Ambulanssjuksköterskors upplevelse av att möta närstående efter avslutat hjärtstopp i hemmet
Bakgrund: Död på grund av hjärtsjukdom är den vanligaste dödsorsaken i västvärlden, och majoritet av dessa dödsfall sker utanför sjukhus. Närstående är oftast närvarande vid hjärtstopp då merparten av dessa hjärtstopp sker i hemmet. De närstående upplever ofta i samband med detta en känsla av overklighet, och även känslor som panik, rädsla och osäkerhet. Ambulanspersonalen känner ett ansvar för omvårdnaden av både patienten och dennes närstående. Syfte: Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelser av att möta närstående efter avslutat hjärtstopp i hemmet. Metod: Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer som analyserades med innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att ambulanssjuksköterskorna upplevde det svårt att möta närstående efter avslutat hjärtstopp i hemmet, och speciellt svårt var det att möta närstående till unga patienter. Resultatet visade även att ambulanssjuksköterskan försökte bemöta den närstående som man själv skulle vilja bli bemött och efter hjärtstoppet fanns ofta tankarna kvar hos den närstående. Dessa tankar fanns det ett behov av att ventilera med kollegor. Att vara ny i arbetet beskrevs som svårare jämfört med om man jobbat några år. Konklusion: Sammanfattningsvis visar denna studie att bemöta närstående efter avslutat hjärtstopp upplevs vara ett av det jobbigaste mötena inom den prehospitala vården. Ambulanssjuksköterskorna ansåg att mötet med närstående vid hjärtstopp bör beröras mer under utbildningen till specialistsjuksköterska.