ATT MOTIVERA ICKE SVENSKTALANDE PATIENTER TILL BÄTTRE HÄLSA
Bakgrund: Att arbeta som sjuksköterska innebär ständiga möten med människor
av olika etnisk bakgrund. I sin profession har sjuksköterskan en rad olika lagar
och etiska riktlinjer att följa, vilket kan bli problematiskt att förhålla sig till i
möten med patienter som inte talar språket och har en annan kulturell bakgrund.
För att kunna ge god omvårdnad och främja hälsa visar tidigare studier på att
sjuksköterskan behöver ha ett visst kulturmedvetet tankesätt och kompetens.
Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av
att motivera till hälsofrämjande åtgärder hos icke svensktalande patienter. Metod:
Empirisk intervjustudie med stöd från en strukturerad intervjuguide med öppna
frågor. Insamlat material analyserades enligt riktlinjer för kvalitativ
innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskornas uppfattning av hälsofrämjande
åtgärder innefattade livsstilsförändringar och egenvårdsråd. För att kunna
motivera till bättre hälsa var det av vikt att möta patienten och individanpassa,
vilket kunde vara problematiskt till icke svensktalande patienter. Ofta förlitade sig
sjuksköterskorna mer på information och utbildning till dessa patienter.
Problematiken grundade sig i kulturella skillnader gällande förkunskaper och
förväntningar. En annan barriär var språket, och en viktig förutsättning var då
tillgång till kvalificerad tolk. Patienterna upplevdes känna sig utelämnade i det
nya landet, vilket kunde leda till frustration och aggressivitet. För att underlätta
dessa möten ansågs att mer tid och resurser krävs. Slutsats: För att motivera till
hälsofrämjande åtgärder hos icke svensktalande patienter, behöver sjuksköterskan
tillgång till mer resurser och en ökad kulturell medvetenhet och kompetens.