Accelerometern
en mätmetod för stillasittande
Syfte: Syftet är att undersöka validiteten gällande hur väl accelerometern klassificerar mätningar vid 5 sekunders epok. Metod: Ett total av 13 barn i åldrarna 3-5 år inkluderades i studien som genomfördes med accelerometer GT1M och observation med hjälp av observationsprotokollet CARS. Varje barn hade på sig accelerometern i totalt 55 minuter och observerades samtidigt. Detta för att sen jämföra om accelerometern klassificerar samma beteende som observatörerna observerar. Beteendena var indelade i 4 klassificeringar: stillasittande, låg fysisk aktivitet, moderat fysisk aktivitet och kraftig fysisk aktivitet. Den fysiska aktiviteten/inaktiviteten var uppskattad efter 5 olika forskares skärningspunkter: Freedson (FR), Puyau (PU), Treuth (TR), Mattocks (MT) och Evenson (EV). Sensitivitet (SE) och specificitet (SP) beräknades på de olika skärningspunkterna. Resultat: FR och EV var de som stämde bäst överrens med CARS vid alla 4 intensitetsnivåerna men inte tillräckligt för att säga att accelerometern mäter det den avser att mäta vid de här skärningspunkterna. De andra FR, PU och TR klassificerade stillasittande som stillasittande men precis som de två skärningspunkterna ovan var de sämre på att klassificera de andra 3 intensitetsnivåerna. Konklusion: Accelerometern är bra på att klassificera intensitetsnivån stillasittande men vad gällande de andra intensitetsnivåerna; stående med rörelse, moderat fysisk aktivitet och kraftig fysisk aktivitet var accelerometern sämre på att klassificera det som rätt beteende vid 5 sekunders epok i förhållande till CARS-protokollet. Accelerometern och CARS är inte två metoder som fungerar att använda tillsammans utifrån valda skärningspunkter.