Förekomsten av bakterier med olika typer av resistensmekanismer ökar globalt. De varianter som på engelska benämns ?Extended spectrum ?-lactamases? (ESBL) är en heterogen grupp ?- laktamaser som genom hydrolys inaktiverar ?-laktamantibiotika och därigenom ger resistens mot bland annat ? -laktamantibiotika som penicilliner och cefalosporiner. Resistensbestämning på kliniska laboratorier utförs huvudsakligen med lappdiffusion eller Minimum Inhibiting Concentration (MIC)-bestämning med gradienttester. Infektioner orsakade av ESBL-producerande organismer kan behandlas med ?-laktamantibiotika kombinerat med en ?-laktamasinhibitor.

Lunginflammation drabbar ungefär 1 % av Sveriges befolkning varje år. Med lunginflammation menas att lungvävnaden är inflammerad och en infektion är orsaken. Detta arbete fokuserar på Samhällsförvärvad Lunginflammation (CAP) orsakad av den grampositiva bakterien Streptococcus pneumoniae som är den vanligaste orsaken till CAP. Resistensutveckling hos bakterier gör det svårare att välja antibiotika för behandling och även att framställa effektiva nya antibiotika. Vid behandling av CAP rekommenderas i Sverige penicillin V i första hand och när infektionen är orsakad av bakterier med nedsatt känslighet rekommenderas i stället amoxicillin.

Förekomsten av Extended Spectrum ?-Lactamases (ESBL) och Vancomycinresistenta enterokocker (VRE) har ökat hos gramnegativa bakterier under de senaste åren. Måsfåglar kan användas som biologiska indikatorer för att se prevalensen av antibiotikaresistens i naturen, vilken sedan kan jämföras med den hos humana populationer.Syftet var att med odling av fekalprover på selekterande och differentierande agarplattor analysera det allmänna resistensläget hos Escherichia coli samt analysera förekomst av Extended Spectrum ?-Lactamases hos enterobakterier och Vancomycinresistenta enterokocker i 300 prover från måsar på Irland. För att artbestämma bakterierna utfördes även biokemiska analyser.Den allmänna resistensen analyserades med diskdiffusionstest på Muller-Hintonagarplattor.

Kattbett är vanliga både inom veterinär- och humanmedicinen. De orsakar ofta djupa sår som är svåra att rengöra och lätt blir infekterade med bakterier från kattens munflora. Rodnad, svullnad, värme och ökad känslighet i området kring bettet är karakteristiska symptom som uppstår i snitt 12 timmar efter bettet. Komplikationer som ses i samband med kattbett är huvudsakligen abscessbildning och tenosynovit, men även allvarligare komplikationer som septisk artrit, osteomyelit, bakteremi och meningit förekommer. Risken för komplikationer ökar om bettet sker över leder, senor eller ben vilket ofta är fallet när människor blir bitna, då händer och armar är de vanligaste lokalisationerna för kattbett.