Glaukom är en kronisk, asymtomatisk progredierande ögonsjukdom som drabbar synnerven. Glaukom blir ofta märkbar först i senare stadier av sjukdomen och det är framför allt en åldersrelaterad sjukdom. Behandlingen av Glaukom är att sänka det intraockulära trycket (IOP). Förstahandsvalet av behandling är trycksänkande ögondroppar och syftar till att personens syn ej ska försämras samt att livskvalitet bevaras. Syftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer som påverkade följsamhet vid ögondroppsbehandling hos personer med Glaukom.

Glaukom eller grön starr är en kronisk och åldersrelaterad sjukdom som drabbar flera miljoner människor och är en av de vanligaste orsakerna till blindhet i världen. Syftet med pilotstudien var att beskriva patienters upplevelser om hur sjukdomen Glaukom påverkar det dagliga livet. Pilotstudien hade en kvalitativ deskriptiv design och genomfördes som en intervjustudie som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras i tre kategorier: Maktlöshet, Trygghet och Självständighet. Patienterna upplever maktlöshet i det dagliga livet på grund av den oro det innebär att ha Glaukom, samt begränsningen det innebär med en synnedsättning.

Glaukom är än kronisk sjukdom i synnerven som medför synfältsdefekter, oftast i samband med förhöjt ögontryck. I västvärlden är Glaukom den näst vanligaste orsaken till blindhet. Det uppskattas att mer än 60 miljoner människor i hela världen har Glaukom och antalet väntas stiga till nästan 80 miljoner år 2020. Även om det finns flera orsaker till Glaukom så finns det bara en orsak som kan behandlas, ögontrycket, som ska sänkas med hjälp av ögondroppar. För att kunna bromsa försämringen i patientens sjukdom så krävs det god medverkan av patienten, som noggrant behöver följa läkarens ordination.

Synfältsundersökningen är den viktigaste metoden för att diagnostisera och identifiera progression av Glaukom. Att genomföra synfältsundersökningen är en vanligt förekommande arbetsuppgift för ögonsjuksköterskan. Studier visar att patienter har svårigheter vid genomförandet av undersökningen, men studier på hur patienten själv upplever synfältsundersökningstillfället saknas. Syftet med pilotstudien var att undersöka patientens upplevelse av synfältsundersökningstillfället. Pilotstudien genomfördes med en kvalitativ metod och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer av åtta patienter.

Introduktion: Att mäta det intraokulära trycket (IOP) är viktigt eftersom det är en av de största riskfaktorerna för Glaukom. Det händer nog att det inte mäts på alla kontaktlinsbärare som kommer på sin årliga rutinkontroll. Tidsbrist eller lathet kan kanske vara orsaken. Om IOP kan mätas med kontaktlinser skulle det underlätta för alla parter.Syfte: Syftet med studien var att undersöka om kontaktlinser påverkar resultatet vid mätning av IOP med non-contact tonometer (NCT) och Icare.Metod: IOP mättes på 27 stycken personer med både non-contact tonometer och Icare. Icare är ett handhållet instrument som kan användas utan bedövning.

Före år 1895 kunde läkarna endast ställa en sannolik diagnos utifrån vad patienten kunde berätta och om det syntes någon förändring på utsidan av kroppen. Med röntgen blev det möjligt att se insidan av patienten utan att först skära upp densamma, man kan säga att säga att röntgen blev startskottet för diagnostisk avbildning.Vidareutvecklingen av röntgen gav CT (Computed Tomography) där röntgenrör och detektorer roterar runt patienten samtidigt som patientbordet förflyttas. Förutom CT utvecklades även MRI (Magnetic Resonance Imaging), PET (Positron Emission Tomography) och Ultraljud. Gemensamt för alla dessa olika metoder är att det produceras 3D-bilder.1990 kom en helt ny metod för diagnostisk avbildning, OCT (Optical Coherence Tomography), genom att mäta fasförskjutningen och intensitet av reflekterande ljus, ger det i realtid och oförstörande mätning (in vivo) en upplösning på 1 till 15 µm, mycket högre än alla andra vanliga bildåtergivningstekniker. OCT-maskinen kan jämföras med ultraljud, som använder reflektion av ljudvågor för tolkning [1].De första OCT-maskinerna var av typ TD (Time Domain), dessa hade låg upplösning och låg skanningshastighet.

Topikal administrering av atropin är en viktig del i behandlingen av ulcerativ keratit och främre uveit hos häst. Atropin har flera viktiga egenskaper vid lokal behandling av ögat såsom förmågan att framkalla pupilldilatation, paralys av ciliarmuskulaturen samt minska läckaget av proteiner och celler ur inflammerade kärl i iris. Sammantaget minskar atropin därmed risken för synechier mellan närliggande strukturer i ögat och genom detta minskar risken för komplikationer som sekundär katarakt och Glaukom, samt synpåverkan till följd av en pupill som inte kan röra sig normalt. Att framkalla pupilldilatation samt cykloplegi minskar dessutom den smärta som är associerad med mios och spasm i ciliarmuskulaturen. Inom veterinärmedicinen har det under en längre tid diskuterats kring de gastrointestinala biverkningar som kan förekomma vid behandling med atropin hos häst. Det finns några få studier publicerade som visar på sänkt tarmmotilitet vid administrering av atropin.

Introduktion: Synen är det viktigaste mediet genom vilket människan uppfattar omgivningen. Degenerativa processer som försämrar synen kan förbindas till ärftligt betingade eller degenerativa processer och mutationsfaktorer eller multifaktoriella degenerativa näthinnesjukdomar: retinitis pigmentosa, Glaukom och åldersrelaterad makula degeneration. Forskarna har försökt förhindra utveckling av näthinnedegenerationen genom användning av stam- eller progenitorceller. Under differentiering och självförnyande processer utsöndrar dessa celler olika endogena tillväxtfaktorer: substanser som är aktiva vid cellens mognads- och reparationsprocesser. Att rädda och skydda celler från apoptos eller återskapa nya fotoreceptorer eller nervceller är forskarnas mål.