Cyberterrorism kan ses som ett relativt nytt, komplicerat och diffust hot som uppenbarat sig till följd av en snabb IT-utveckling. För Försvarsmakten kan detta hot innebära en ny utmaning eftersom doktrinen som skall fungera som vägledning i verksamheten börjar bli inaktuell. De grundläggande förmågorna, som är en viktig del av doktrinen, ses som tankemässiga hjälpmedel för att Försvarsmakten skall kunna analysera, samordna och beskriva verksamheten. Syftet med denna uppsats är att utreda hur pass användbara de grundläggande förmågorna är som tankemässiga hjälpmedel när Försvarsmakten ställs mot ett hot som cyberterrorism. Detta görs genom en analys utifrån ett scenario där Försvarsmaktens ledningssystem utsätts för en Cyberattack med ett efterföljande resonemang om tillämpningen av förmågorna.

I denna uppsats beskrivs en fallstudie på överbelastningsattacken mot Estland 2007, där attackens skeden redovisas samt visar på vilka åtgärder som vidtogs för att stoppa attacken, samt på vilket sätt attacken drabbade Estlands befolkning. Därefter analyseras attacken med hjälp av Richard Stiennons teori, om cyberkrigets fyra pelare. Avslutningsvis diskuteras de två frågorna som rör; vilka möjligheter en nation har när det kommer till försvar mot Cyberattacker samt vad som kan tänkas räknas som militära problem.  Syftet med uppsatsen är att visa på hur en nation drabbas, när den blir utsatt för en Cyberattack och vilka handlingsåtgärder som är möjliga att vidta. Resultatet visar på att sättet Estland drabbades på, var att nationen var tvungen att isolera sig från det internationella internet, men att internet inom nationen kunde upprätthållas. Diskussionen mynnar ut i att en nation har mycket få handlingsmöjligheter till att försvara sig själv, när det kommer till Cyberattacker från aktörer som inte är andra nationer.

Denna studie tar avstamp i begreppet kris, då dess komplexitet och mångtydighet gör detintressant att studera utifrån en begreppshistorisk ansats. För begreppets fortlevnad har dethistoriskt sett utvidgats till att inrymma flera bakomliggande meningar som passar denaktuella verkligheten. Syftet med studien är således att urskilja hur begreppet kris förändratsutifrån Natos konceptdokument under årtalen 1968, 1991, 1999 samt 2010 med hjälp avbegreppshistorisk teori och metod. Reinhart Koselleck är en av begreppshistoriens urfädervilket gör att hans teoretiska ramverk samt metod fungerar som verktyg vid illustrerandet avden begreppsliga förändringsprocessen. Dessutom tillmötesgår den begreppshistoriskametoden det spontana intresset för språk och ordbetydelser, varför den bedöms vara somgiven för denna uppsats.