Aggressivitet hos hundar - fysiologi och genetik
Denna litteraturstudie är en sammanställning av befintliga studier om vilka fysiologiska processer som styr aggressivt beteende hos hundar samt vilka genetiska mekanismer som påverkar nedärvningen. Eftersom tusentals människor i Sverige varje år uppsöker akut sjukvård på grund av hundbett och för att aggressivitet hos hundar uppfattas som ett allvarligt beteendeproblem av hundägare behöver problemet få en långsiktig lösning. Genom kunskaper om hur aggressivitet styrs fysiologiskt och hur beteendet nedärvs ökar möjligheterna till att kunna mäta aggressivitet objektivt och att kunna bedriva en avel som resulterar i mindre aggressivitet hos hundar.
Att fight, flight och fright är möjliga responser vid stress är känt sedan länge men vad som fysiologiskt skiljer mellan de olika responserna är inte lika klarlagt. Flera signalmolekyler i kroppen verkar ha ett starkt samband till aggressivt beteende och en av dem är neurotransmittorn serotonin. Serotonin har en känd beteendepåverkan hos människor och ser ut att ha en betydande roll i styrningen av aggressivitet hos hund.
I genetiska studier på hundar har aggressivitet associerats till alleler i gener som kodar för neurotransmittorer. Hos vissa raser har arvbarheten för aggressivitet beräknats vara hög och skillnader i förekomst, typ och grad av aggressivt beteende har påvisats mellan olika hundraser. Sammantaget tyder detta på att arvet har en omfattande påverkan på aggressivitet hos hundar.
Aggressivitet har en komplex fysiologisk och genetisk reglering. Inom området finns potential för mycket mer forskning och det behövs framförallt fler studier som bygger vidare på den forskning som redan är gjord. Fler studier om hur aggressivitet hos hundar påverkas av fysiologi och genetik innebär möjligheten att omsätta kunskapen i praktiska strategier för att minska problemet med aggressiva hundar i samhället.