Analgesi vid interaktion mellan butorfanol, buprenorfin och µ-agonister
Opioider används ofta inom veterinärmedicinen för att lindra smärta hos djuren. Det finns fyra olika opioidreceptorer som opioiderna kan binda in till, my (?), delta (?), kappa (?) och opioidlik receptor-1 (ORL-1). Dessa receptorer har olika funktion och opioider har varierande affinitet och förmåga att binda in till dem. Två inom veterinärmedicinen i Sverige mycket frekvent använda opioider är butorfanol och buprenorfin. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur dessa interagerar med fullständiga ?-agonister, samt till viss del hur de interagerar med varandra. Frågeställningen är om denna interaktion kan komma att påverka analgesin vid klinisk användning till hund och katt.
Butorfanol är generellt ansedd som en agonist på ?-receptorn och en antagonist på ?-receptorn. Den används både för att ge smärtlindring samt i kombination med ?2-agonister för att potentiera deras sederande effekt. Butorfanol har visats ge en snabb smärtlindring men med kort duration. I kombination med ett flertal olika ?-agonister har butorfanol hos bland annat hund visat sig kunna minska den sedering och andningsdepression som ofta uppkommer vid administration av dessa. Butorfanol i sig har mycket liten påverkan på både respiration och cirkulation.
Buprenorfin är generellt klassad som en partiell agonist på ?-receptorn och en antagonist på ?-receptorn. Flera studier visar på att buprenorfin även skulle vara en agonist på ORL-1 vilket skulle kunna ge en modulerande effekt på buprenorfins analgetiska effekter. Buprenorfin ger en bättre smärtlindring än butorfanol samt har en längre duration. Dock ger den inte effekt lika snabbt som butorfanol. Flera studier pekar på att buprenorfin skulle verka som en antagonist mot ?-agonister, dock i doser långt över de som rekommenderas för klinisk veterinärmedicin i Sverige. De studier som däremot har använt sig av lägre doser har inte kunnat visa på några negativa effekter av buprenorfin på ?-agonisternas analgesi. ?-agonistinducerad analgesi har tvärtom kunnat potentieras.
Butorfanol och buprenorfin skulle teoretiskt sätt kunna påverka varandras effekt, då butorfanol är en agonist på ?-receptorn medan buprenorfin anses vara en antagonist. Dock har en studie på katt kunnat visa att, i de doser som rekommenderas för klinisk användning, påverkas inte den analgetiska effekten vid samtidig administrering av de båda substanserna.
Slutsatsen utifrån denna litteraturstudie är att det finns viss evidens att varken butorfanol eller buprenorfin, i de doser som rekommenderas kliniskt för hund och katt, orsakar någon minskning av ?-inducerad analgesi i kombination med ?-agonister. Däremot har butorfanol visat sig minska de negativa bieffekterna ?-agonister kan ge. Indikationer finns även för att samtidig administration av butorfanol och buprenorfin inte påverkar analgesin jämfört med om opioiderna administreras var för sig. Det vetenskapliga underlaget är dock bristfälligt och fler studier på djurslagsspecifika interaktioner behövs innan definitiva slutsatser kan dras.