Förmaksflimmer hos häst
FörmaksflimmerHästFysiologiPatofysiologiEtiologiBehandlingAtrial fibrillationHorsePhysiologyPathophysiologyEtiologyTreatment
Förmaksflimmer är en vanlig arytmi hos häst vars främsta symtom är nedsatt prestation. Många hästar kan emellertid leva asymtomatiskt och flimret upptäcks som ett bifynd. Denna litteraturstudie syftar till att redogöra för fysiologi, patofysiologi, uppkomst och behandling av förmaksflimmer hos häst.
Det finns två typer av förmaksflimmer; primär samt sekundärt till andra hjärtåkommor. Den primära formen är vanligast hos häst. Flimret kan antingen vara paroxysmalt vilket innebär att det spontant konverterar till sinusrytm, persisterande vilket innebär att konvertering sker efter behandling, eller permanent när flimret kvarstår trots behandling. Hästar är predisponerade att utveckla åkomman pga. sina relativt stora förmak samt sin höga vaguston. Främst drabbas stora, tunga hästar medan ponnyer sällan drabbas. Hingstar och valacker drabbas oftare än ston.
Förmaksflimmer uppstår när ektopiska impulser stör den normala rytmreglerande funktionen från SA-knutan vilket leder till kaosartade depolariseringar i förmaket. På grund av att vissa myocyter är refraktoriska kan impulserna upprätthållas, detta kallas re-entry. Eftersom depolariseringen är oorganiserad erhålls ingen samordnad kontraktion av förmaket, förmaket bidrar därför inte till att fylla kamrarna. Vid vila har detta ingen större betydelse då kamrarna fylls passivt, men vid arbete behövs förmakets kontraktioner. Vid förmaksflimmer minskar därför hjärtminutvolymen vilket förklarar den nedsatta prestationsnivån.
Vid auskultation hörs en oregelbundet oregelbunden hjärtrytm med ett tydligare första hjärtljud medan fjärde hjärtljudet däremot saknas. Diagnos ställs genom EKG där avsaknad av P-våg, oregelbundna R-R intervall och fibrilleringsvågor är karakteristiskt. Differentialdiagnos är andra gradens AV-block, sinusarytmi samt frekventa och oregelbundna extraslag från förmak eller kammare.
Behandling syftar till att återställa sinusrytm vilket antingen kan ske farmakologiskt eller genom elkonvertering. Båda alternativen är tämligen framgångsrika men har även allvarliga biverkningar. I Sverige är oralt administrerad kinidinsulfat via nässvalgssond standardbehandling. Behandlingens effektivitet är beroende av flimrets duration; flimmer som pågått mindre än fyra månader har betydligt större chans till framgångsrik konvertering än om durationen varit längre. Efter framgångsrik behandling kan de flesta hästar återgå till arbete och prestera på sin tidigare nivå. Emellertid finns risk för recidiv eftersom förmaksflimmer leder till strukturell och elektrofysiologisk remodellering. Tidigt påbörjad behandling minskar risken för recidiv markant. Behandling kan upprepas flertalet gånger om hästen återfaller till förmaksflimmer.