Additiv tillverkning i metall vid batchproduktion
Kan additiva tillverkningsmetoder användas vid direkttillverkning med metall som bas?
Vårt arbete behandlar möjligheterna och hindren för att använda additiva tillverkningsmetoder (AM) med metall som bas för direkttillverkning vid batchproduktion. AM tillåter användaren att tillverka delar med komplicerade geometrier som är svåra, eller i vissa fall omöjliga, att tillverka för dagens konventionella tillverkningstekniker. Dessutom tillåter teknologin tillverkaren att skapa inre strukturer i ett material som exempelvis gitter- och bikakestrukturer. Metoderna för AM med metall skiljer sig bitvis ganska mycket åt, men grundprincipen är att man bygger upp en modell lager för lager utifrån en given digital fil, oftast CAD. Vårt arbete har därför behandlat området utifrån ett i första hand tekniskt men även kunskapsmässigt och ekonomiskt perspektiv då dessa har behövts analyseras i kombination med varandra för att på ett tillfredställande sätt kunna analysera området. Tyngdpunkten i de delar av rapporten som rör tekniska aspekter har framförallt lagts på Powder Bed Fusion-metoder av olika slag, då vi har bedömt att dessa tekniker av olika anledningar har varit särskilt intressanta för vår frågeställning. Vi har även behandlat bristen på standarder som bedömts ha hindrat utvecklingen av AM med metall som bas och den standardiseringsprocess som för närvarande pågår inom ISO på området. Jämförelser med konventionella tillverkningsteknikers styrkor och svagheter genomfördes också för att få en så god möjlighet att kunna besvara vår frågeställning kring området som möjligt. De slutsaster vi kunnat dra av arbetet visar att tekniken har många styrkor gentemot konventionell tillverkningsteknik och att utvecklingen på området går fort, men även att tekniken i dagsläget har ganska begränsade användningsområden inom produktion, framförallt för små föremål med komplicerade geometrier, helst även i små batcher pga. ekonomiska aspekter. Rapporten behandlar även områden där teknologin kan tänkas få sitt framtida genomslag snabbast bl.a. som en komponent utav ?supply chain management? och som en metod att snabbt kunna börja tillverka en produkt innan fullskalig tillverkning, med konventionella metoder, kan påbörjas.