Protein i foder utnyttjas av idisslaren via upptag av mikrobprotein i tunntarmen eller som foderprotein som passerat vommen vidare till tunntarmen. Olika råproteinnivåer i foder till idisslare påverkar både miljön och djurens avkastning. Råprotein från vallväxter kan analytiskt delas upp i olika fraktioner utefter var i idisslaren det bryts ned och kan tillgodogöras. Ett sådant system är The Cornell Net Carbohydrate and Protein System (CNCPS) vilket delar in protein i fraktionerna A, B och C utefter deras Nedbrytningshastighet i vommen. Många olika faktorer kan påverka halt och sammansättning av råprotein i vallfoder.

Syftet med detta projekt var att studera inverkan av gröda och skördetidpunkt på kemisk sammansättning och vomnedbrytning av neutral detergent fibre (NDF) och torrsubstans (TS) i helsäd samt att jämföra ANKOM DaisyII in vitro-metoden med in situ-metoden med avseende på nedbrytningsförloppet i vommen av NDF och TS i helsäd. Havre, korn, rågvete och vårvete odlades i storrutor med tre upprepningar i fält. Hela försöket upprepades under två år (2002 och 2003). Varje storruta delades upp i två smårutor, som skördades vid tidig mjölkmognad respektive tidig degmognad. In vitro-inkubering skedde med ANKOM DaisyII-inkubator av 48 prover från båda åren.

I de norra delarna av Sverige bedrivs skogsbruk och rennäring på samma marker. Detta kan i flera fallleda till intressekonflikter. Marklavar är en viktig del av renarnas vinterfoder. Mycket marklav förstörs vid slutavverkning, både av maskinerna vid avverkningstillfället och senare vid markberedningen. Den återstående laven täcks delvis av avverkningsrester och är därför inte tillgänglig för renbete.

I Sverige finns uppskattningsvis mellan 4000 och 8000 stycken deponier. De flesta av deponierna är nedlagda och år 2001 fanns det 142 stycken aktiva deponier för hushållsavfall. År 2010 hade antalet minskat till 76 stycken.  Vid nedbrytning av organiskt material i deponier bildas metanhaltig deponigas som bidrar till växthuseffekten. Utsläppens omfattning prognostiseras med hjälp av beräkningsmodeller, exempelvis IPCCs. Dessa modeller fordrar att antaganden görs av exempelvis andelen gas som utvinns via gasuppsamlingsutrustningen, det organiska materialets halveringstid och avfallets sammansättning och mängd.

Snabba kolhydraterna har i kostdebatten ibland utpekats som en av orsakerna till metabola syndromet (insulinresistens och höga blodfetter). Stärkelsen i sin renaste form bidrar till att blodsockernivån höjs dramatiskt efter måltid precis som en ren glukoslösning. Att vi skall undvika att äta ren glukos för att minska risken för metabola syndromet känns naturligt, men att undvika stärkelserika livsmedel är svårare att förstå. Det kräver ett nytt tänkande att dela in livsmedel i snabba och långsamma, beroende på hur de påverkar blodsockerhöjningen efter en måltid. Många livsmedel har fått ett glykemiskt index (GI) som ett mått på kolhydraternas kvalité.