Avledningsmetoders effekt på smärta, oro och rädsla vid venpunktion inom barnsjukvården.
Barns värld är på många sätt en helt annan värld än vuxnas. Tankarna och kommunikationen är på ettannat plan. Detta är något som alla som arbetar med barn, speciellt om man har ett yrke där man haren kommunikativ funktion, bör vara väl medvetna och kunniga inom. Smärta hos barn är ettproblemområde som på grund av skillnaderna mellan barn och vuxnas värld alltså blir svårhanterligtpå ytterligare ett plan. Ett möjligt sätt att minska procedursmärta hos barn som vi valt att undersökaär användningen av olika avledningsmetoder. Syftet med detta arbete är att fördjupa ochsammanställa kunskapen om effekten av avledning vid perifer venpunktion, att jämföra olika smärtochorosförebyggande avledningsmetoder, samt att jämföra de olika metodernas användbarhet vidvenpunktion hos barn i åldrarna två till tolv år. Studien genomfördes som en litteraturöversikt påkvantitativt material, enligt modellen Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys avkvantitativ forskning av Kerstin Segesten. Resultatet visade att det finns påvisbara fördelar med bådepassiv och aktiv avledning. Båda metoderna är enligt våra resonemang ekonomiskt fördelaktiga ochtidssparande i förhållande till mer avancerade smärtlindringsmetoder, såsom till exempel sedering.Båda avledningsformerna har enligt vårt resultat potential att minska smärta, oro och rädsla. Sett tillstudiernas antal i vårt arbete kan dock inga rättvisa slutsatser dras om aktiv och passiv avledning.Detta även om de resultat vi fått generellt visar på en större lindrande effektivitet vid passiv avledningän vid aktiv avledning. Vidare studier, och då förslagsvis under svenska förhållanden, vore önskvärda.