Att verka som chef i en Kulturorganisation är en komplex uppgift. Organisationen har oftabegränsade resurser och institutionella normer, vilket kan verka hämmande för chefers ochmedarbetares kreativitet. Syftet med uppsatsen är ta reda på vilka förutsättningar som behövsför att lyckas i sitt ledarskap i en Kulturorganisation. Detta genom att undersöka hur chefer påGöteborgs stads Kulturförvaltning upplever sina förutsättningar att klara sitt arbete.Det teoretiska ramverk som används för att få en fördjupad förståelse kring uppsatsens syftehar framförallt handlat om ledarskapets förutsättningar, samt Kulturorganisationers krav ochmotsättningar i ett ledarperspektiv. Materialet till studien har samlats in genom intervjuer medchefer samt personer på personalavdelningen inom Göteborgs stad Kulturförvaltning.

Uppsatsen visar på den situation som en Kulturorganisation befinner sig i, vilket är en ständigt pågående legitimitetsprocess och på en marknad med flera olika intressenter. Legitimitet uppstår i samband med en rad olika aktiviteter. Vi får här följa hur Kulturorganisationer på flera olika sätt arbetar med att uppnå legitimitet och vad som egentligen är legitimitetsskapande.Syftet med uppsatsen är att skapa förståelse för oss och läsaren hur Kulturorganisationer hanterar den tvådelade marknaden för att uppfattas som legitima av bidragsgivarna, vilket för Kulturorganisationer påverkar möjligheten till få tillgång till stödresurser. Vi avser även visa på problem som bidragsgivarnas sätt att mäta Kulturorganisationernas verksamhet på innebär och ge förslag till förändringar. .

Bakgrund och problem: Vad den samtida konsten är kan vara svårt att definiera. En definition är att konsten är vad konstvärlden säger är konst. Det finns ett antal idéer om vad konst skall vara, samt kulturpolitiska mål som syftar till att sprida kulturen till allmänheten. Konstnären Lars Vilks menar att det finns en idé inom konstvärlden att det finns en avgörande extern faktor som påverkar konstvärlden. Han menar även att det finns en syn som ser konsten som en institution.

Under de senaste åren har kulturpolitiken i Sverige blivit allt hårdare och de ekonomiska anslagen till kulturinstitutionerna från stat och kommun har minskat. En ekonomisering av kulturen har skett, det vill säga att organisationer inom kultursektorn i allt större utsträckning drivs som företag och det ekonomiska perspektivet har fått större utrymme. Kungliga Dramatiska Teatern, Kungliga Operan och Stockholms Stadsteater är tre scenkonstinstitutioner som alla vittnar om ändrade ekonomiska förhållanden. I och med de nya kraven på kulturinstitutioner ställer vi oss frågan om det i framtiden skulle underlätta med ett delat ledarskap. Skulle institutioner stå starkare och bättre kunna möta den nya situationen genom att ha en ekonomisk VD och en teaterchef som delar lika på ansvaret för verksamheten och som båda rapporterar till styrelsen?Genom intervjuer med Operans teaterchef/VD Anders Franzén, Dramatens tidigare teaterchef/VD Staffan Valdemar Holm, Stadsteaterns vice VD Christina Olsson och Dramatens vice VD Mikael Brännvall har vi studerat dagens ledarskap på dessa organisationer och deras tankar kring ett delat ledarskap.