Bakgrund: Behovet av bolagsstyrning är stort för mindre familjeföretag, då det kan hjälpa dem att hantera deras komplexa omvärld. Framförallt är det styrelsen som har en viktig roll när det gäller bolagsstyrning i familjeföretag. Ett aktivt styrelsearbete är viktigt för att de ska kunna stå sig i den ökande globala konkurrensen. En extern Styrelseledamot kan bidra till ett aktivt och effektivt styrelsearbete och därmed ge företaget konkurrensfördelar. Det finns dock vissa problem förknippade med tillsättandet av externa styrelseledamöter som kan påverka valet att ta in utomstående i styrelsen.

Denna uppsats behandlar minoritetsaktieägares möjligheter att rikta en skadeståndstalan mot Styrelseledamot och verkställande direktör där bolaget är mottagare av en eventuell ersättning, s.k. actio pro socio. En sådan talan kan även benämnas som internt skadeståndsanspråk, minoritetstalan eller derivativ talan. I uppsatsen utreds dessa interna skadeståndsanspråk som en del i att skapa större kunskap i bolagsstyrningsfrågorna och i synnerhet utreda detta rättsmedels möjligheter och begränsningar. I första delen av uppsatsen redogörs för Styrelseledamot och VD:s plikter gentemot bolaget samt vilka skadeståndsrättsliga bedömningar som måste uppmärksammas i den aktiebolagsrättsliga kontexten.

Aktiebolagslagens huvudregel är att bolaget självt ansvarar för sina skulder och förpliktelser. Det många inte känner till är att det finns några undantag från denna regel som gör att aktiebolagets ledning kan bli personligt betalningsansvarig. En krånglig aktiebolagslag gör inte saken bättre. En helt ny aktiebolagslag skall förhoppningsvis medföra att reglerna blir lättare att förstå så att även lekmän blir medvetna om undantagen från den personliga ansvarsfriheten. Syftet med denna framställning har varit att redogöra för de viktigaste situationerna som kan medföra personligt betalningsansvar.

The corporate opportunity doctrine constitutes a prohibition for the directors and officers of a company to pursue for themselves any opportunity which falls within the scope of the corporation?s business. In Swedish law the doctrine has not yet seemed to attract any greater attention. This doctrine has been the focus of a multitude of cases in a both American and English law, however mainly in the America law. Therefore, the American legal framework can serve as guidance in trying to define the doctrine as it has developed, or perhaps more correctly not developed, in national law.The perhaps most crucial question to be answered in the area of corporate opportunities is how the law indentify an opportunity as a ?corporate? one.

Uppsatsens syfte är att se vilka faktorer som kan vara avgörande och vad det är som styr urvalsprocessen vid valet av en ny Styrelseledamot ur ett genusperspektiv. Studien baseras på Handelsbankens styrelse som är den av storbankerna i Sverige med störst snedfördelning mellan könen i styrelsen. Det mesta av materialet vi studerat är tryckta källor i form av årsredovisningar och vetenskapliga artiklar men vi har även använt oss av en enkät som är skickat till Alecta som är en av röstrepresentanterna till bankens valberedning. Undersökningen delas in i tre olika delar vilka är humankapital, social identitet och ledarskap. Syftet med teorierna var att se om de stämde in i verkligheten på Handelsbankens styrelse.

Styrelseledamot och VD har som uppgift att tillgodose bolagets och dess aktieägares intressen och dessa organ är därmed bundna av en viss lojalitetsplikt gentemot bolaget. Grunden till bestämmelser angående lojalitetsplikten är att förhindra att bolagsledningen handlar i egenintresse, men att bolagsledningen skall vara lojala mot bolaget de representerar följer i Sverige mer av allmänna sysslomannaprinciper än av bolagsrättsliga regler. Aktiebolagslagen ger nämligen uttryck för denna plikt endast i ett fåtal regler: jävsbestämmelserna och generalklausulen. Lojalitetsplikten är dock mer omfattande än så och det kan uppstå situationer där Styrelseledamot eller VD får möjlighet att agera i eget intresse på bolagets bekostnad utan att bolaget är part i rättshandlingen. Dessa situationer berörs varken av jävsreglerna, generalklausulen, eller ABL i övrigt.

SammanfattningDenna uppsats inleds med en kort historisk genomgång av den aktiebolagsrättsliga utvecklingen i Sverige under de senaste århundradena. Därefter sätts fokus på gällande rätt vad det gäller det personliga ansvaret för styrelseledamöter i aktiebolag. Styrelseledamöters ansvar i samband med likvidation, förpliktelser som uppstår innan bolaget är registrerat och olovlig värdeöverföring genomgås och följs upp med en genomgång av styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot bolaget och gentemot andra. Därefter följer en genomgång av det straffansvar som kan drabba en Styrelseledamot.Därpå följer en liknande genomgång av gällande rätt för revisorers personliga ansvar. Revisorsnämndens funktion gås igenom innan gällande rätt för revisorers skadeståndsansvar presenteras.

Syftet med förevarande uppsats är att utreda hur det personliga ansvaret är utformat för nytillträdd styrelse, samt vilka möjligheter har nytillträdd styrelse att undgå ansvar.Styrelseledamöter i ett aktiebolag kan bli personligt betalningsansvariga om det i lagen givna handlingsmönstret när det finns skäl att anta att bolaget har kapitalbrist. Det personliga ansvaret är utformat som ett medansvar och träffar hela styrelsen. Möjligheterna för att undgå personligt betalningsansvar är dels genom ansvarsfrihetsgrunder, dels genom att läka kapitalbristen (inom en till två månader).Det personliga ansvaret för nytillträdd styrelse är inte lagreglerad och av lagstiftaren stadgas att frågan bör bedömas med beaktande av den nytillträdde ledamotens agerande i det enskilda fallet. Diskussion har förts kring vilken ansvarssituation som ska anses gälla för den nytillträdde Styrelseledamoten vid tidpunkten för inträdet. Indikationer finns på att nytillträdd Styrelseledamot "ärver" tidigare styrelses ansvar.

BakgrundSmå familjeägda aktiebolags styrelsesammansättning brukar kännetecknas av en överlappning mellan familjen och företaget. Små företag har ofta inte råd med det antal kompetenta styrelseledamöter som de har behov av och kan därmed gå miste om viktig information, kompetens och erfarenheter som en extern Styrelseledamot kan bidra med. Vidare har tidigare forskning visat att externa styrelseledamöter kan tillföra ett främmande inslag i familjeföretaget vilket kan ge en känsla som innebär förlust av kontroll. Slutligen kan det anses finnas brister i tidigare forskning då små företag har undersökts i mindre utsträckning.ForskningsfrågorVad är det som avgör varför små familjeföretag väljer att tillsätta externa styrelseledamöter eller inte?SyfteSyftet är att genom kvalitativa intervjuer förklara små familjeföretags tillsättande av externa styrelseledamöter.MetodStudien har byggts på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som genomförts med tio VD:ar i tio små svenska familjeägda aktiebolag.Teoretisk referensramsDen teoretiska referensramen bygger på en trecirkelmodell som beskriver familjeföretags överlappande system.

1 januari 1999 infördes lagen om revisorns anmälningsskyldighet. Den ålägger revisorn i ett aktiebolag en anmälningsskyldighet om han misstänker att VD eller Styrelseledamot gjort sig skyldig till brott inom ramen för bolagets verksamhet. Lagen är mycket omdebatterad och möttes av stor skepsis, främst bland revisorer, vid dess införande. Vårt syfte med denna uppsats är att utifrån ett empiriskt material undersöka om tillämpningen av lagen medför att lagstiftarens avsikter uppnås. Sammantaget tyder det som framkommit i vår undersökning på att lagen om revisorns anmälningsskyldighet inte fungerar i praktiken.

SammanfattningKoncernchefens rättsliga ställning är oklar vad avser hans rätt att företräda bolaget och hans skadeståndsansvar. Eftersom begreppet koncernchef inte förekommer i aktiebolagslagen så kan problem uppstå när man skall placera in koncernchefen i ett bolags organisation. En koncernchefs ställning riskerar att inkräkta på bolagets lag reglerade organ såsom VD och styrelse. Koncernchefen kan i vissa fall utföra uppgifter som enligt lag skall skötas av VD eller styrelse. Frågan är hur frågan om koncernchefens skadeståndsansvar skall hanteras i de fall koncernchefen får en ställning som inte är förenlig med aktiebolagslagen.

Bakgrund: Revisorerna har under de senaste åren vid flertalet tillfällen hamnat i rampljuset efter att olika så kallade skandaler uppdagats. De har"anklagats", ofta av styrelseledamöter, för att inte sköta sina jobb. Revisorerna har avvärjt kritiken genom att hänvisa till vad som ingår i deras uppdrag och anser vidare att ansvaret ligger hos styrelsen. Syfte: Syftet med denna uppsats är att beskriva och kartlägga uppfattningen hos revisorer och styrelseledamöter avseende revisorns ansvar som följer av den lagstadgade revisionen. Vidare ska vi även försöka förklara skillnaderna samt göra en precisering av revisorns ansvar.

Syftet med denna uppsats är att utreda vilken syn revisorer har på ansvarsfrihetsinstitutets bedömning av ersättningsskyldighet och vilka konsekvenser detta medför.Om revisorn funnit att en Styrelseledamot eller verkställande direktör orsakat bolaget ekonomisk skada som kan leda till ersättningsskyldighet skall revisorn anmärka på detta i revisionsberättelsen samt lämna ett uttalande till bolagsstämman om huruvida styrelsen bör beviljas ansvarsfrihet för sin förvaltning av bolaget under det år som har gått.Uppsatsen grundar sig på den rättsekonomiska analysen, vilket innebär att utgångspunkten har lagts på de relationer som finns mellan olika grupper inom och i anslutning till företaget. Teorin i denna uppsats utgår från två olika bolagsstyrningsteorier som bygger på en existerande informationsasymmetri. Det kan ifrågasättas i vilken mån informationsasymmetrin kan utjämnas med revisorn som övervakare.Uppsatsen har genomförts med kvalitativa intervjuer som grund. Den slutsats som har dragits är att ansvarsfrihetsinstitutet endast verkar ge bolagets intressenter information om bolagets förvaltning är undermålig, genom en avstyrkt ansvarsfrihet i vissa fall. Uttalandet om ansvarsfrihet borde därför anses som alltför onyanserat.

Det finns två olika typer av koncernchefer, de som blivit utsedda och de som endast kallas för det. Det är endast den som är utsedd som kan inta en rättslig ställning som koncernchef. Då koncernchefen har en organställning, såsom VD eller Styrelseledamot, intar denne den rättsliga ställning som organställningen innebär. Om koncernchefen inte har någon organställning kan denne få en rättslig ställning genom ställningsfullmakt eller genom delegation från styrelsen. Vid helägt dotterbolag kan koncernchefen ge bindande direktiv till styrelsen i dotterbolaget.

Syftet med konkurs är främst att skydda konkursgäldenärens borgenärer genom att fördela deras förluster proportionerligt. Under senare år har även framhållits att själva konkursförfarandet skall syfta till att främja ett bibehållande av sysselsättning, samhällsintressen i övrigt samt att upptäcka och beivra ekonomisk brottslighet. Konkursinstitutet har även en sanerande uppgift genom att det tvingar fram en avveckling av verksamhet som inte bär sig, En gäldenär, som är på obestånd, skall efter egen eller borgenärs ansökan försättas i konkurs. Möjligheten för tredje man att överklaga ett konkursbeslut har prövats av HD i en rad rättsfall, enligt vilka vare sig aktieägare, borgenär, Styrelseledamot eller VD skall tillerkännas talerätt. Däremot har en person som riskerar att förlora egendom genom återvinning medgivits talerätt med hänvisning till att konkursbeslutet i så hög grad påverkar dennes intressen.