Sök:

Sökresultat:

12 Uppsatser om Alfa2-agonister - Sida 1 av 1

Premedicinering och perioperativt stressvar hos hundar

En operation framkallar en icke önskvärd fysiologisk reaktion hos patienten som benämns som kroppens stressvar. Stressvaret innebär att sympatiska nervsystemet aktiveras och att endokrina ändringar erhålls, bland annat minskning i sekretionen av TSH och insulin samt ökning i sekretionen av ACTH, kortisol och ADH. En viktig uppgift för en veterinär är att välja premedicineringsläkemedel innan en operation. Premedicineringsläkemedel har som främsta uppgifter att motverka det perioperativa stressvaret hos djuret, minska smärta och förstärka anestesimedlens effekt. Syftet med det här arbetet är att beskriva vad som händer i kroppen vid ett perioperativt stressvar och hur svaret kan motverkas med hjälp av premedicineringsläkemedel. Premedicineringsläkemedel väljs och kombineras från klasserna sedativa, analgetika och antikolinergika. De vanligaste använda sederande läkemedlen på svenska veterinärkliniker är dopaminantagonisten acepromazin och alfa2-agonisten medetomidin.

Kontraceptiva läkemedel för honkatt

Studien jämför tre grupper av farmakologiska preparat som kan åstadkomma kontroll av östrus hos honkatt, progestiner, GnRH-agonister och melatonin. Progestiner är hormoner som verkar kontraceptivt genom att ge negativ feedback på både hypofysen och hypotalamus. Vid behandling med progestiner minskar östrogen- och progesteronnivåer. GnRH-agonister liknar det naturliga hormonet GnRH. Ständiga GnRH-påslag desensibiliserar hypofysen och GnRH-receptorerna nedregleras vilket leder till att det endogena GnRH blir verkningslöst, och varken LH eller FSH kan frisättas. Melatonin är ett naturligt hormon som påverkar dygns- och årsrytmen. Vid kontiuerligt melatoninpåslag luras det endokrina systemet in i en årstidsbunden anöstrus. Efter en kort bakgrund om vikten av en effektiv, reversibel östrushämning och en översikt av honkattens reproduktion redovisas fakta om de tre farmakologiska substanserna. Aspekter som tas i beaktande är främst användarvänlighet och biverkningar.

Analgesi vid interaktion mellan butorfanol, buprenorfin och µ-agonister

Opioider används ofta inom veterinärmedicinen för att lindra smärta hos djuren. Det finns fyra olika opioidreceptorer som opioiderna kan binda in till, my (?), delta (?), kappa (?) och opioidlik receptor-1 (ORL-1). Dessa receptorer har olika funktion och opioider har varierande affinitet och förmåga att binda in till dem. Två inom veterinärmedicinen i Sverige mycket frekvent använda opioider är butorfanol och buprenorfin.

Smärtlindring till papegojfåglar

Det är svårt att upptäcka smärta hos fåglar samt se om den smärtlindring som administreras ger någon effekt. Fåglar kan likt andra djur inte tala om var de har ont någonstans och hur stark smärtan är. Det är svårt att mäta smärta objektivt hos dem, vilket gör det komplicerat att ställa upp vetenskapliga försök. Metoder som kan användas för att bedöma smärta är bland annat att titta på förändringar i beteenden och fysiologi hos skadade djur eller att mäta smärtan objektivt med olika typer av apparater. Fåglar känner smärta och behöver därmed smärtlindring i precis samma situationer som däggdjur. Opioider, NSAID-preparat, lokalanestetika, Alfa2-agonister och kortikosteroider används alla som smärtlindring till såväl fåglar som däggdjur.

Vilka speciella problem finns att ta hänsyn till vid astmabehandling hos barn och ungdomar.

Barnastma är en vanlig sjukdom och 8 procent av alla barn i Sverige är drabbade. Förekomsten av barnastma ökar och orsakas oftast av miljöfaktorer som till exempel pollen, tobaksrök eller pälsdjursallergi. Astma är en sjukdom av inflammatorisk karaktär som ger hyperreaktivitet och förträngning av luftvägarna. De inflammatoriska förändringarna i luftvägarna beror på att T-lymfocyter, eosinofiler, mastceller, neutrofiler och epitelceller interagerar med varandra. Personer med astma blir känsliga för kall luft, starka dofter, tobaksrök, infektioner eller pälsdjur vilket kan leda till ett astmaanfall.

Hur användbar är epiduralanestesi inom dagens smådjursmedicin?

Syftet med denna litteraturstudie är att ge en överblick i hur epiduralanestesi utförs och vilka risker och fördelar som tekniken medför. Epiduralanestesi är en typ av lokalanestesi och central nervblockad. Anestesimedlet injiceras extraduralt, det vill säga i epiduralrummet utanför den hårda hjärnhinnan (dura mater) vilken omger ryggmärgen. Användning av lokalanestetika vid ryggmärgens slut resulterar i förlust av viljestyrda rörelser och i upphörd känsel i områden innerverade av de påverkade känsel- och motorneuronen. Epidural administration av morfin ger långvarig (6-24h), effektiv analgesi som ej associeras med känsel-, sympatisk- eller motorblockad. Epiduralanestesi används framförallt för tre typer av patienter och situationer: Häst och ko (vid vaginal prolaps och kejsarsnitt), känsliga smådjur (nedsatta patienter som riskerar att inte överleva generell anestesin och vid kejsarsnitt) och postoperativ smärtlindring (patienter i behov av långvarig smärtlindring efter kirurgiska ingrepp i bakben, bäcken och kaudala delar av buken). Inom smådjurspraktiken läggs epiduralanestesi oftast i foramen lumbosacale (mellan L7 och S1) Området lokaliseras genom att fram höftbenskammarnas (crista iliaca) högsta punkt.

Effektivitet, säkerhet och följsamhet vid behandling av astma med kombinationspreparat : En litteraturstudie om inhalationssteroider och långverkande beta-2-agonister i samma inhalator

Bakgrund: När ett barn diagnostiseras med cancer förändras livet för hela familjen. Fokus på det sjuka barnet gör att syskon lätt glöms bort. Därför är det viktigt att sjuksköterskan verkar stödjande för syskon och familjen som helhet och tillgodoser de behov som uppkommer i situationen. Syfte: Syftet var att beskriva specifika behov hos syskon till cancersjuka barn. Metod: Studien utformades som en litteraturöversikt där tio artiklar med kvalitativ ansats inkluderades.

Visual evoked potentials (VEP) : utveckling hos den växande hästen

VEP (visual evoked potentials) är en elektrofysiologisk metod som används för att studera de högre synvägarnas (postretinal) funktion. Hos många djurslag sker en omfattande utveckling av VEP-kurvans utseende från födseln fram till vuxen ålder. Syftet med denna studie är att undersöka hur hästens VEP, och därmed synsinne, utvecklas i tidig ålder. Arbetet består av en litteraturstudie och en experimentell del. I litteraturstudien sammanfattas vad som gjorts på andra djurslag vad gäller utvecklingen av VEP från födseln och framåt samt vad som gjorts gällande VEP på häst. Den experimentella delen består i huvudsak av en jämförelse mellan VEP från föl och VEP från vuxna hästar, men det ingår även en jämförelse mellan sedering med två olika ?2-agonister, xylazin och detomidin. Resultaten visar att det utan större besvär går att registrera VEP på föl och att vågformen från nyfödda föl (.

Övervakning av dissociativ anestesi vid ovariehysterektomi på friska katter

Dagligen kastreras många honkatter under dissociativ anestesi i Sverige. Dissociativ anestesi anses vara en relativ säker narkos, med minimal påverkan på djuret. Detta gör att det finns en risk att dessa narkoser övervakas i mindre grad än de narkoser där djuren är sövda med gas. Syftet med detta examensarbete var att utvärdera hur dissociativa narkoser av honkatter i samband med ovariehysterektomi övervakas i Sverige samt genom litteraturstudier och en egen studie i mindre skala utvärdera vilken grad av övervakning som är önskvärd vid en dissociativ narkos samt om övervakningen i Sverige idag motsvarar detta. En enkätundersökning skickades under sommaren 2014 ut till 106 djurkliniker i Sverige varav 67 stycken svarade.

Betydelsen av koncentrationen av serum amyloid A (SAA) hos katt vid diagnostik av felin infektiös peritonit (FIP)

En operation framkallar en icke önskvärd fysiologisk reaktion hos patienten som benämns som kroppens stressvar. Stressvaret innebär att sympatiska nervsystemet aktiveras och att endokrina ändringar erhålls, bland annat minskning i sekretionen av TSH och insulin samt ökning i sekretionen av ACTH, kortisol och ADH. En viktig uppgift för en veterinär är att välja premedicineringsläkemedel innan en operation. Premedicineringsläkemedel har som främsta uppgifter att motverka det perioperativa stressvaret hos djuret, minska smärta och förstärka anestesimedlens effekt. Syftet med det här arbetet är att beskriva vad som händer i kroppen vid ett perioperativt stressvar och hur svaret kan motverkas med hjälp av premedicineringsläkemedel. Premedicineringsläkemedel väljs och kombineras från klasserna sedativa, analgetika och antikolinergika. De vanligaste använda sederande läkemedlen på svenska veterinärkliniker är dopaminantagonisten acepromazin och alfa2-agonisten medetomidin.

Prevalence of subclinical mastitis in dairy farms in urban and peri-urban areas of Kampala, Uganda

En operation framkallar en icke önskvärd fysiologisk reaktion hos patienten som benämns som kroppens stressvar. Stressvaret innebär att sympatiska nervsystemet aktiveras och att endokrina ändringar erhålls, bland annat minskning i sekretionen av TSH och insulin samt ökning i sekretionen av ACTH, kortisol och ADH. En viktig uppgift för en veterinär är att välja premedicineringsläkemedel innan en operation. Premedicineringsläkemedel har som främsta uppgifter att motverka det perioperativa stressvaret hos djuret, minska smärta och förstärka anestesimedlens effekt. Syftet med det här arbetet är att beskriva vad som händer i kroppen vid ett perioperativt stressvar och hur svaret kan motverkas med hjälp av premedicineringsläkemedel. Premedicineringsläkemedel väljs och kombineras från klasserna sedativa, analgetika och antikolinergika. De vanligaste använda sederande läkemedlen på svenska veterinärkliniker är dopaminantagonisten acepromazin och alfa2-agonisten medetomidin.

Serotonins funktion i hundens kardiovaskulära system

Serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) är en neurotransmittor som till största del syntetiseras i tarmsystemets enterokromaffina celler (en typ av neuroendokrin cell) men även på andra platser i kroppen så som i hjärnstammen, till viss del i hjärtat, lungorna och njurarna. I hundens kropp har serotonin en rad olika funktioner så som reglering av tarmmotorik och sammandragning av glatt muskulatur. Det kan även ha inverkan på sinnestillstånd och kognition. Serotonin kan på olika sätt förstärka eller hämma nervimpulser och därigenom ha stor påverkan på kroppens olika system kopplade till neurologisk verksamhet och dess funktioner. I den fria cirkulationen finns serotonin i trombocyter och vid en kärlskada kan serotonin släppas ut av trombocyterna och orsaka förändringar i deras struktur och även verka på det skadade kärlet genom att orsaka exempelvis kärlsammandragning. Serotonins specifika receptorer har blivit uppdelade i sju huvudfamiljer, 5-HT1-7. De flesta receptorfamiljerna har vidare blivit uppdelade i flera underfamiljer. De olika receptorerna finns i olika uppsättning på olika platser i hundens kropp och beroende på vart receptorn finns och i vilken mängd kan konsekvenserna till följd av aktiverade receptorer vara olika.