It is a well known archaeological concern that the remains of human bones left from the bronze age and early iron age Scandinavia are not nearly enough to represent the estimated population of the time. Furthermore the bones of each find rarely represent a whole individual. The majority of the bones must have been disposed of somewhere else, possibly scattered in running waters or in the fields, where they have evaporated or are securely hidden from archaeological excavations.This thesis deals with the grave concept and the problem in using a word that is so very clouded by its modern, western meaning. It also offers an alternative explanation to why the bones are handled the way they are and why they are found in such awkward contexts..

Syftet med denna uppsats var att få en fördjupad kunskap om människans kontroll över hästen under romersk järnålder i Sydskandinavien. Min ingång till undersökningen var utrustningen som hör till hästens huvud, d.v.s. tränset, vilket spelar en betydande roll för kontrollen. Genom framförallt detaljstudier av tränsfynd ämnade jag besvara frågor som i vilken kontext fynden hittas, hur tränsen såg ut, vilka bett man hade och om det går att säga något om ridsättet utifrån tränsen.Slutsatsen blev att tränsen, som oftast påträffas i Deponeringar i mossar, inte var helt olika dagens. De bestod av ett huvudlag i läder, ett bett och tyglar.