Malmbanan utgör den viktiga transportlänken mellan gruvindustrin i Kiruna och hamnen i Narvik. Genom detta transportstråk kan gruvindustrin nå sina kunder ute på världsmarknaden. Gruvorna i Kiruna har sedan första världskriget utvecklats till att bli en av Sveriges viktigaste inkomstkällor inom basindustrin. För Norges del utgör Ofotenbanan, som är namnet på sträckan som löper genom Norge, den enda möjliga transportlänken mellan Nordnorges viktiga fisktransporter till Oslo via tåg. Fisktågen körs från Nordnorge över på Malmbanan in i Sverige för att sedan köras vidare till Oslo.

Denna undersökning syftar till att klarlägga den beslutsfattandeprocess som låg bakom byggandet av järnvägen till Luleå i slutet av 1800-talet. Hela problematiken började mer än 250 år tidigare när malmtillgångarna i Norrbotten blev kända och de första försöken att exploatera dessa kom till stånd. Ganska snart insåg man att transporten av malm till hamnstäder som Piteå och Luleå var besvärlig samt ineffektiv då dessa mestadels företogs med hjälp av ackjor och slädar. I och med att järnvägar började byggas från 1825 och framåt så kunde en lösning på problemet skönjas och en mängd undersökningar gjordes för att övertyga de styrande i Stockholm om detta alternativ. Intresset från centralmaktens sida var dock till en början svalt, framför allt på grund av den rådande oviljan från mellansvenska bruksägare att uppmuntra till en ökad produktion av malm i Nordsverige.