Ett av vattendirektivets mål är att engagera allmänheten i vattenplaneringsprocesser. I Sverige försöker man på många platser uppnå detta genom att bilda vattenråd för de lokala vattenförekomsterna. Det finns en osäkerhet kring hur exakt dessa ska fungera och frågan är om de verkligen är lösningen på medborgarengagemanget. Med hjälp av en enkät som skickats ut till ett vattenråd önskar den här studien ge underlag för att diskutera och om möjligt ge svar på om vattenråd är lösningen på hur allmänheten ska engageras. Utöver den stora frågan diskuteras även hur kommunikationen fungerar inom vattenrådet och mellan vattenrådet och några olika aktörer samt vilken roll vattenrådets samordnare har.

Solna är till ytan en liten kommun med varierande landmiljöer och rikt på ytvattenområden. Vattenmiljöerna är påverkade av föroreningar från trafik, bostadsområden, centrumområden, miljöfarliga verksamheter och andra markanvändningsområden. Denna påverkan utgörs inte bara av aktörer i Solna, utan också av verksamheter inom angränsande kommuner. Därför behövs, i samsyn med grannkommunerna, en översiktlig strategi för att minska den totala påverkan på sjöar och vattendrag. Vattenplanering i Europa går mot en utveckling där kommungränserna inte styr miljöarbetet.

Översvämningar är ett stort problem på flera håll i Sverige och klimatförändringarna väntas förvärra situationen i vissa delar av landet. I syfte att strukturera arbetet med översvämningsrisker togs översvämningsdirektivet (2007:60:EG) fram i EU år 2007. Direktivet genomförs som förordning (SFS 2009:956) i Sverige och denna infördes i svensk lagstiftning den 26 november 2009. Enligt förordningen om översvämningsrisker har Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap en viktig roll då de ska utföra den preliminära bedömningen av översvämningsrisker, bl.a. genom framtagande av kartor som redovisar översvämningshotade områden.

När EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) antogs 2000 fick medlemsstaterna ett ansvar att uppnå god ekologisk och kemisk status i alla vatten 2015 med vissa undantag. Vattendirektivet införlivades i Sverige genom förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (2004:660) 2004, där det stod att det, för varje vattendistrikt, ska finnas en länsstyrelse som ska utgöra vattenmyndighet för distriktet. De fem Vattenmyndigheterna har, på grund av föreskrifter i Miljöbalken och förordningen om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön, utfärdat åtgärdsprogram. I åtgärdsprogrammen finns 7 punkter av 38 riktade åt kommuner, varav punkt 37 lyder: ?Kommunerna behöver, i samverkan med länsstyrelserna, utveckla vatten- och avloppsvattenplaner, särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status, god kemisk status eller god kvantitativ status? Även om kommuner ska få stöd av länsstyrelser, Vattenmyndigheter och Havs- och vattenmyndigheten när det gäller vattenfrågor har handledning och riktlinjer för att utforma kommunala vattenplaner inte funnits.