The aim of the present study was to compare two differenttypes of assessment of dysarthria to be able to conclude which methodmight be more suitable for use in research and in clinical practice.Five speech pathologists with extensive experience assessed 20different recordings of individuals with dysarthric speech using twodifferent forms, one more detailed and one designed for a more overallassessment. In the detailed form 30 aspects of voice and speech wereanalyzed. In the short form 5 overall aspects of voice and speech wereanalyzed. Six of the recordings were duplicated to serve forassessment intra-judge reliability for each form. The results show thatthere was a high correlation between the two forms and that theymeasures the same types of speech deviations although on differentlevels of details.

I denna uppsats studeras hur en 15-årig pojke med dyskinetisk Cerebral Pares och Dysartri använder ett kommunikationshjälpmedel med förformulerade fraser i samband med tre besök i butik. Bakgrunden till studien utgörs av ett interventionsprojekt vars syfte var att låta pojken öva på användandet av sitt hjälpmedel samt använda det i olika servicesituationer, dvs. att handla, gå på café eller motsvarande. Pojkens kommunikationshjälpmedel är en pratapparat i form av en bärbar dator med mjukvaran The Grid installerad vilken bland annat innehåller en ordprediktionsfunktion, en funktion att formulera fraser i förväg, samt en talsyntes. Uppsatsens material består av interventionsprojektets inledande och avslutande inspelningar i butik.

In speech and language intervention, the ability to interact is seldom evaluated; rather intervention is evaluated in terms of improved testresults.  If goal-setting in intervention also is based on everyday communicative needs, the relevance of the treatment may be increased and intervention outcome may be implemented in the patient?s natural environment.The present study, as part of a research-project, is based on analyses of interaction and interviews to examine everyday conversations and speech and language intervention. The aim was to explore if there is a relation between everyday communication needs and goal-setting in speech and language intervention for people with aphasia. A further aim was to investigate if there are everyday communicative needs that may form goals for speech and language intervention.Two individuals with aphasia and one individual with both dysarhtria and aphasia participated in the study. Three speech and language pathologists and two relatives also participated in the study.

SammanfattningBakgrund: Deep brain stimulation (DBS) i nucleus ventralis intermedius i thalamus (VIM) eller caudala zona incerta (cZi) ger goda effekter på tremorsymptomen för patienter med essentiell tremor. Patienterna som behandlats med DBS kan få bieffekter som i vissa fall leder till talpåverkan, så kallad stimuleringsinducerad Dysartri. Huruvida det finns risk för bieffekter som drabbar röstens funktion hos patienter med essentiell tremor saknas studier kring men man vet att grundsjukdomen kan påverka rösten akustiskt samt att vissa patienter utvecklar rösttremor. Att drabbas av en bieffekt efter DBS kan ha en inverkan på hur patienten subjektivt upplever resultatet av behandlingen.   Mål: Att undersöka om patienter med essentiell tremor som genomgått DBS subjektivt upplever någon form av röst- eller talbesvär jämfört med en frisk, ålders- och könsmatchad kontrollgrupp. Metod: I studien deltog sammanlagt 42 deltagare varav 21 tillhörde en patientgrupp med essentiell tremor som genomgått DBS i cZi och de övriga 21 tillhörde en frisk, ålders- och könsmatchad kontrollgrupp. Deltagarna i de båda grupperna fick fylla i två formulär, RHI som berör röstens funktion och SOFT som berör talets funktion.

Bakgrund: Cirka 30 000 personer drabbas varje år av stroke. Efterföljderna beror på skadans utbredning i hjärnan. Den mest påtagliga konsekvensen är negativ påverkan på motoriska funktioner som till exempel förlamning. En annan vanligt förekommande konsekvens är afasi och Dysartri. Syfte: Syftet var att belysa de känslor som uppkommer i samband med att en person drabbas av och vårdas efter en stroke.

The aim of this paper was to investigate how 40 typical speakerswith Finnish accent, aged 65-84 years, performed in speech assessmentthrough Dysartribedömningen, a Swedish dysarthria assessment instrument.Their results were compared with results of a matched Swedish nativespeaking reference group. Both groups were assessed in areas offunction/structure, prosody/intelligibility and through a survey oncommunication. Results indicated that the performances of the Finnishparticipant group were estimated as more deviant than the Swedish,considering all areas. The Finnish participants were deviant in articulationand they had a significantly lower speech rate in reading. They also hadsignificantly lower scores in intelligibility compared to the reference group.The results of the survey of communication showed that the Finnishparticipants estimated their levels of activity and participation to besignificantly more limited compared to the reference group.

Bakgrund: Cirka 30 000 personer drabbas varje år av stroke. Efterföljderna beror på skadans utbredning i hjärnan. Den mest påtagliga konsekvensen är negativ påverkan på motoriska funktioner som till exempel förlamning. En annan vanligt förekommande konsekvens är afasi och Dysartri. Syfte: Syftet var att belysa de känslor som uppkommer i samband med att en person drabbas av och vårdas efter en stroke.

Speech anomalies have been described as characteristic symptoms forthe 22q11 deletion syndrome. However, research on speech and voice in adultswith the syndrome is still scarce. Previous research has indicated that speech andvoice anomalies seen in children with the syndrome might have neurologicalcauses. The aim of this study is to investigate speech and voice in a group ofadults diagnosed with the 22q11 deletion syndrome, with extra focus onanomalies with possible neurological cause. The researched group consisted of24 adults between the ages 19 to 38 with a verified 22q11-deletion, 16 womenand 8 men.

I denna uppsats studeras hur en 15-årig pojke med dyskinetisk Cerebral Pares och Dysartri använder ett kommunikationshjälpmedel med förformulerade fraser i samband med tre besök i butik. Bakgrunden till studien utgörs av ett interventionsprojekt vars syfte var att låta pojken öva på användandet av sitt hjälpmedel samt använda det i olika servicesituationer, dvs. att handla, gå på café eller motsvarande. Pojkens kommunikationshjälpmedel är en pratapparat i form av en bärbar dator med mjukvaran The Grid installerad vilken bland annat innehåller en ordprediktionsfunktion, en funktion att formulera fraser i förväg, samt en talsyntes. Uppsatsens material består av interventionsprojektets inledande och avslutande inspelningar i butik.