Utredning av vuxna med förmodad Neuropsykiatrisk funktions-nedsättning har blivit allmänt förekommande först på 2000-talet. Trots att utredningen är omfattande finns endast lite forskning kring hur utredningen påverkar patienten. Effekter, mestadels symtomlindrande, har påvisats vid andra utredningsformer men mycket skiljer dessa utredningar från de Neuropsykiatriska. Huvudsyftet med denna studie är att undersöka symtomförändringar och hälsofrämjande effekter för patienten vid Neuropsykiatrisk utredning. Single case-design har använts, deltagarna var sex patienter remitterade för Neuropsykiatrisk utredning i två olika landsting, och har mätts gällande variablerna ångest, depression och känsla av sammanhang.

Personer med en Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan ha olika svårigheter som påverkar de dagliga aktiviteterna i vardagen. Aktivitetsbalans är ett begrepp som ofta används inom arbetsterapi och beskriver en individs uppfattning av att ha en tillfredsställande mängd av aktiviteter och rätt variation mellan olika aktiviteter. Det förekommer inga studier om aktivitetsbalans kopplat till personer med en Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning vad författarna har noterat. Syftet med examensarbetet var att beskriva den självskattade aktivitetsbalansen hos vuxna personer med en Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Den metod som användes var en kvantitativ icke ? experimentell tvärsnittsstudie.

Denna studies syfte var att undersöka betydelsen av en Neuropsykiatrisk utredning för föräldrars upplevelse av sitt barn. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem föräldrar vars barn genomgått en Neuropsykiatrisk utredning på BUP i Umeå. Det transkriberade materialet analyserades med Interpretative Phenomenological Analysis förändring i föräldrarnas upplevelse av barnet efter utredningen. Föräldrarna upplevde att de fått förklaring, bekräftelse och ny kunskap samt en vidgad empatisk förståelse för barnets svårigheter. Utredningen såg till barnets svårigheter i sin helhet och föräldrarnas frågor och oro blev mötta.

ABSTRACT: Denna studie är en kvalitativ komparativ forskningsdesign. En jämförande metod för att analysera likheter och skillnader mellan studieobjekten men också i relation till tidigare forskning. Syftet med studien var att undersöka kunskapsläget samt hur kompetenssatsningen ser ut i Jämtlands kommuner bland socialtjänsthandläggare kring Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ur ett förvaltningsetiskt och professionsetiskt perspektiv. Studien visar att de kommuner som ingått i studien är medvetna om dessa funktionsnedsättningar och har en mer eller mindre utarbetad strategi i bemötandet av personer med NPF och att de respondenter som hade goda kunskaper i ämnet ansåg att de behövde mer kunskap och kompetenssatsning, vilket Socialstyrelsen har efterfrågat i ett flertal utvärderingar och vägledningsdokument..

Genom att göra en studie med fenomenografisk ansats, har jag försökt att studera hur föräldrar och lärare upplever att det är att få en Neuropsykiatrisk diagnos på sitt barn. Jag har i min studie utgått från min egen förförståelse, eftersom jag är förälder till en pojke med DAMP. Efter att ha intervjuat, skrivit ner och analyserat mitt material upptäckte jag två kategorier med tillhörande underkategorier. Jag har också försökt att kortfattat förklara diagnoserna AD/HD, DAMP och Asperger syndrom. I min litteraturgenomgång har jag presenterat de som företräder det positiva med en Neuropsykiatrisk diagnos och de som företräder det negativa med att få en Neuropsykiatrisk diagnos.

I denna uppsats undersöktes genom halvstrukturerade kvalitativa intervjuer hur elever i gymnasieskolan upplevt att få en diagnos på en Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. De intervjuade skulle samtliga ha fått diagnosen inom de tre senaste åren och går på olika program på en gymnasieskola i Mellansverige. Syftet var att beskriva hur elever upplever att det är att få en diagnos på en Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Hur det påverkar relationen med vuxna och med kompisar samt hur det påverkar deras mående och framtidstro.   De intervjuade tillfrågades om sin medverkan av respektive speciallärare som arbetar med dem. Samtliga respondenter hade möjligheten att avböja erbjudandet eller avbryta samarbetet närsomhelst under arbetets gång.

Diagnoser är ett sätt för samhället att beskriva och gränssätta vad som är normalt och socialt accepterat. Diagnos är även en social konstruktion som oftast utifrån ett samhällsperspektiv har en negativ inverkan. Människor sätter etiketter på de med diagnosen och oftast är det i negativ bemärkelse och man accepterar inte det avvikande beteendet som diagnosen förklarar. Syftet med denna studie är att ta reda på hur vuxna med diagnos upplever för- och nackdelar med sin diagnos. Med den kvalitativa metoden har semistrukturerade intervjuer genomförts.

Syftet med uppsatsen är att undersöka och redogöra för vad det finns för förebyggande socialt arbete för barn som har uppvisat avvikande beteende och deras föräldrar. Studien riktar sig till barn upp till 10 års ålder som har uppvisat avvikande beteende men inte har fått en Neuropsykiatrisk diagnos. De centrala frågeställningarna är:? Vad finns det för förebyggande åtgärder för icke diagnostiserade barn med avvikande beteende?? Hur ska barnen bemötas?? Vad är föräldrarnas roll i detta arbete?Detta är en kvalitativ studie där vi har intervjuat sex socionomer och två specialpedagoger som arbetar med socialt arbete. De kommer dagligen i kontakt med barn som har avvikande beteende och deras familjer.

Autismspektrumtillstånd (AST) är en Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kan påverka individens vardagsliv. Livsområden som kan vara problematiska är bland annat arbetsliv, familjeliv, relationer och områden som kräver social interaktion. Syftet med föreliggande studie var att undersöka vardaglig kommunikation hos vuxna med AST samt att genom deltagarnas personliga berättelser undersöka hur AST kan påverka en individs liv. Denna typ av studie är viktig för att generera en bättre förståelse för behoven hos vuxna med AST och därmed ge indikationer för vilka typer av anpassningar som kan behövas i samhället. Föreliggande studie baserades på en videoinspelad fokusgruppsdiskussion med fyra deltagare som i vuxen ålder har diagnostiserats med AST.

I denna studie har vi undersökt hur fyra förskolelärare på tre olika förskolor uppmärksammar,underlättar och hjälper barn med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Hur pedagogernatillsammans med specialpedagogen arbetar med stöttning och hjälpmedel för att skapa enmeningsfull pedagogisk vardag för dessa barn i verksamheten.Undersökningen är genomförd med en kvalitativ metod och är baserad på trepedagogintervjuer samt en intervju med en specialpedagog. Utifrån våra intervjuer har vibearbetar olika delar och tillsammans skapat en helhet i resultatet. Genom intervjuerna fick vien inblick i informanternas arbetsätt och deras syn på hur arbetet med barnen ges uttryck iverksamheten samt hur man som förskollärare och specialpedagog förhåller sig till begreppeten skola för alla.Resultatet visar att alla intervjuade pedagoger och specialpedagogen uppmärksammar, stöttaroch hjälper barn med förmodad eller konstaterad Neuropsykiatrisk funktionsnedsättninggenom att se till att deras förutsättningar och behov uppfylls. De påpekar under intervjuernaatt de lägger stor vikt på det gemensamma arbetet med ambition att vara öppen, kunna gevarandra råd samt att värdet av att kunna diskutera med varandra.

I denna uppsats undersöktes genom halvstrukturerade kvalitativa intervjuer hur elever i gymnasieskolan upplevt att få en diagnos på en Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. De intervjuade skulle samtliga ha fått diagnosen inom de tre senaste åren och går på olika program på en gymnasieskola i Mellansverige. Syftet var att beskriva hur elever upplever att det är att få en diagnos på en Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Hur det påverkar relationen med vuxna och med kompisar samt hur det påverkar deras mående och framtidstro.   De intervjuade tillfrågades om sin medverkan av respektive speciallärare som arbetar med dem. Samtliga respondenter hade möjligheten att avböja erbjudandet eller avbryta samarbetet närsomhelst under arbetets gång.

Asperger syndrom är en Neuropsykiatrisk störning som ger olika funktionsnedsättningar. Detta gestaltar sig i en oförmåga att leva sig in i hur andra tänker och känner, fantasifattigdom och nedsatt förmåga till social interaktion. Människor med Asperger syndrom kan ofta uppfattas som udda och avvikande av andra människor och de upplever ofta sin bristande sociala kompetens som ett stort hinder. De behöver som alla andra människor någon gång uppsöka vården. Personalen i vården känner inte alltid till de funktionsnedsättningar som människor med Asperger syndrom kan ha och det finns en risk för dåligt bemötande, vilket kan leda till att onödigt vårdlidande uppstår.

Bakgrundsdelen avhandlar den ständigt pågående debatten om Neuropsykiatriska diagnoser. Vi lyfter kritiska forskares åsikter om Neuropsykiatriska diagnoser och konsekvenser av diagnostisering, likväl som förespråkande forskares syn på detsamma. Även diagnosens betydelse i skolan avhandlas. Syftet med studien var att skapa en bred bild av Neuropsykiatriska diagnoser och vilka följder de får i praktiken, sett ur många olika perspektiv. Genom att sammanställa olika berörda aktörers bilder var syftet att sammanbinda deras erfarenheter med den funktion/betydelse som diagnosen för med sig.

Syftet med denna uppsats har varit att belysa Neuropsykiatriska utredningar utifrån ett klientperspektiv. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med sex informanter som har genomgått en Neuropsykiatrisk utredning. Avsikten med studien var att få en djupare och tydligare kunskap om klienternas upplevelse av att genomgå en Neuropsykiatrisk utredning. Våra frågeställningar har belysts utifrån tre teman förväntningar, upplevelse och bemötande. Resultatet visade att det finns flera aspekter i utredningen som har upplevts som problematiska utifrån ett klientperspektiv, men också aspekter utanför utredningen som upplevts som bekymmersamma utifrån klienternas utsagor.

Inledning: Syftet med studien var att ta reda på hur en metod för Neuropsykiatriska utredningar upplevdes av de föräldrar som deltagit i den. Utredningsmetoden kallas TA-C, eng. Therapeutic Assessment with Child. I den sätts särskilt värde till delaktighet och den terapeutiska potentialen.Frågeställningar: 1: Vad var föräldrarnas anledning att söka utredning? Hur beskrev föräldrar sig delaktiga i den Neuropsykiatriska utredningen av deras barn? Hur var utredningen till hjälp att förstå sitt barn?Metod: Kvalitativ metod, semistrukturerad intervju, 10 föräldrar som genomgått en form av Neuropsykiatrisk utredning för deras barn.Resultat: Resultatet visar att föräldrarna har upplevt betydande delaktighet och förståelse för sitt barn, och kopplar ofta ihop begreppen, som att de har en ömsesidig påverkan.