Natur bidrar positivt till människans välbefinnande. Samtidigt minskar stadsmänniskans närmaste natur som en följd av förtätning och urbanisering. Därför är det viktigt att anpassa utformningen av de grönytor som bevaras efter människans behov. Vi anser att det saknas en koppling mellan kunskap om människans preferenser och landskapsarkitekters arbete. Syftet med arbetet var att tillgängliggöra kunskapen om vad i naturen som människan har preferens för, samt att föreslå hur denna kunskap kan tillämpas av landskapsarkitekter.