Idag, när industriernas storhetstid är över i Sverige, har nya områden för utveckling öppnats upp. Det handlar om ytor som förr tillhörde industrin men idag blivit något som kallas Ruderatmark. För att spara på värdefull naturmark utanför städernas gränser väljer många städer att idag förtäta på dessa marker. Ruderatmark benämns även som skräpmark som trots namnet är en yta som ofta innehåller unika habitat för flora och fauna och är en speciell stadsbiotop som bidrar till en rik biodiversitet i städerna. Samtidigt är den i många fall förorenad med gifter och ses som ett hot mot människorna i staden. Ruderatmarkerna är dessutom i allra högsta grad en kulturell betingelse.

Beckholmen är en ö vilket gör dess tillgänglighet begränsad. Visserligen kan man nå ön per fot men eftersom att det pågår industriverksamhet på ön är endast en liten del av den tillgänglig för allmänheten. Resten ägs tillträde endast av de som arbetar på ön. Ön är visuell på håll från bl.a. Slussen, hela Södermalms nordöstra strand och Henriksdal vilket gör att den lätt kan hamna i blickfånget om den huserar en större utmärkande byggnad.Mitt projekt är en skulptural varvsbyggnad som syftar till att framhäva Beckholmen och dess renässans som en ö med sjöfartsverksamhet.

Stadens landskap kan förändras snabbt, nya områden exploateras och andra överges. Att bygga tätt har blivit ett populärt sätt att expandera städer på då det anses spara värdefull mark utanför städerna. Men vilken mark är det som ska bebyggas inne i staden? Har inte dessa områden några egenskaper som är värda att bevara? Denna uppsats redogör för vilka värden övergivna områden med vild natur i urban miljö kan ha, samt vilka attityder det finns till dessa. Genom en litteraturstudie har olika värden, som till exempel ekologiska sociala och upplevelsemässiga, applicerats på dessa platser.