I Törnskogstunneln, Stockholm som är en del av det pågående vägprojektet Norrortsleden ska de sista delarna injekteras (dvs. man pumpar in ett material i berget genom borrade hål i tunnelkonturen för att täta vattenförande sprickor för att förhindra inläckage i tunneln) med ett nytt Injekteringsmedel i tunneldrivning, nämligen silikasol, eftersom en teststräcka på 100 m under 2005 ansågs vara lyckad. Denna rapport har följt upp den nya sträckan som är ungefär 400 m lång för två tunnelrör, för att se om silkasol tätar bättre än cementen som blev utbytt. De grunddata som beräkningarna och slutsatserna bygger på är vattenförlustmätningar som gjorts före och efter Injektering. 22 stycken skärmar analyserades, 6 av dem var förinjekterade med cement på grund av att det var för höga vattenförluster.

Vägverket gör idag stora investeringar i nya tekniker för att förbättra tätningen av tunnlar från vattenläckage. Allt eftersom kraven på tätning har ökat, liksom antalet tunnlar i urbana miljöer, ökar också intresset i ny teknologi för tunneltätning. När tätningen misslyckas kompletteras den vanligtvis med dräner som sätts upp i tunneltaket och leder bort inläckage. Dessa är dock dyra och kräver mycket underhåll. En viktig del i Vägverkets arbete är därför att följa upp användningen av nya tätningsmetoder för att kunna avgöra om de verkligen är bättre än mer beprövade metoder som t.ex.

Detta examensarbete har gjorts i syfte att få fram förankringslängder till ett bergförankrat vindkraftverk.Målet med examensarbetet har varit att få fram längder på förankringstag och en prövning av flera olika stagvarianter har gjorts.Det dimensionerande momentet och egentyngden på vindkraftverket har tagits från ett tidigare projekt beläget i Solberg. Dessa krafter har fördelats ut till stagen och förankringslängder har tagits fram. De delar som har hanterats i rapporten utöver dimensioneringen är stagvarianter, borrning av stag, Injekteringsbruk och provdragning. En bottenplatta i form av en oktogon har använts i dimensioneringsprocessen. Stagen har placerats i en cirkulär form i ett lager.

AbstractIn the fall of 2003 a project was started in the Swedish building sector that is called BASTA (the building sectors’ termination of especially harmful substances). The project is operated by the building companies NCC, Skanska, PEAB and JM, the Swedish Building Industry and the Swedish Environmental Institute IVL. The purpose of the project is to create a common environmental assessment system for the entire building industry and with the help of this system phase out the use of especially harmful properties from building products.In a large sense BASTA works like this; On the BASTA web site there is a database, to which a supplier can register the company and the company’s products. Only those products with a substance content that fulfil the demands of the BASTA system, is to be registered. As it is the supplier himself that carries out the registration of the company and the company’s products to the system, the BASTA-organisation annually controls that the companies that are registered in the database, fulfils BASTA’s demands.Since NCC is one of the companies that operates BASTA, BASTA is probably going to be the environmental assessment system that is recommended for the company in the future.

Detta examensarbete utfördes för Vägverkets räkning för att utvärdera resultatet av Injekteringsarbetena i Södra Länkens bergtunnlar, entreprenad SL 01, Årsta samt SL 03, Hammarby samt för att ta vara på erfarenheter som gjorts under projekttiden. Metoden var att följa upp och sammanställa utförda Injekteringsskärmar för att få en övergripande bild av Injekteringsarbetet. Studier av efterInjektering samt intervjuer av Injekteringspersonal har gjorts för att få en bättre bild av det utförda arbetet. Studien har bland annat visat: ? Entreprenörerna har följt den ursprungliga planen väl vad gäller injekterad mängd per borrhål och injekterad mängd per borrmeter.

I dagsläget samlas data från tunneldrivning in manuellt och skrivs sedan in i ett dataprotokoll.Dessa protokoll används sedan som dokumentation och redovisning gentemot beställaren. Föratt effektivisera denna datahantering har här en ny systembeskrivning upprättats. Värdena som inhämtas från tunneldrivningsmaskinerna skall automatiskt skickas över till en databas, vilket innebär att all information kommer att vara digital. Syftet är att utveckla ett nätverk som är kopplat mellan maskinerna nere i tunneln och datorerna på kontoret.Alla viktiga värden som fås i samband med bergdrift ska samlas från olika tunnelprojekt och lagras i en databas. Med viktiga värden menas all tänkbar typ av data som ärtill nytta för kalkylering, uppföljning, ekonomi och KMA (kvalitet, miljö och arbetsmiljö) för projektet som t.ex.

En transformator med ansluten nollpunktsutrustning har historiskt approximerats till att modelleras som ett avbrott mellan primär- och sekundärsida i nollföljd. Modelleringen har ansetts acceptabel, men på senare tid har det upptäckts att utrustning på ena sidan av transformatorn har reagerat vid fel som skett på den andra sidan. I de flesta fall har detta skett då sekundärnätet bestått av förhållandevis mycket kabel. Detta har skapat förvirring och funderingar kring huruvida transformatorn verkligen kan modelleras som ett avbrott i nollföljd. Denna rapport undersöker om det möjligen är nödvändigt att representera transformatorer på annat sätt än vad som är normen idag vid nollföljdsmodellering.

 På senare år har samhället ställt allt högre miljökrav, när nya tunnlar ska anläggas. Ett område där kraven har höjts, är dräneringen av grundvatten på grund av inläckage till tunneln. Detta kan ge upphov till bland annat sinande brunnar, sättningsskador på byggnader samt påverkan på vegetation och naturmiljö. För att minimera problemen genomförs ett omfattande tät­ningsarbete i tunneln. Fullständig täthet uppnås dock sällan.

Regleringsdammen vid Hotagssjön i Jämtland skulle under år 2008 rivas då betongkvalitén var bristfällig och det saknades armering vilket lett till stora sprickor i konstruktionen. Den främsta orsaken till den dåliga kvalitén var betongens förvärrade alkali-kiselsyra-reaktionsskador, så kallade AKR-skador. Vid dammdimensionering tillåts inte eventuellt förekommande förankringsstag medräknas enligt RIDAS, kraftföretagens riktlinjer för dammsäkerhet (2006). Rivningen av Hotagens regleringsdamm, som ägs av Vattenregleringsföretagen AB, skapade här tillfälle att utreda dessa förankringsstag och bedöma dess tillstånd för att på så sätt skapa en diskussion för framtida dimensioneringsmetoder huruvida förankringsstag får medräknas eller ej. Projektet bedrevs av Vattenfall Research & Development AB och resulterade i detta examensarbete, som finansierades av Elforsk AB.