2006 infördes i Sverige ny lagstiftning som skulle ge polisen möjlighet att använda den ständigt förbättrade DNA-tekniken som ett effektivt redskap i sin brottsbekämpande verksamhet. Polisen gavs utökade möjligheter att ta Salivprov för DNA-analys samt registrera resultaten av dessa analyser. Lagstiftaren förväntade sig se en ökning gällande brottsuppklaring, i synnerhet så kallad mängdbrottslighet. Lagstiftaren förväntade även se en stor ökning av antalet registrerade DNA-profiler. Uppsatsen beskriver hur DNA-tekniken ser ut i dagsläget.

I Sverige har vi som allmän utgångspunkt att varje medborgare är skyddad mot kroppsliga och integritetskränkande ingrepp, husrannsakan, kroppsvisitation och liknande intrång. Dessa lagstadgade skydd återfinns i Regeringsformens 2 kapitel. I vissa situationer måste dock den enskildes intresse av integritetsskydd inskränkas. I Rättegångsbalkens 28 kapitel finner vi regler för när och hur den enskildes lagstadgade integritetskydd får inskränkas genom tvångsmedelsutövning Det är dessa bestämmelser som jag har försökt utreda i denna uppsats. Utöver de konkreta reglerna som uttrycks i RB 28 kap aktualiseras ett antal principer vid tvångsmedelsutövning.

I saliv förekommer ett enzym, kallat alfa-amylas, som kan ge en fingervisning om en persons upplevda stressnivå. Förekomsten av alfa-amylas kan testas genom att låta droppa ett Salivprov på ett särskilt slags filterpapper, som sedan färgas klarblått. Hastigheten på färgningen har visats kunna stå i förhållande till aktiviteten av alfa-amylas, och har tidigare mätts med fotodiod. Det här arbetet har undersökt den tekniska görbarheten i att använda en mobilbaserad lösning istället, detta för att öka tillgängligheten av att kunna utföra dessa mätningar. I arbetet har en lämplig mätmetod först sökts genom att analysera en datamängd med bildsekvenser tagna med mobilkamera.

I denna uppsats behandlar jag den rättsliga regleringen som omgärdar kroppsbesiktning och de rättsliga förutsättningarna för att genomföra denna åtgärd med tvång. Vidare behandlas frågan huruvida kroppsbesiktning får genomföras med stöd av ett samtycke från den enskilde. Det föreligger ett oklart rättsläge i denna fråga och syftet med denna uppsats är att utreda betydelsen av ett samtycke från den enskilde till kroppsbesiktning. Vilka rättsliga konsekvenser får det att den enskilde lämnar sitt samtycke till kroppsbesiktning? Är frågan om samtycke relevant? I denna del redogörs för de åsikter som framförts i frågan samt mina egna uppfattningar.