Analyser med indelningspaketet av privata skogsfastigheter inom Norra Skogsägarnas verksamhetsområde
Långsiktig planering av privata skogsfastigheter har fram till nu inte förekommit i någon
större skala, till skillnad från storskogsbruket En av anledningarna har varit att de system som
funnits på marknaden inte varit anpassade för mindre skogsinnehav. Nu har Indelningspaketet
(IP), ett system för långsiktig planering, vidareutvecklats så att det går att använda även på
mindre fastigheter. IP optimerar nuvärdet genom val av skötselalternativ för skogsinnehavet
Utifrån avdelningsregistret imputeras (tilldelas) nödvändiga provytedata till varje avdelning
från en provytebank. Detta medför att en kostsam objektiv cirkelprovyteinventering som
normalt krävs vid användning av IP undviks. En analys med IP sträcker sig över hundra år.
Resultaten ges för varje femårsperiod.
I detta arbete har åtgärdsförslag jämförts mellan analyser med IP och Norra Skogsägarnas
EKO-planer för tio privata skogsfastigheter. För en fastighet har jämförts tillstånd och
analyser baserade på objektivt uppmätta data och subjektivt skattade data. Genom intervjuer
av markägarna har deras långsiktiga mål med sina fastigheter och deras uppfattning om EKO
planen insamlats.
Tio privata skogsfastigheter valdes ut från Norra Skogsägarnas verksamhetsområde, samtliga
med nyligen upprättade EKO-planer. Aktuella ekonomiska förutsättningar användes vid
analyserna med IP. Ett flertal jämförelser mellan EKO-planen och resultaten från IP:s olika
analyser gjordes. De olika analyserna med IP hade olika krav på jämnhet för nettointäkter
över tiden och olika förräntningskrav på skogen.
Imputeringen av provytedata fungerade bra för volym och medeldiameter, något sämre var
överensstämmelsen för ålder. Fastighetsvis omfattning av åtgärdsförslag visade på stora
skillnader mellan EKO-plan och IP. Antal avdelningar som föreslogs till slutavverkning
ökade då förräntningskravet höjdes. Åtgärdsförslag baserade på analyser med objektivt
insamlade data ger stor skillnad för vissa avdelningar mot de åtgärdsförslag som gavs
baserade på analyser med subjektiva data eller EKO-planens föreslagna åtgärder. Vid
analyserpå subjektiva data var skillnaden mot EKO-planens åtgärdsförslag olika stor för de tio
fastigheterna, främst beroende på fastighetens åldersfördelning och den aktuella planläggarens
bedömningar. Inoptimalförlusterna för analyser gjorda på data från EKO-planen var för vissa
avdelningar relativt stora och därför kan en noggrannare inventering vara motiverad i vissa
typer av avdelningar samtidigt som vissa avdelningar inte behöver lika omfattande
inventeringsmetoder. Resultatet av intervjuundersökningen visade på att få markägare hade
någon långsiktig plan utifrån ett ekonomiskt perspektiv. EKO-planen upplevdes som mycket
positiv även om markägarna inte hade hunnit bekanta sig med sin EKO-plan fullt ut.
De viktigaste slutsatserna av detta arbete:
- Skogen ska inte bestämma förräntningskravet, utan markägaren skall välja det
förräntningskrav som han avser att ha på sitt skogsinnehav och sköta det därefter.
- Storleken på inoptimalförlusten för analyser baserade på objektiva eller subjektiva
inventeringsmetoder visar på ett ekonomiskt utrymme för noggrannare inventeringar för vissa
avdelningar.
Metoden med imputering av provytor för användningen av IP på privata skogsfastigheter är
ett bra komplement till en traditionell skogsbruksplan, men i nuläget är förfarandet alltför
komplicerat och det måste fortsätta att vidareutvecklas.