Organdonation förkommer i hela världen och fungerar på ett likvärdigt sätt. Organdonation och Organdonationsprocessen är något som sjuksköterskor kan stöta på under sitt arbete inom akutsjukvården. Organdonationsprocessen ser ut ungefär på samma sätt världen över, men upplevs på olika sätt. Syftet med denna beskrivande litteraturstudie var att beskriva sjuk-sköterskors inställning till och upplevelser kring Organdonation och Organdonationsprocessen då en patient avlidit. De frågeställningar som författarna hade var sjuksköterskors inställning till Organdonation och vilka upplevelser sjuksköterskor hade kring Organdonationsprocessen.

Tillgången på organ är för liten i förhållande till efterfrågan. Många patienter hinner avlida i väntan på ett nytt organ. För att ingrepp ska få göras måste närstående underrättas. Den avlidne anses positiv till Organdonation om han eller hon inte gjort sin vilja känd, närstående kan dock motsätta sig detta. Ungefär en tredjedel av de närstående nekar till donation om den avlidnes vilja inte är känd.

Bakgrund: Behovet av organ är större än antalet utförda transplantationer i Sverige.  Att som anhörig få beskedet om ett plötsligt dödsfall kan vara en utlösande faktor till att hamna i kris. Sjuksköterskor ställs då inför det etiska dilemmat att eventuellt behöva lyfta frågan om Organdonation till de anhöriga, men framförallt att bemöta dem på ett värdigt och respektfullt sätt.Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta anhöriga vid dödsfall där Organdonation är möjlig.Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med hjälp av sammanställd forskning om sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta anhöriga till en potentiell organdonator. Resultatet grundas på total sju vetenskapliga artiklar var av fyra kvalitativa respektive tre kvantitativa.Resultat: I resultatet framkom olika aspekter på sjuksköterskors erfarenheter om bemötandet av anhöriga till en potentiell organdonator. Resultatet sammanfattades i fyra kategorier; ?Organdonationsprocessen kan orsaka lidande?, ?Att kommunicera om Organdonation?, ?Sjuksköterskans förhållningssätt? och ?Kunskap om Organdonation?.Slutsats: Litteraturstudien resulterade i en djupare insikt i hur sjuksköterskors empati, erfarenheter och kunskaper påverkar hans eller hennes sätt att bemöta anhöriga.

Bristen på organ är ett välkänt och diskuterat ämne inom transplantationsverksamheten. Den har dock ökat donationsfrekvensen, genom att utvecklingen av att transplantera organ från en levande individ till en annan har påskyndats. Detta i sin tur har gett större möjligheter att belysa och samla kunskaper om hur organdonatorer, mottagare och närstående beskriver sina upplevelser. Syftet med vår studie var därför att fördjupa oss i hur de människor som ger organ och de människor som tar emot ett organ har upplevt donationsprocessen. Vi ville också belysa de känslomässiga upplevelser som de närstående till en patient som drabbats av hjärndöd beskriver.Vi har gjort en systematisk litteraturstudie, och använt vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 1997 och 2007.

En operationssjuksköterska kan under sin yrkesverksamma tid förväntas att ansvara vid en operation där patienten konstaterats hjärndöd och det beslutats att Organdonation ska genomföras. Syftet med denna studie var att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter vid Organdonation när donatorn är hjärndöd. Studien har en kvalitativ ansats, där forskarna strävar efter en helhetsförståelse av det studerade intresseområdet. Datainsamling utfördes via ostrukturerade intervjuer med öppna frågor. Sju intervjuer genomfördes med operationssjuksköterskor som medverkat vid Organdonation när donatorn var hjärndöd.

Idag transplanteras med framgång bl.a. hjärta, lungor, njurar och lever. Behovet av organ ökar men tillgången minskar. Det finns många olika sätt att göra sin vilja känd om sin inställning till Organdonation. Om den avlidnes vilja inte är känd är det anhöriga som måste ta beslutet om Organdonation.

När en patient drabbas av en total hjärninfarkt och blir aktuell för Organdonation ställs det höga krav på intensivvårdssjuksköterskan. Tidigare studier visar att intensivvårdssjuksköterskor oroas av att vårda blivande organdonatorer och samtidigt stödja dennes närstående. Syftet var att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att stödja närstående till patienter med total hjärninfarkt i samband med Organdonation. En kvalitativ metod med innehållsanalys av en fokusgruppsintervju genomfördes.Det framkom två huvudkategorier, Närståendes behov och Intensivvårdssjuksköterskans förmåga att ge stöd. Intensivvårdssjuksköterskans upplevelse påverkades i hög grad av hur närstående reagerade på situationen gällande Organdonationsprocessen.

Idag transplanteras med framgång bl.a. hjärta, lungor, njurar och lever. Behovet av organ ökar men tillgången minskar. Det finns många olika sätt att göra sin vilja känd om sin inställning till Organdonation. Om den avlidnes vilja inte är känd är det anhöriga som måste ta beslutet om Organdonation.

SAMMANFATTNING:Bakgrund: I Sverige råder det bristpå organ. Fler möjliga donatorer inom intensivvården kan fångas upp omsjuksköterskor har mer kunskap, rutiner och bättre arbetsfördelning. Det är enutmaning för sjuksköterskor att närma sig den sörjande familjen och fråga omsamtycke. Detta kräver kunskap i kommunikation vid mellanmänskliga möten.Syfte: Att beskrivasjuksköterskors upplevelser av och attityder till Organdonation.Metod: En systematisklitteraturstudie där 14 artiklar inkluderades varav 7 kvalitativa och 7 kvantitativa.Artiklarna har granskats utifrån Willman, Stoltz och Bahtsevanis mall.Databaserna Cinahl och PubMed har använts för artikelsökning. Artiklarna äretiskt godkända.Resultat: Resultatet har analyseratsenligt Lundman & Graneheim.

Vad anhöriga har för syn på Organdonation påverkar deras beslut, i en situation där den anhörige tvingas fatta ett för någon annan. Familjerelationer och bemötandet av vårdpersonal samt tidigare erfarenheter av sjukvården är ytterligare faktorer som påverkar närståendes inställning till donation. Detta ställer höga krav på sjuksköterskan. Både vad gäller att identifiera de anhörigas behov och tillfredsställa dem, samt att förhålla sig neutral och stöttande i donationsfrågan så att de anhörigas beslut inte heller blir påverkat av någon annan. Det är även betydande att vårdpersonal är införstådda med att det endast är de anhöriga som kan och ska fatta detta beslut och att beslutet måste respekteras oavsett utgång.

Sverige har sedan 1988 fastställt döden genom hjärnrelaterade dödskriterier, vilket gör det möjligt att ta tillvara organ för transplantation. Den enskilda individen har självbestämmanderätt när det gäller att donera sina organ och kan under sin levnadstid registrera sitt ställningstagande. Många etiska konflikter råder runt donationsfrågan - vad är rätt och vad är fel? Vilket beslut skall man som anhörig fatta när man oväntat hamnat i en traumatisk situation där en närstående avlidit och visar sig kunna vara en potentiell donator? Studiens syfte var att kartlägga faktorer som påverkar anhörigas beslut för eller emot Organdonation, vid närståendes död. Metoden som har använts är litteraturstudie, där tio vetenskapliga artiklar ingår.

I samband med att en Organdonation ska genomföras görs en uttagsoperation, där organen tas från donatorn. Inför detta ingrepp vårdas patienten på intensivvårdsavdelningen och det finns god tillgång på forskningom hur personalen där upplever vårdandet av en tilltänkt donator. Däremot brister forskningen om hur den perioperativa personalen upplever sitt medverkande vid uttagsoperationen. Syftet med studien var att beskriva perioperativa sjuksköterskors upplevelser av att medverka vid en uttagsoperation från en avliden inför Organdonation. Studien genomfördes som en kvalitativ deskriptiv studie och kvalitativ innehållsanalys.

Antalet donationer räcker inte för att fylla behovet för depatienter som väntar på nya organ, vilket leder till attmänniskor årligen dör i väntan på organ. Det är viktigt attpotentiella organdonatorer identifieras och uppmärksammas av sjuksköterskan samt att deras inställning till donation efterfrågas. Sjuksköterskan har ett ansvar i att vårda den potentiella donatorn samt dess närstående. Studiens syfte var att belysa sjuksköterskans betydelse för närstående i samband med Organdonation. Resultatet bygger på en analys av 14 vetenskapliga artiklar och visar att sjuksköterskans kunskap om donationsprocessen är av betydelse.

Sjuksköterskeprogrammet, 180 högskolepoäng/Omvårdnad ? eget arbete.

Mellan behovet av organ för svårt sjuka patienter och tillgängligheten på organ från avlidna donatorer finns det i dag ett stort gap. Behovet av organ för transplantation har världen över blivit en växande angelägenhet dels för individen som är i behov av ett nytt organ men även för samhället i stort. På intensivvårdsavdelningar avlider människor av obotliga hjärnskador där döden konstateras genom så kallade direkta dödskriterier och om dessa samtidigt vårdas i respirator kan de bli organdonatorer.Att som intensivvårdssjuksköterska ställas inför att vårda en organdonator är en utmanande och mångfasetterad uppgift speciellt då det också sker relativt sällan är det viktigt att genom denna studie föra fram vad detta innebär för intensivvårdsjuksköterskan i rollen som vårdare. Syftet med denna studie är att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av vårdandet i samband med OrgandonationMetoden som används är litteraturstudie enligt Axelsson (2012) med både kvalitativa och kvantitativa artiklar samt en avhandling. Studiens resultat presenteras som två teman, vårdande ansvar samt professionell utmaning och ambivalens.