Studiens syfte var dels att undersöka om det fanns skillnader iförskrivning av Centralstimulantia hos barn som kunde kopplas tillföräldrarnas utbildningsnivå och dels att undersöka om det fannsskillnader i förskrivning av Centralstimulantia vid nydiagnosticeradADHD som kunde kopplas till föräldrarnas utbildningsnivå. Uppgifterom studiepopulationen hämtades som aggregerad data frånläkemedelsregistret, patientregistret och utbildningsregistret.Deltagarantal för första forskningsfrågan var 37959 personer, varav25385 pojkar och 12574 flickor. Den andra forskningsfråganomfattade 9443 personer varav 5931 pojkar och 3512 flickor.Åldrarna på deltagarna var 5-24 år. Resultaten från analyser av denförsta forskningsfrågan visade att barn vars föräldrar hadegymnasium som högsta utbildning var den grupp som hade störstandel behandlade. I den andra forskningsfrågan sågs inga skillnadermellan föräldrarnas utbildningsnivåer och andelen behandlade vidnydiagnosticerad ADHD..

Det förekommer att man i socialt arbete möter amfetaminmissbrukare som hävdar att de använder sig av drogen i självmedicinerande syfte. Preparat såsom Ritalin och Concerta som används vid medicinering av personer med ADHD innehåller samma centralstimulerande ämnen som amfetamin. Studier har också visat att personer med ADHD löper en ökad risk att hamna i missbruk. Syftet med denna studie är att undersöka centralstimulerande drogers funktion för vuxna personer med ADHD utifrån begreppen självmedicinering och identitet, samt att spåra eventuella skillnader och förändringar i förhållande till dessa begrepp efter påbörjad medicinering med centralstimulerande läkemedel. Syftet har sedan ytterligare preciserats genom fyra konkreta frågeställningar.Studien genomfördes med hjälp av kvalitativ metod i form av löst strukturerade tematiska intervjuer med nio personer som har eller haft ett missbruk av centralstimulerande droger samt har diagnostiserad ADHD.

Syfte: Att undersöka om det fanns något samband mellan behandling med Centralstimulantia ochavvikande tillväxt hos barn och ungdomar med ADHD, samt att undersöka om eventuellt avvikandetillväxt hade något samband med ålder vid insättande, kön eller olika funktionshinder.Metod: 68 barn med ADHD som behandlats med Centralstimulantia i minst två år inkluderades.Journalkopior inhämtades från Habiliteringen för barn och vuxna vid Uppsala läns landsting. Dessakopior innehöll barnens tillväxtkurvor, kön, diagnos och ålder. Kurvorna granskades med hjälp av enutformad granskningsmall. Barnens tillväxt jämfördes mellan åldergrupper, kön och olikafunktionshinder.Resultat: Vid behandlingsstart var åldersgrupperna 6-8 år samt 12-16 år signifikant tyngre ännormalpopulationen i samma åldersgrupper. Det fanns en signifikant skillnad mellan åldergrupperna ilängdavplaning efter ett års behandling, där fler barn i åldrarna 10-16 år avplanade än barn i åldrarna6-10 år.

Diagnosen ADHD har varit mycket omdiskuterad, dels för att läkare och forskare intehar varit överens om dess patologiska förklaring, behandling eller ens om dess existensoch detta har fångat författarnas intresse. Syftet är att belysa föräldrars upplevelse ochinställning till medicinering av sina barn med ADHD. Studien är en litteraturöversiktenligt Friberg med analys av sju kvalitativa artiklar. Resultatet presenteras i trehuvudkategorier: Familjen kring det diagnostiserade barnet, Barnet med ADHD ochAndras åsikter om diagnos/behandling av barnet med ADHD med tillhörande niosubkategorier. I diskussionen tas upp bland annat skillnaden mellan mödrar och fädersinställning till ADHD och medicinering och tankar kring anledningar till detta.

År 2011 utlämnades recept på PPI-preparat (protonpumpshämmare) till 790 000 personer i Sverige, varav 59 % var kvinnor. Omeprazol (Losec®) är det preparat som helt dominerar förskrivningen. Den förskrivna volymen motsvarar 174 miljoner DDD (Definierade Dygns Doser), vilket är en mängd som räcker till att behandla ovannämnda personer i genomsnitt 220 dagar med en dos på 20 mg/dag. Behandling med PPI-preparat kan vara svårt att sätta ut på grund av att utsättning leder till återkomst av syrahypersekretion.Syftet med detta arbete är att lyfta fram den problematik som finns vid utsättning av PPI. Som metod har litteraturstudie valts för att besvara frågeställningen.Resultatet i studierna har visat på ökade chromogranin A-(CgA-) och gastrinvärden i plasma under en PPI-behandling.