Sök:

Sökresultat:

5 Uppsatser om Anthelmintikaresistens - Sida 1 av 1

Detektionsmetoder för anthelmintikaresistens med fokus på användbarheten hos askarider

SAMMANFATTNING Läkemedelsresistens är ett växande globalt problem. Inte minst bland parasiter hos våra djur har rapporter om utebliven effekt av läkemedel ökat. Pålitliga detektionsmetoder av Anthelmintikaresistens hos nematoder är viktig så att åtgärder sätts in i ett tidigt skede för att djurvälfärd och produktion ej försämras. Detta kräver standardiserade och beprövade detektionsmetoder. De metoder som används idag för flertalet nematoder är ursprungligen framtagna och anpassade för strongylider hos får.

Anthelmintikaresistens hos nötkreatur : vad vet vi idag?

Anthelmintikaresistens hos nötkreatur är ett problem som uppmärksammats allt mer under senare år. Denna litteraturstudie visar att det är ett globalt problem som med stor sannolikhet finns i ännu fler länder än de som hittills har undersökts. Främst har Cooperia spp. men även Ostertagia ostertagi rapporterats vara resistenta mot makrocykliska laktoner och i vissa fall även bensimidazoler. Att resistensproblematiken tagit längre tid att upptäcka hos nötkreatur beror troligtvis på att de vanligaste resistenta parasiterna är lågpatogena vilket kan ha dolt problemen för djurhållarna.

Refugia som metod för att minska utvecklingen av anthelmintikaresistens hos får

Anthelmintic resistance is a major problem in sheep husbandry all over the world. One way toslow down the development of anthelmintic resistance is to keep part of the parasitepopulation in refugia (unexposed to drugs) which will maintain the genes for susceptibilitywithin the population. Climate, type of parasite and drenching regimes effect the size of therefugia. Dilution of resistant with susceptible parasites, targeted treatment and targetedselective treatment are all management strategies that employ refugia. Dilution is possible butcomplicated.

Cytokrom P450-systemets betydelse för anthelmintikaresistens

Läkemedelsresistenta parasiter är ett allvarligt globalt problem. Läget är framför allt kritiskt inom gruppen gastrointestinala nematoder hos små idisslare, vilka ofta uppvisar resistens mot bredspektrumverkande anthelmintika. Resistensproblematiken resulterar i en försämrad djurvälfärd och lägre produktionsnivåer. Det har visat sig vara svårt att reda ut de exakta orsakerna till läkemedelsresistens då flera olika mekanismer ofta samverkar. Cytokrom P450-systemet (CYP) ingår som en del av xenobiotikametabolismen på cellnivå hos både värddjur och parasiter och kan ha betydelse för såväl utveckling som undvikande av anthelmintika-resistens. För att optimera anthelmintikaanvändningen och utveckla hållbara behandlingsstrategier krävs kunskap om värddjurets metabolism av xenobiotika samt vävnadsdistribution av aktiva metaboliter.

Mekanismer bakom bensimidazolresistens

Anthelmintikagruppen bensimidazoler (BZ) har använts på många djurslag sedan början av 1960-talet. BZ verkar genom att hindra ??-tubulin dimerer att bygga på mikrotubuli. Cellernas cytoskelett bryts då ner vilket hämmar många viktiga funktioner som exempelvis förmågan till celldelningar. Att BZ är lågt toxiska mot värddjuret har gjort dem populära, men den frekventa användningen har lett till resistensutveckling hos många nematodarter.