Syftet med denna studie var att beskriva erfarna sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnadsåtgärder i samband med Venpunktion på barn. Nio sjuksköterskor på ett länssjukhus i Sverige deltog och intervjuades. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys och tre kategorier framträdde: förberedelser, avledande strategier samt hantera rädsla hos barn och föräldrar. Att som sjuksköterska genomföra Venpunktion på barn kan innebära att ställas inför en komplex situation där sjuksköterskan behöver anpassa sig och fortlöpande överväga vilka omvårdnadsåtgärder som skapar de bästa förutsättningarna..

Syftet med studien var att beskriva vad forskningsresultat visar angående avledande strategier samt avledningens effekt på barns upplevelse av smärta, rädsla och ångest/oro vid Venpunktion. Metoden var en beskrivande litteraturstudie baserad på 12 vetenskapligt granskade artiklar som utmynnade i två kategorier med underkategorier. Resultatet visade att avledning vid Venpunktion är en viktig del i omvårdnaden av barn och att den avledande strategin bör anpassas efter barnets önskemål så långt det är möjligt för Venpunktionens tekniska utförande. Avledande strategier som minskade barnens smärta, rädsla och ångest/oro vid Venpunktion var; en sittande ställning för barnet, avledande samtal från föräldern, att få barnet att koncentrera sig på olika bilder, titta på animerad film eller titta i kalejdoskop. Slutsats Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om vilka avledande strategier som enligt forskning är användbara vid Venpunktion på barn och som i sin tur inbringar förmåga att minska barnets upplevelse av smärta, rädsla och ångest/oro i samband med proceduren.

Syftet med studien var att beskriva vad forskningsresultat visar angående avledande strategier samt avledningens effekt på barns upplevelse av smärta, rädsla och ångest/oro vid Venpunktion. Metoden var en beskrivande litteraturstudie baserad på 12 vetenskapligt granskade artiklar som utmynnade i två kategorier med underkategorier. Resultatet visade att avledning vid Venpunktion är en viktig del i omvårdnaden av barn och att den avledande strategin bör anpassas efter barnets önskemål så långt det är möjligt för Venpunktionens tekniska utförande. Avledande strategier som minskade barnens smärta, rädsla och ångest/oro vid Venpunktion var; en sittande ställning för barnet, avledande samtal från föräldern, att få barnet att koncentrera sig på olika bilder, titta på animerad film eller titta i kalejdoskop. Slutsats Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om vilka avledande strategier som enligt forskning är användbara vid Venpunktion på barn och som i sin tur inbringar förmåga att minska barnets upplevelse av smärta, rädsla och ångest/oro i samband med proceduren.

Bakgrund: I Sverige besöker mer än 200 000 barn akutmottagningen varje år. Där måste de ofta genomgå smärtsamma diagnostiska och behandlande procedurer. Den främmande miljön leder till att barnen upplever stress, oro och rädsla. Barn och föräldrar är överens om att nålstick och Venpunktion är några av de mest stressande och smärtsamma procedurerna i samband med ett sjukhusbesök. För många barn som hamnar på sjukhus är den största rädslan att behöva få en spruta eller uppleva smärta.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa metoder som lindrar oro och smärta hos barn vid nålstick i samband med sjukhusbesök.

Blood sampling is one of the most important diagnostic tools in veterinary medicine, and this is also true for avian medicine. A properly collected and handled venous sample can be used for serology, biochemistry and electrolyte analysis, as well as for blood smears, packed cell volume and cell differentiation. Caring for sick birds is a challenge for all veterinary staff. Many birds are easily stressed individuals, and to a very ill bird a big increase in stress level can even be fatal. Avian patients who are presented in a veterinary clinic are often in a poor condition, and blood sampling is an invasive procedure that can cause stress to the patient.

Studier visar att ungefär var tionde patient upplever stickrädsla, en rädsla för nålstick som gör att de undviker att söka vård vilket i sin tur kan leda till hälsoproblem på lång sikt. Att utföra Venpunktion är en vanlig arbetsuppgift för anestesisjuksköterskan och hur hon hanterar patientens stickrädsla är av stor betydelse för hur patienten upplever vården som helhet. Anestesisjuksköterskan ska genom dialog med patienten bekräfta patientens rädsla och hjälpa patienten att känna trygghet på bästa sätt. När patienten upplever lidande på grund av vård, i detta sammanhang Venpunktion uppstår vårdlidande och detta vårdlidande kan anestesisjuksköterskan förebygga. Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenhet av mötet med vuxna patienter med stickrädsla.

Barns värld är på många sätt en helt annan värld än vuxnas. Tankarna och kommunikationen är på ettannat plan. Detta är något som alla som arbetar med barn, speciellt om man har ett yrke där man haren kommunikativ funktion, bör vara väl medvetna och kunniga inom. Smärta hos barn är ettproblemområde som på grund av skillnaderna mellan barn och vuxnas värld alltså blir svårhanterligtpå ytterligare ett plan. Ett möjligt sätt att minska procedursmärta hos barn som vi valt att undersökaär användningen av olika avledningsmetoder.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilken aktuell vetenskap som lett till rekommendationen av att administrera sockerlösning till nyfödda barn i smärtlindrande syfte, i samband med hälstick/Venpunktion. Litteraturstudien var av kvantitativ, deskriptiv art. Data analyserades med hjälp av Forsberg och Wengströms granskningsmall för randomiserade kontrollerade studier. De studier som granskades i denna uppsats visade genomgående att sockerlösningen har betydelse för smärtlindringen hos det nyfödda barnet som genomgått någon form av procedursmärta. Vad gäller styrkan på sockerlösningarna kunde konstateras att högre styrka gav bättre effekt.

Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans rutiner i samband med insättande och omvårdnad av perifera venkatetrar samt att beskriva observationer och åtgärder som sjuksköterskan gör för att undvika komplikationer. Artikelsökningen har skett i databaserna: Elin@Dalarna, Blackwell Synergy, EBSCO-host och Elsevier. De sökord som använts i olika kombinationer var: peripheral, intravenous, catheter/line/cannula, handhygiene, nurse, infections, phlebitis, routine och technique. Artiklarna skulle vara vetenskapligt skrivna på engelska och fick inte vara publicerade före år 1996. Sammanlagt inkluderades 20 artiklar i litteraturstudien varav 16 kvantitativa, 2 kvalitativa och 2 där båda designerna fanns representerade.

Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans rutiner i samband med insättande och omvårdnad av perifera venkatetrar samt att beskriva observationer och åtgärder som sjuksköterskan gör för att undvika komplikationer. Artikelsökningen har skett i databaserna: Elin@Dalarna, Blackwell Synergy, EBSCO-host och Elsevier. De sökord som använts i olika kombinationer var: peripheral, intravenous, catheter/line/cannula, handhygiene, nurse, infections, phlebitis, routine och technique. Artiklarna skulle vara vetenskapligt skrivna på engelska och fick inte vara publicerade före år 1996. Sammanlagt inkluderades 20 artiklar i litteraturstudien varav 16 kvantitativa, 2 kvalitativa och 2 där båda designerna fanns representerade.

SAMMANFATTNINGSyfte: Syftet med föreliggande pilotstudie var att studera rutinerna för preoperativ Emlabehandling på barn. Pilotstudien inriktar sig specifikt på att undersöka om tiden mellan borttagande av EMLA-behandling och Venpunktionen påverkar antalet försök som krävs för att etablera perifer venkateter på barn inför operation.Metod: Patienterna kvasirandomiserades till två grupper. Totalt 73 barn deltog i studien. Åtta barn exkluderades då de inte utsattes för några försök för att etablera perifer venkateter. Således inkluderades 65 barn i pilotstudien.