SAMMANFATTNING Artros och skador i Ledbrosk är vanliga problem hos både människor och djur, som orsakar stora fysiska besvär i form av smärta och nedsatt rörelseförmåga. Idag finns ett flertal olika behandlingsmetoder mot artros, men ännu finns ingen bra behandlingsmetod för att åstadkomma läkning av ett skadat Ledbrosk. I den här studien användes kanin som modelldjur för att utvärdera en ny behandling mot artros på människa. Målet var att stimulera nybildning av Ledbrosk via rekrytering av mesenkymala stamceller. Studien utfördes på 20 kaniner av rasen New Zeeland White, 6-7 månader gamla honor med en kroppsvikt på ca 4 kg. En ledskada skapades med borr på den mediala femurkondylen i kaninernas vänstra knäled under anestesi. Därefter injicerades en hyaluronsyragel enbart eller tillsammans med tillväxtfaktorn bone morphogenic protein-2 (BMP-2) i leden.

Osteoartrit är en progressiv sjukdom med inslag av låggradig inflammation som leder till degeneration av ledens alla strukturer. Många hästar drabbas och sjukdomen är en vanlig orsak till hältor vilket leder till stora problem, exempelvis förlorad träningstid, sämre prestation och i värsta fall avlivning. Osteoartrit drabbar synovialleder, som är uppbyggda av följande strukturer: ledkapsel, ledvätska, Ledbrosk, subkondralt ben samt omkringliggande senor och ligament. Ledbrosket består av kondrocyter och extracellulärt matrix. I normalt Ledbrosk sker lika stor nedbrytning som nybildning av de ingående matrixkomponenterna.

Ledinflammation är ett vanligt problem som orsakar smärta och nedsatt användbarhet hos häst. Intraartikulär behandling med glukokortikoider anses vara ett effektivt sätt att komma tillrätta med smärtan och inflammationen. Vid behandling av ledinflammation är det även önskvärt att främja Ledbroskets funktion och det råder delade meningar kring vad glukokortikoider har för effekt på Ledbrosk. Det finns tre föreningar (betametasonacetat/ betametasondinatriumfosfat, triamcinolonacetonid och metylprednisolonacetat) som är vanliga vid intraartikulär behandling av ledinflammation med glukokortikoider hos häst i Sverige. Litteraturstudiens syfte var att utvärdera huruvida det finns skadliga effekter på Ledbrosk av dessa glukokortikoider i rekommenderade doser och i sådana fall om effekterna skiljer sig åt mellan föreningarna.Betametasonacetat/betametasondinatriumfosfat har ej visats påverka brosket negativt om det administreras i inflammerad led, även om de använda doserna överstiger de rekommenderade något.

Osteoartrit (OA) är en vanligt förekommande sjukdom och bidragande faktor till nedsatt förmåga att träna och tävla hos hästar. Ledinflammation som det också kallas drabbar alla häst raser och i alla grenar inom rid, trav och galoppsporten. Inflammationen kan drabba alla de ingående strukturerna i leden och ger kliniskt upphov till hälta, smärta, ökad ledfyllnad och stelhet. Sjukdomen bidrar till sämre djurvälfärd och ekonomiska förluster inom hästindustrin. Orsakerna kan vara många.

Osteoartrit (OA) är en vanlig sjukdom både hos människor och hos hästar. Studier tyder på att olika cytokiner, där IL-1? och TNF? tros vara de viktigaste, bidrar till att driva de katabola processer i Ledbrosket som man ser vid OA. Syftet med det här arbetet var att undersöka om IL-17 skulle kunna vara ytterligare ett sådan betydelsefull cytokin. IL-17 kan inducera produktion av både NO och PGE2 i Ledbrosk, öka produktionen av andra proinflammatoriska cytokiner som IL-1?, IL-6, IL-8 och TNF?, samt uppvisar potent synergi med IL-1? och TNF?.

Magnetic resonance imaging (MRI) has the potential to be used for the diagnosis and study of osteoarthrosis in the equine tarsal region. In the development of new diagnostic MRI techniques cadaver specimens are often used. To allow the use of cadaver legs for these types of studies it is important to know the effect of time after death on the MRI image. Since the relaxation times are temperature dependent, it is interesting to examine whether the time after death and the temperature of the cadaver may play a role in the image appearance and quality. The radio pulse sequences that show the different types of tissues are also important to know when pathological evaluation with MRI is used.

Osteoartrit (OA) är ett mycket vanligt problem hos hästar och har i många fall sitt ursprung från felaktig belastning av leden, blir ofta kroniska och omfattar inflammation i ledens samtliga ingående delar. Resultatet är bland annat nedbrytning av Ledbrosk och matrixkomponeneter. Idag baseras diagnostik och framtida prognos mestadels på den kliniska bilden och/eller bilddiagnostiska hjälpmedel. I denna studie har två inflammationsmediatorer; interleukin 1? (IL-1?), high mobility group box protein 1 (HMGB-1), och ett enzym; matrixmetallopeptidas 13 (MMP-13) mätts i ledvätska och serum med hjälp av kommersiell enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA)-teknik. Hypotesen är att dessa är förhöjda i ledvätska från leder med konstaterad hälta. Tjugonio ledvätskeprov och 11 serumprov från 11 hästar som sökt till Universitetsdjursjukhuset i Uppsala för hälta analyserades i denna studie.

Magnetic resonance imaging (MRI) has the potential to be used for the diagnosis and study of osteoarthrosis in the equine tarsal region. In the development of new diagnostic MRI techniques cadaver specimens are often used. To allow the use of cadaver legs for these types of studies it is important to know the effect of time after death on the MRI image. Since the relaxation times are temperature dependent, it is interesting to examine whether the time after death and the temperature of the cadaver may play a role in the image appearance and quality. The radio pulse sequences that show the different types of tissues are also important to know when pathological evaluation with MRI is used.