I det nya pensionssystemet i Sverige placeras en viss del av den framtida pensionen i fonder, som väljs av individen själv. Detta system, kallat premiepension, innebär att det är av stort intresse för såväl individerna som samhället i stort att veta hur väl dessa fonder förvaltas. I den här uppsatsen studeras en särskild aspekt av förvaltningen, den så kallade Tajmningförmågan. Det är förmågan hos fondförvaltarna att förutsäga vilka vändningar marknaden kommer att göra och sedan investera fondens medel med hänsyn till dessa vändningar. Syftet med uppsatsen är att undersöka om det finns sådan Tajmningförmåga i de 38 Sverigefonder som ingår i premiepensionssystemet samt om de fonder som eventuellt uppvisar sådan Tajmning har några gemensamma egenskaper.