?En studie i Dekadens? är en studie av ghostwritern Neil Strauss och syftar till att med utgångspunkt från de självbiografier han spökskrivit åt celebriteterna Marilyn Manson, Mötley Crüe, Jenna Jameson och Dave Navarro undersöka en ny typ av populärkulturellt och samtida författarskap. Studien belyser hur Strauss på ett framgångsrikt sätt förflyttat författarens position och tagit på sig ett ställföreträdarskap för dem han skildrar och den dekadenta värld de verkar inom..

Romerska aristokrater vars dryckenskap redan var omtalad under samtiden står i fokus för denna uppsats. Banketter var viktiga sociala evenemang, starkt förankrade i romersk ideologi och moral. Enligt moralisternas uppfatning skulle eliten ledas av anständighet, korrekthet i beteende samt måtfullhet.Korresponderade verkligheten med ideologin? Inte alltid. Med frustrerad ton refererar antika källor om Roms aristokraters ostentativa banketter, våldsamma berusningar, tävlingar i drickandet.

Ett undersökande av min identitet som grafisk designer, genom det praktiska arbetet med att ta fram en grafisk identitet..

Denna uppsats är en utvecklingsstudie av TV-serien Sex and the city. Syftet är att med hjälp av narrativ analys samt Keith Selbys och Ron Cowderys metoder från boken How to study television studera det första och det sista avsnittet av serien för att därefter undersöka förändringar i avsnittens miljö samt karaktärernas dialog och kläder. Detta med hjälp av teorier om livsstil, subkulturer och mode inom populärkultur. Förändringen från första till sista avsnittet handlar mycket om karaktärernas sätt att se på sin egen livsstil. Huvudfokus i dialog och handling har flyttats från sex till kärlek och de fyra huvudkaraktärerna har alla utvecklats till mognare versioner av sig själva, någots om känns naturligt eftersom serien startade 1998 och avslutades 2004.

Denna uppsats visar hur representationen av dekadent maskulinitet i svensk Dekadenslitteratur från tiden strax innan sekelskiftet 1900 konstruerades. Genom att se till de tre författarna Ola Hansson (1860-1925), Emil Kléen (1868-1898) och Axel Wallengren (1865-1896) visas hur den dekadente mannen ? dekadenten ? skapas som karaktär och litterär figur. Dekadenten var, menar denna undersökning, extremt bunden av rum, socialitet och kropp, och kunde endast agera inom mycket snäva ramar skapade av dessa kulturella kategorier. Vad som framträder är närmast en schablon enligt vilken Dekadensförfattarna arbetade, och rum, umgängesformer och kroppsligheter är så gott som utbytbara från verk till verk och författarskap till författarskap.

Denna uppsats undersöker Dekadensens betydelse för Klas Östergrens generationsroman Gentlemen (1980). Syftet är dels att uppmärksamma ett hittills förbisett författarskap, dels att applicera en teori som kan belysa Gentlemen. Frågeställningen utgår därmed ifrån hur Dekadensen återspeglas i romanens huvudkaraktärsskildringar, samhällsstämningar och form.Uppsatsens Dekadensdefinition grundar sig i Paul Bourgets Théorie de la decadence (1883), där han skildrar samhällets, individens och språkets förfall. Utifrån dessa tankar antar jag en bred Dekadensdefinition som fokuserar människans ambivalens inför att leva i en värdemässigt förfallen värld. Dekadensteorin är därmed utgångspunkten för analysen där jag genom närläsning urskiljer framträdande dekadenta drag.Framförallt betydande är den s.k.

Den bild av Emil Kléen som övervägande presenteras i allehanda litteraturöversikter och artiklar är en ung legend, som inte blivit legendarisk av sin egen skaparkraft, utan mestadels på grund av att han figurerar i Strindbergs, Söderbergs och andra mer eller mindre kända sekelskiftesförfattares litterära verk. Bilden som förmedlas i dessa verk är den dekadente Baudelaire-efterliknaren (inspirerad även av Verlaine och Rimbaud), som dock inte själv lyckas med att skapa lyrik som skiljer sig från den rådande nittitalismen. Starkt metriskt bundna verser (t.ex. sonetter) med blommor och prålig landskapsanknytning är det som i forskningen mestadels nämns om Kléens egna skapelser. Detta trots att inte många av hans dikter är analyserade till innehållet i de artiklar som jag läst.