I början av 1800-talet började järnvägsnätet i delar av Europa elektrifieras. Då klarade inte motorerna att kommutera vid nätets höga frekvens, 50 Hz, då omformades istället frekvensen till 16,7 Hz. För att växla frekvensen användes roterande Omformare. Senare kom mobila Omformare som stod på järnvägsvagnar. Dessa omformarstationer var ofta placerade i bergrum.

Energi är en resurs som måste användas effektiv för att undvika onödig negativ miljöpåverkan och utgifter. Återmatning från nedåtgående malmtåg till uppåtgående malmtåg leder till en effektivisering i energiutnyttjande. Beräkningen av den återmatade energin utgår ifrån tågets lägesenergi och förlusterna från räls, lutning, vind och kurvor. Totalt kan återmatning av energi ge en besparing på 20 % för enkelspår och 20 % respektive 21 % för dubbelspår. Dubbelspår kan ha mer trafik än enkelspår men förhållandet mellan konsumerad och återmatad energi är i princip den samma.

Examensarbetet har utförts på uppdrag av Banverket Norra banregionen. Syftet med examensarbetet var att ta fram en modell för inventeringen av förorenade områden inom Banverkets fastigheter i Norra banregionen. Som grund för studien har en inventering av förorenade områden längs Malmbanan utförts. Inventering och riskklassning har utförts enligt MIFO (Metodik för inventering av förorenade fastigheter), vilken är framtagen av Naturvårdsverket. Förutom inventering och riskklassning enligt MIFO har även bangårdarna har indelats i grupper, vilket kan vara en hjälp inför den fortsatta inventeringen.