringsprocessen
Vem ansvarar för ett projekt som inte når laga kraft?
Arbetet har utvecklats utifrån min egen nyfikenhet och frustrationer över att se planprojekt påbörjas och sedan stanna upp i en tidig planprocess. En del fortsätter såklart men allt fler har börjat hamna i en sorts trend där de antingen läggs ner efter en lång tid av ovetande eller sakta börjar rinna ut i sanden, det vill säga in i ett tillstånd där planen varken är verksam eller nedlagd. Varför detta har börjat inträffa är den frågan som varit grunden till projektet. Varför genomförs ett projekt men inte ett annat? Denna fråga generar ju självklart följdfrågan om vem som har låtit detta kunna hända. Det vill säga vems är ansvaret för att ett projekt ?tillåts? rinna ut i sanden? Ett projekt som jag både följt och begrundat mig över är planprocessen för Slussen. Det är ett projekt som har bedrivits i omgångar under en period av 20 år där stadiet att uppnå laga kraft inte varit i närheten förrän nu i år. Men angående tidsaspekten så menar vissa att det är projektet för Slussen som har tagit tid, inte själva planprocessen i sig. Men jag hävdar utifrån samtal med min handledare och studiekamrater att de hänger ihop i den mån att den ena inte fungera utan den andra och bestämde mig för att Slussen fick bli min fallstudie trots skiljande synpunkter angående plan och projekt. Så genom att studera planprocessen för slussen, som precis har inträtt i sitt antagande skede, har jag försökt skapa en förståelse för varför ett projekt stannar upp och definiera det så vi kan börjar se det som ett verkligt problem istället för något som händer ibland. Till hjälp har fallstudien använt sig av semistrukturerade intervjuer där respondenterna, som har omfattats av både politiker, tjänstemän, initiativtagare/konsulter och berörda för att skapa en så bred grund som möjligt, i en form av personliga möten där alla fått uttryckt sina åsikter om projektet, ansvarsfördelning, huvudsaken till utdragna och uppstannade projektet med mera. Utifrån dessa intervjuer, som har jämförts mot plandokument för slussen samt litterära studier om deltagande- och handlingsteori, så har resultatet av analysen utmynnat i en förståelse av att det inte finns någon riktigt huvudorsak till problemet utan att det finns fler och eftersom det är lättare att tala om något konkret så har svaren blivit riktade mer utifrån slussen än ett allmänt perspektiv. Vilket har gjort det svårt att definiera ett allmänt problem som skulle kunna lösas genom definition. Dock kan vi nu med ett litet facit i hand konstaterat att ett försök till minska antalet planer som rinner ut i sanden så skulle vara att anlita någon, framför allt till stora projekt, som ser till helheten, någon som gör att det blir bättre samarbete mellan alla inblandade i den meningen att alla börjar jobba mer till- sammans och slutar att bara fokusera på ?sin del?. Vidare tillämpningar skulle vara att det utvecklades en större förståelse mellan de olika aktörerna och deras arbetsuppgifter. Något som kanske skulle kunna uppnås genom att ställa krav på att politikerna, att de måste gå någon form av planeringskurs för att få en insikt i planerarens vardag samt vice versa.