Ambulanssjuksköterskors erfarenheter av spinal immobilisering av patienter som drabbats av trauma
En intervjustudie
Spinal immobiliseringTraumaErfarenheterAmbulanssjuksköterskaOmvårdnadOmhändertagandeIntervjustudieManifest innehållsanalys
Spinal immobilisering av patienter som drabbats av trauma är vanligt förekommande i ambulanssjukvården. Om en person blivit utsatt för ett högenergitrauma, exempelvis varit med i en bilolycka eller fallit från hög höjd, bör dennes nacke och ryggrad immobiliseras så att eventuella skador på kotpelaren inte förvärras. Syftet med denna intervjustudie var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av spinal immobilisering av patienter som drabbats av trauma. Studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingen skedde genom individuella, semistrukturerade intervjuer med tio deltagare. Vidare analyserades intervjutexterna med manifest kvalitativ innehållsanalys och tre kategorier framkom; Att inte veta vad som väntar, Att göra det bästa för patienten och Att känna sig bekväm med utrustningen. Kategorierna framkom ur 11 underkategorier. Resultatet följer deltagarnas erfarenheter från att larmet kommer, under färden in mot sjukhuset, till avlämning på akutmottagningen. Deltagarna beskrev tryggheten med att kunna hantera den aktuella utrustningen och att känna ett samspel ute på olycksplatsen tillsammans med de inblandande instanserna. Deltagarna upplevde att det var arbetserfarenheten som avgjorde vilken utrustning som skulle kunna bli aktuell och genom att vara noga förberedd så upplevde inte deltagarna det fanns några svårigheter med att vårda en patient som var spinalimmobiliserad. Deltagarna kunde känna att kriterierna för immobilisering ibland var otydliga och svåra att följa och att de skiljde sig från akutmottagningens riktlinjer. De reflekterade också över att det var obekvämt och fanns vissa risker med att vara spinal immobiliserad, men var överens om att vinsterna övervägde riskerna. Slutsatsen författarna kom fram till var att spinal immobilisering är vanligt förekommande inom den prehospitala vården, men att det behövs mer forskning om området, framför allt i Sverige.