Det är sedan tidigare allmänt känt att när temperaturen sänks på luft med en hög luftfuktighet så fälls det ut kondenserat vatten som en restprodukt. Ombord på stora kryssningsfartyg med många passagerare så är behovet av att kyla luften stort på grund av att passagerarna vill ha en behaglig inomhusmiljö, vilket leder till att det i fartygens stora luftkonditioneringsanläggningar bildas mycket vatten när luft kyls. Den här studien syftar till att undersöka om det går att ta tillvara på det vatten som bildas som en restprodukt i luftkonditioneringsanläggningarna. För att ta reda på om kvalitén och kvantiteten var tillräcklig för att det skulle gå att använda vattnet ur en luftkonditioneringsanläggning så togs ett Vattenprov från en luftavfuktare. Detta Vattenprov analyserades av ett utav Livsmedelverket ackrediterat laboratorium.

Syftet med detta examensarbete var att utveckla en GC-metod för analys av etylenglykoler i förorenade Vattenprover, exempelvis industriavloppsvatten. Detta skulle åstadkommas med en GC-FID och MMI (Multimode Inlet), samt helst utan provupparbetning. Ett annat av målen var att kunna kvantifiera inom området 1 ppm till 100 ppm, och att metoden skulle vara tillräckligt stabil för att kunna ackreditera den.Ett flertal kolonner testades, där en HP-5 med dimensionerna 30 m*0,53 mm*0,88 ?m från Agilent var den som gav bäst resultat. Även två olika liners provades, dels en med glasull och dels en 2 mm dimpled liner, där dimpled linern gav bäst resultat, och minst ?carry-over? mellan analyserna.

Bronopol (2-brom-2nitropropan-1,3-diol) förekommer i dagens läge i en mängd olika produk-ter, allt från kosmetika till läkemedel samt inom industrier. I denna studie utreddes det om Bronopol i dagens läge är ett miljöproblem.Som utgångspunkt i studien användes två olika metoder, den ena analysmetoden var anpassad för fenoler och den andra var anpassad för Bronopolanalys. Dessa två analysmetoder kombi-nerades till en metod för att analysera Bronopol. Därefter optimerades den på bästa möjliga sätt. Dock gick inte optimeringen så bra.

Examensarbetet har utförts på uppdrag av Banverket Norra banregionen. Syftet var dels att identifiera vilka föroreningar som finns på Gällivare bangård, dels att få en uppfattning om toxicitetstest, främst bioluminescenta test och att utföra en screening med vatten från Gällivare bangård med ett bioluminescent bakterietest. Försök gjordes även med en metallösning av koppar och PAH-förorenat vatten samt en blandning av koppar och PAH. EC50-värden efter 15 och 30 minuter har beräknats för de Vattenprov där så varit möjligt. Vattnet från Gällivare bangård analyserades på laboratorium för att om möjligt kunna identifiera vilka eller vilket ämne som ger upphov till eventuell toxicitet.

Denna rapport behandlar en undersökning vars syfte var att finna en ersättande kemikalie ellermetod till den nu använda metoden för att bryta ner magnetitpartiklar i ett Vattenprov för attanalysera dess järnhalt. I den nuvarande metoden används tioglykolsyra för att lösa uppmagnetiten innan analys i ICP-MS (induktivt kopplat plasma ? masspektrometer).Tioglykolsyra är giftig och dessutom påfrestande för analysinstrumenten och därmed inteönskvärd. Försöken i denna utredning utfördes genom att byta ut tioglykolsyran mot saltsyra,svavelsyra eller EDTA, samt att ändra temperatur eller tid i uppvärmning av provet.Utredningen visade att saltsyra inte är en fungerande ersättande kemikalie, att svavelsyramöjligen kan fungera, även om vidare utredning krävs för att finna de optimala förhållandenamellan tid, temperatur och koncentration av syran, samt att EDTA kanske också kan fungera.Utredningen visade även att istället för att analysera i en ICP-MS verkade det som att detskulle kunna fungera att analysera färskVattenprover (prover utan förbehandling) i en AAS(atomabsorptionsspektrometer) med grafitugn. För att veta med säkerhet ifall tioglykolsyragår att ersätta behövs vidare utredning för AAS med grafitugn, svavelsyra och EDTA.

Ämnesområdet förorenad mark är väldigt aktuellt. Detta beror bland annat på de 15 miljömålen riksdagen har satt upp. Ett av målen är giftfri miljö, vilket innebär att miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Målen innebär att förorenade områden ska vara identifierade, och inom minst 100 av de områden som är mest prioriterade med avseende på riskerna för människors hälsa och miljön ska arbetet med sanering och efterbehandling ha påbörjats senast år 2005. Minst 50 av de områden där arbete påbörjats ska dessutom vara åtgärdade.

SAMMANFATTNING En betydande del av den svenska nötkreaturspopulationen finns i kustnära områden. Enligt gammal hävd och av praktiska skäl tillåts boskap på perifert belägna marker släcka törsten i de vattendrag som finns att tillgå på betet och längs Östersjökusten dricker djuren havsvatten då färskvatten ofta är en bristvara. Algblomningar med toxinbildande cyanobakterier uppträder varje sommar i Östersjön liksom i många åar och insjöar. Temperatur, solinstrålning och väderförhållanden styr omfattningen av blomningarna. Egentliga Östersjön, inräknat Finska viken, Ålands hav och Skärgårdshavet tillhör de mest utsatta områdena när det gäller massförekomst av cyanobakterier.