DNA-lagstiftningen, tillräckligt effektiv?
2006 infördes i Sverige ny lagstiftning som skulle ge polisen möjlighet att använda den ständigt förbättrade DNA-tekniken som ett effektivt redskap i sin brottsbekämpande verksamhet. Polisen gavs utökade möjligheter att ta salivprov för DNA-analys samt registrera resultaten av dessa analyser. Lagstiftaren förväntade sig se en ökning gällande brottsuppklaring, i synnerhet så kallad mängdbrottslighet. Lagstiftaren förväntade även se en stor ökning av antalet registrerade DNA-profiler. Uppsatsen beskriver hur DNA-tekniken ser ut i dagsläget. Den behandlar även hur gällande rätt ser ut och vad som uttrycks i förarbetena. Uppsatsen ämnar utröna huruvida lagstiftningen haft den effekt lagstiftaren förväntade sig och om inte vilken problematik som finns kring lagstiftningen.