Den här uppsatsen handlar om hur vi på Yrkeslärarprogrammet vid Linnéuniversitetetarbetar med att utveckla lärarens yrkeskunskap hos blivande yrkeslärare genom Dialogseminariemetoden och om det är möjligt att tradera yrkeskunnande hos yrkeslärare med nämnda metod. Dialogseminariemetoden går ut på att tillvarata erfarna yrkesmänniskors kunskap. Erfarenheten väcks genom läsning av olika texter och gestaltas sedan i exempel/berättelser som delges en grupp i ett dialogseminarium. Metoden används i yrkeslärarutbildningen för att utveckla yrkeskunnande bland annat inom den verksamhetsförlagda utbildningen. Den här uppsatsens utgångspunkt är de deltagande studenternas erfarenhet gestaltade i ett antal exempel.

Essän belyser de problem som kan uppstå i utvecklingen av ett yrkesutövande på en skola eller en arbetsplats. Problem som är svåra att sätta ord på och som framstår som dilemman då de är abstrakta i sin utformning.Att lära sig ett yrke kan vara svårt, framför allt de yrken som kräver en speciell yrkeskunskap som kan vara svår att sätta ord på. Den tysta kunskapen. Att lära ut denna kunskap kräver speciella metoder. I denna essä har Dialogseminariemetoden använts som är ett sätt att reflektera över kunskap och lärande.

En serie dialogseminarier har genomförts med 5 företagare som deltagare. Syftet var att un­dersöka om det var möjligt att med Dialogseminariemetoden lyfta fram denna yrkesgrupps yrkeskunnande. Det resultatet nådde jag inte. Jag tolkar orsakerna som att jag inte hade till­räcklig förståelse i handling av flera av de kritiska elementen som jag hade behövt behärs­ka för ett lyckat genomförande. Min intellektuella förståelse räckte inte till.

Denna uppsats tar sin utgångspunkt i frågeställningar som berör handledarens yrkeskunnande. Benämningen handledare syftar i detta fall på lärare som är VFU-handledare för lärarstudenter eller mentorer för nyutexaminerade lärare. VFU och introduktionsår för nya lärare befinner sig i gränsområdet mellan utbildning och yrkespraktik. Vilka är de kritiska punkterna i handledarrollen? Är det möjligt att följa en modell och vad fungerar i verkligheten? Vilka områden och frågeställningar är relevanta för blivande handledare? Hur kan man utbilda för att kunna hantera dessa områden?Det empiriska material som ingår i denna uppsats har bland annat arbetats fram med hjälp av Dialogseminariemetoden.

Skolan har gått ifrån katederundervisning, till att få eleverna mer aktiva i sitt lärande. Alla elever är mer eller mindre tvungna att gå på gymnasiet idag. Jag undervisar i teknik på ett praktiskt program och jag ser elever som är omotiverade och oengagerade. I min undervisning vill jag att eleverna ska ta ansvar för sitt lärande och att vi samarbetar för att eleverna ska nå målen. Det ska vara som en dans, både roligt och inspirerande.Tango är ett kroppsspråk.

I denna uppsats ställer jag mig frågan vilken praktisk kunskap jag har, i min yrkesroll som professionell facilitator.  En professionell facilitator är en för gruppen neutral mötesledare vars huvudsakliga syfte är att planera, förbereda och genomföra arbetsmöten och workshops som bygger på dialog, engagemang och delaktighet. Inte sällan med inriktning på erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling.Men, vad är det jag gör när jag skapar delaktighet och engagemang i en grupp, när jag får deltagarna att se sakfrågan i ett större sammanhang och genom olika metodval ger dem förutsättningar till konstruktiva dialoger? När jag underlättar för deltagare att inte bara närvara fysiskt under ett möte utan säkerställer att alla i gruppen aktivt deltar och bidrar till ett konkret resultat.Uppsatsen har skrivits inom ramen för magisterprogrammet i yrkeskunnande och professionsutveckling vid Linnéuniversitetet i Växjö under våren 2013. Empirin utgörs av de reflekterande texter som jag har skrivit inom ramen för kurserna mellan åren 2011-2013, baserade på 18 års erfarenhet av att leda och facilitera arbetsmöten och workshops. Mina erfarenheter har jag kopplat ihop med de olika teorierna inom ämnesområdet yrkeskunnande och professionsutveckling.Resultatet av uppsatsen vittnar om att mina erfarenheter och min praktiska kunskap har jag fått genom att öva och utveckla en känsla för olika människors och gruppers beteenden.

Den här uppsatsen handlar om facilitatorns roll och yrkeskunnande. En roll som är relativt ny och för de flesta fortfarande helt obekant. Facilitatorn anlitas för att underlätta för grupper att föra samtal och dialog, men också för att gemensamt reflektera. Viktiga förutsättningar för att hitta formerna för fruktbara samarbeten, vilket står högt på många organisationers agendor idag. I uppsatsen redogör jag inledningsvis för den möteskultur som råder inom organisationer idag. En kultur där medarbetare och chefer avsätter mycket tid i möten som vare sig ger dem själva, organisationen eller samhället något av värde.