Cerebellär abiotrofi är en sjukdom som drabbar ett flertal olika djurarter och innebär en degeneration av purkinjecellerna i lillhjärnan. Eftersom lillhjärnan är den del av hjärnan som styr finmotoriken kommer tillståndet att ge upphov till att finmotoriken försämras kraftigt. Hos häst är det främst arabhästen som drabbas men även hos raser där arab korsats in för att förfina linjerna dyker sjukdomen upp emellanåt. En häst med denna defekt kommer att verka helt normal vid födseln men symptomen uppträder relativt tidigt oftast mellan sex veckor till ett halvår efter födseln. Symptom som en drabbad häst uppvisar är bl.a. ataxi och muskeltremor, främst då i halsmuskulaturen.

Urolithiasis hos marsvin är relativt vanligt förekommande (Hawkins et al., 2009; Hoefer, 2004; Gaschen et al., 1998; Riggs, 2008; O´Rourke, 2004; Jola´nkai et al., 2006). Incidensen är 1,3- 5,2 % (Fehr et al., 1997). Etiologin bakom urinsten hos marsvin är i dagsläget till stor del okänd (Hawkins et al., 2007; Hawkins et al., 2009; Hoefer, 2006; Redrobe, 2010). Detta är även anledningen till att en effektiv medicinsk behandling för djurslaget saknas (Hoefer, 2004). Då marsvin, till skillnad från de flesta andra djurslag, har basiskt urin (Redrobe, 2010; Hoefer, 2006; O´Rourke, 2004) har man inte kunnat bevisa någon effekt av stenupplösande läkemedel, som t.ex. kalciumcitrat.

Förmaksflimmer är en vanlig arytmi hos häst vars främsta symtom är nedsatt prestation. Många hästar kan emellertid leva asymtomatiskt och flimret upptäcks som ett bifynd. Denna litteraturstudie syftar till att redogöra för fysiologi, patofysiologi, uppkomst och behandling av förmaksflimmer hos häst. Det finns två typer av förmaksflimmer; primär samt sekundärt till andra hjärtåkommor. Den primära formen är vanligast hos häst. Flimret kan antingen vara paroxysmalt vilket innebär att det spontant konverterar till sinusrytm, persisterande vilket innebär att konvertering sker efter behandling, eller permanent när flimret kvarstår trots behandling.