Ett fåmansföretags delägare beskattas i enlighet med speciella skatteregler vid utdelning och försäljning i 56 och 57 kap. Inkomstskattelag (1999:1229) (IL). Detta beror på att lagstift- ningen vill hindra att inkomster som egentligen är tjänsteinkomster beskattas i inkomstsla- get kapital, vilket kan hänföras den nära anknytning som delägarna anses ha med företaget. Dessa regler har kompletterats med stopplagsbestämmelser, vilka har som syfte att hindra att fåmansföretagsreglerna på olika sätt kringgås. Ett exempel på en stopplagsbestämmelse är den karensregel vilken återfinns i både 57 kap.

Idag finns i Sverige särskilda beskattningsregler för små och medelstora företag, de så kallade fåmansföretagen. Reglernas syfte är att hindra omvandling av förvärvsinkomst till kapitalinkomst. Reglerna går under benämningen 3:12-reglerna och är placerade i 57 kap. Inkomstskattelagen (SFS 1999:1229) (IL). 57 kap.

Syftet med uppsatsen är att utreda den framskjutna beskattningen för fysiska personer vid andelsbyten enligt IL, inkomstskattelagen (1999:1229) 48a kap. Reglernas utformning analyseras samtidigt som vissa oklarheter belyses. Uppsatsen behandlar även den framskjutna beskattningen ur fåmansföretagares perspektiv genom att undersöka huruvida lagen är tillräckligt tydlig och lättförståelig. Området som uppsatsen behandlar är väldigt komplext med regler som ständigt förändras, varför det känns extra angeläget att försöka kartlägga vad det är som egentligen gäller.Lagstiftningen bygger på EG:s fusionsdirektiv vars syfte är att underlätta omstruktureringar i näringslivet genom att reglera att ingen skatt ska betalas vid omstruktureringstillfället. Sverige, tillsammans med flera andra länder, har valt att tillämpa direktivet även på rent inhemska transaktioner, såsom den framskjutna beskattningen.