Anestesisjuksköterskors uppfattningar om sedering
en enkätstudie
Nurse anaesthesiaSedationDocumentationGuidelinesCourse of actionAnestesisjuksköterskaSederingDokumentationRiktlinjerTillvägagångssätt
Bakgrund och syfte: Anestesiologisk omvårdnad utförs av anestesisjuksköterskan perioperativt. Anestesisjuksköterskan ansvarar för att i samråd med patient och närstående identifiera perioperativa vårdbehov, upprätta en omvårdnadsplan, leda och utvärdera omvårdnadsåtgärder. Vid all vård av patienter ska patientjournal föras. Anestesisjuksköterskan ska både muntligen och skriftligen rapportera, dokumentera och utvärdera den perioperativa vården. Sedering har lugnande effekt, ökar acceptansen av obehag och ger viss amnesi. Sedering är ett utmärkt komplement till regionalanestesi och lokalanestesi. Människor reagerar inte likadant på samma mängd läkemedel. Därför måste både dosen som ges och effekten av denna observeras och utvärderas. Vid administrering av sedativa läkemedel är övervakning av patientens mycket viktig. Pilotstudiens syfte var att beskriva anestesisjuksköterskans uppfattningar om och tillvägagångssätt vid sedering. Metod: En kvantitativ empirisk studie genomfördes med en enkät konstruerad för studiens syfte, 63 anestesisjuksköterskor tilldelades enkäten. Resultat: Sederingspraxis beskrevs på olika sätt. Det fanns även en uppfattning om att någon sederingspraxis eller riktlinjer inte existerade på avdelningen. Vid övervägande lokal och regional anestesi ordinerades och användes sedering på avdelningen. Övervägande delen av anestesisjuksköterskorna kontrollerade nivån via vitalparametrar då det ansågs att ingen sederingsskala fanns tillgänglig. Vitalparametrar ansågs också vara det viktigaste att dokumentera. Anestesisjuksköterskorna hade mål med sederingen, tog hänsyn till patientens önkemål och ansåg sig kunna styra sederingsnivån. Det uppfattades av de allra flesta som om det skulle vara bra med ett instrument eller skala för gradering och dokumentering av sedering och det skulle vara bra för nya kollegor och även kunna bidra till ett gemensamt språk vid överrapportering. De vanligast upplevda komplikationerna var ofri luftväg och motorisk oro och förvirring. Slutsatser: Ett gemensamt instrument för gradering och dokumentation av sedering kan ge ökad medvetenhet och beredskap vid komplikationer då riskerna med sedering kvarstår.