Sedan Riksantikvarieämbetets rikstäckande fornminnesinventeringar under 1980 och 90-talen har kunskapsläget för en rad fornlämningstyper förändrats, särskilt tydligt är detta för agrara lämningar. I föreliggande uppsats har en kritisk granskning av FMIS utförts med hjälp av en detaljkartering av en del av ett sedan tidigare känt fornlämningsområde i Södra Rörums socken, Skåne. En för kulturmiljövården ny inventeringsmetod, linjetaxering, har testats på samma fornlämningsområde. Linjetaxering har inte använts i större utsträckning inom arkeologi och kulturgeografi men är vanligt förekommande inom t.ex. biologi.

Syftet med uppsatsen är att undersöka förändringar i det rurala landskapet i Norrbotten och undersöka och analysera hur människor upplever dessa. Undersökningen är gjord genom en fallstudie med byn Armasjärvi som utgångspunkt. Fallstudien består av tre delar, litteratur- kart- och intervjustudie. Litteraturstudien behandlar Norrbottens och Armasjärvis rurala Landskapshistoria som sedan drygt 1000 år är präglad av jordbruk. Litteraturstudien behandlar även människors relation till landskapet, som är unik och beror av bland annat värderingar och erfarenheter, vilket sedan speglar synen på land-skapsförändringar.

Tomarps Kungsgård ligger i nordvästra Skåne, i Åstorps kommun, Södra åsbo härad. Gården kom i svenska kronans ägo år 1660, som ett av de så kallade Bornholmska vederlagsgodsen, och lades då till de svenska kungsgårdarna. Under hela 1700-talet och en bra bit in på 1800-talet fungerade gården som översteboställe vid Norra Skånska kavalleriregementet, varefter den har arrenderats ut till lantbrukare. Idag förvaltas den av Statens Fastighetsverk i samarbete med Tomarps Kungsgård HB, som bedriver galleriverksamhet, samt lantbrukare som brukar jorden. Det första skriftliga belägget för någon slags verksamhet vid Tomarp, närmare bestämt fiske i Rönne å, är från år 1303. Troligen anlades det vid denna tid en kvadratisk ringmursborg på platsen för dagens kungsgård.