I takt med att jordens befolkning ökar kommer det i framtiden krävas bättre, mer effek­tiva och hållbara begravningskoncept. De nuvarande alternativen har en del oönskade bieffekter som att: vid jordfästning tar graven upp mark under mer eller mindre långtid, på begravningsplatser sker utsläpp till mark och grundvatten av organiska och oorganiska ämnen, vid Kremering sker utsläpp av luftföroreningar, samt i enlighet med den nu gällande Begravningslagen (1990:1144) så samlas metallresterna som blir över i askan ihop och jordfästs på kyrko­gård. I Sverige uppgår dessa metallrester till 22 ton per år.För att komma tillrätta med situationen tillsatte regeringen i Sverige den 29 november 2012 en särskild utredare. Utredaren kom i sitt betänkande fram till att man bör börja återvinna metallerna som blir över efter en kremation om det kan göras etiskt, ekonomiskt och miljömässigt korrekt samt att nya begravningsmetoder bör kunna användas i framtiden efter att de granskats och godkänts.Genomförda intervjuer, enkätundersökning samt litteraturgenomgång visade på att det finns en negativ miljöpåverkan från de nuvarande begravningsmetoderna, det finns en skepsis mot nya begravningsmetoder, en majoritet av de som deltog i undersökningarna är för återvinning av metaller efter Kremering. .

It is a well known archaeological concern that the remains of human bones left from the bronze age and early iron age Scandinavia are not nearly enough to represent the estimated population of the time. Furthermore the bones of each find rarely represent a whole individual. The majority of the bones must have been disposed of somewhere else, possibly scattered in running waters or in the fields, where they have evaporated or are securely hidden from archaeological excavations.This thesis deals with the grave concept and the problem in using a word that is so very clouded by its modern, western meaning. It also offers an alternative explanation to why the bones are handled the way they are and why they are found in such awkward contexts..

Under hela människans civiliserade historia har det alltid funnits utvecklade och avancerade metoder att begrava de döda. Dessa metoder har varierat mellan kulturer, men har alltid speglat samhället i stort och vår syn på naturen och landskapet kring oss. Under förkristen tid var Kremeringen med så kallade brandgravar det helt dominerande gravskicket. I och med kristendomens intåg i Sverige kom ett strikt förbud mot all Kremering och ett krav på att alla gravsättningar skulle ske i vigd jord på kyrkogårdarna. Kyrkogården fungerade endast som en plats att förvara de döda och någon medveten trädplantering eller annan utformning fanns ej.

This work is about euthanasia and how to use it on horses, dogs and cats. A description for each animal is done, about when it is time, why, which methods can be used and who is allowed to use them, how and where it shall be done. The methods we have concentrated on are: - Chemical destruction and the most common drugs for euthanatize horses, dogs and cats. - Physical disruption of the brain activity by a captive bolt, only for horses. The captive bolt only makes the horse unconscious and must always be followed by cutting off the vena jugularis. Then the horse dies because of loss of blood. No matter which method used for euthanizing, the animal must be declared to be dead by the operator before other measures. The testing criteria for death: muscle relaxation and cyanosis, cessation of reflex activity and pupillary dilatation, cessation of respiratory activity and cessation of all cardiac activity.

The term euthanasia is derived from the Greek terms eu meaning good and thanatos meaning death, "good death". The penetrating captive bolt is an effective method of euthanasia, when use of drugs is inappropriate. The horse becomes immediately unconscious and falls to the ground. First after the blood is emptied from the body the horse is dead. The use of injectable euthanasia agents is a rapid and reliable method of performing euthanasia. The aim is to stop the flow of oxygenated blood to vital organs and tissues. The muscle relaxants may be used either in combination wih or following an anaesthetic dose of barbiturate, their use use as a sole agent is totally inhumane.

I den här uppsatsen analyseras Ibn Fadlans beskrivning av rûs hövdingabegravning. Till skillnad från tidigare dekontextuell forskning sätts fokus på det kontextuella. Begravningen beskrivs som en livskris där olika maktförhållanden uppstår. Olika sociala relationer inom gruppen lyfts fram.Ibn Fadlan beskriver hur gods och föremål strukturerades och förbrukades i och runt gravhögen. De kan liknas vid rituella objekt och kan knytas till rûs vardagliga sedvänjor och deras ekonomiska förhållanden.

This essay concerns the osteological cremated skeletal remains from Broe, Halla parish, Gotland of  The Late Iron Age.The focus of this essay is to determine the position of the corpse on the pyre, whether the cremated bones were crushed after or prior to the cremation and if the individual was buried in the pyre. In addition the species, age, sex and skeletal abnormalities of the bones in question will be studied.The result of the research has yielded that the cremated bones did not need to be crushed to result in the small fragment sizes. Crushing of the bones may have happened during the cremation, this conclusion has been drawn through the comparison of a pyre experiment were bone fragmentation is evident with cremated foxes, and dogs in the cremation graves from Broe. The construction of the pyre and the position of the corpse could not be determined through colouring and fragmentation of the bones.The human's were commonly buried in the pyre, and in some cases it is possible that the "grave" in fact is the remainder of a pyre. The species found are dog, horse, cow, sheep/goat and bear.

For this essay, 12 liters of cremated bones from the Viking age grave mound RAÄ Berga 134:1 in Trotteslöv, Berga parish, Småland have been osteologically analysed.  The aim with this paper concerned questions as sex, age, number of individuals and animal species in the grave. Further questions that have been investigated are the relationship between the osteological sexdetermination and artifacts as well as which role animals played in burial rituals and as grave goods.The grave contained a middle-aged woman and a number of sacrificed animals: two horses, two dogs, three birds, a boar and a cat. The bones were fragile and very fragmented. One of the birds was determined as a bird of prey, and that together with findings of horses and dogs indicates hunting with bird of prey, an activity performed only by powerful and wealthy individuals.  The woman was buried in a mound of notable size, and with common grave goods for the time period: combs, beads, bronze and iron items. An unusual finding was textile which indicates high status. The number of sacrificed animal species also suggests that the grave belonged to a powerful individual. During the Viking age animals generally played an important role in grave rituals and as items to be used by their master in the next life.

Introduktion/bakgrund: Magnetresonastomografi används för att undersöka olika kroppsdelar och funktioner i kroppen för att besvara många olika frågeställningar rörande patologi. MRT ger ingen strålning och anses som en säker men är trots detta inte problemfri. Undersökningen är för många starkt förknippad med obehag och oro. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att belysa vilka omgivningsfaktorer som påverkar patientens upplevelse vid en MRT-undersökning. Vad i maskinens tekniska utformning påverkar upplevelsen, till exempel rörande dess utformning, ljud och funktion påverkar patientens upplevelse.

Kremering är idag det vanligaste jordfästningssättet i Sverige, de allra flesta som avlider kremeras och gravsätts i urna. Frågan om hur de metaller som finns i kroppen men inte får plats i urnan hanteras har hittills inte väckt så stor uppmärksamhet, speciellt inte ur miljösynpunkt. Dock handlar det om åtskilliga ton metall som varje år grävs ner på kyrkogårdar runt om i landet. Denna metall påverkar dels miljön negativt, dels kommer det att ta upp mer och mer plats på kyrkogårdarna i framtiden, och att gräva ner metaller imarken är inte ett miljöoptimerat sätt att hantera dessa. Det finns dock andra saker än bara miljön att ta hänsyn till i denna fråga.

Arbetet grundar sig på en enkätundersökning genomförd mellan 12-02-01--12-03-05. Under denna tid besvarade 537 informanter enkäten. Författaren ville kartlägga hur nöjda de var med de begravningsplatser som finns i Sverige, om det behövs alternativa begravningsplatser och hur acceptansen är för vilka aktiviteter och platser som kan accepteras på en begravningsplats. Enkäten lades ut på olika sociala nätverk på internet, den skickades ut via mail till studenterna vid SLU och mailades till författarens vänner och bekanta. Av svaren kunde man dra slutsatsen att detta är ett ämne som berör många! På frågan om vilka aktiviteter och platser som accepteras i en minnespark / alternativ begravningsplats så utkristalliserades två olika hållningar. En grupp vill ha det kvar som det är, en mer klassisk kyrkogård, utan aktiviteter och enbart till för de sörjande. Det skulle vara en lugn plats, en plats för att sörja och för kontemplation.

SammanfattningInom svenska kyrkan finns inga särskilda restriktioner att ta hänsyn till vid vård i livets slutskede. Dock kan patienten ha önskemål om att fira nattvard, ha enskilt samtal med präst samt önska att förbön hålls i hemförsamlingen.Romernas traditioner kring vård i livets slutskede kretsar till största del kring renhetssystemet men även kring rädslan att påverkas av gajé. Man tar själv hand om sina släktingar och de som är så sjuka att sjukhusvistelse krävs besöker man frekvent. Traditionen bjuder att så kallade sanningar skall undanhållas den som ligger för döden, man får inte ta hoppet från patienten. Dessutom tror romer att man kan framkalla döden om man talar om den.