En av de mest framsta?ende fo?rdelarna med skiljefo?rfarande som tvistlo?sningsmetod a?r att parterna har mo?jlighet att utse skiljema?n som de ka?nner fo?rtroende fo?r och som har sa?r- skild kompetens fo?r tvistens avgo?rande. Enligt 8 § lagen (1999:116) om skiljefo?rfarande (LSF) ska en Skiljeman vara opartisk, och om det finns omsta?ndigheter som rubbar fo?rtro- endet fo?r Skiljemannens opartiskhet ska denne skiljas fra?n sitt uppdrag. Om en Skiljeman a?r partisk kan a?ven skiljedomen klandras och uppha?vas.Denna uppsats syftar till att utreda skiljema?ns (o)partiskhet enligt 8 § LSF samt att fo?rso?ka faststa?lla ga?llande ra?tt fo?r partiskhet i relationen mellan Skiljeman och partsombud.Relationen mellan Skiljeman och partsombud a?r inte reglerad i LSF men i ra?ttspraxis finns va?gledning fo?r vilka omsta?ndigheter som kan vara av fo?rtroenderubbande karakta?r.

Utifrån ett handelsrättsligt perspektiv har skiljeförfarandet som tvistelösningsmetod alltjämt varit att föredra. Kommersiella aktörers speciella krav på handläggningen upprätthålls med hjälp av en stark partsautonomi som möjliggör en insynsfri, snabb, effektiv och ändamålsenlig handläggning. Effektiviteten aktualiseras inte minst på grund av uppbyggnaden som ett eninstansförfarande. Ett förfarande utan en generell överprövningsmöjlighet medför vissa inskränkningar i parternas rättssäkerhet. Den inskränkta rättssäkerheten i ett skiljeförfarande anses dock kompenseras av att parterna är medvetna om förfarandets uppbyggnad och av att det står dem fritt att välja varsin Skiljeman de har förtroende för.