Allt sedan 2005 skall svenska bolag noterade på börsen upprätta sin redovisning enligt International Financial Reporting Standards, IFRS/IAS. Innan införandet av standarden redovisades förvaltningsfastigheter enbart i balansräkningen och till anskaffningsvärde med avdrag för värdeminskningar. Den nya standarden innebär dock att värdering och värdeförändring numer skall tas upp till verkligt värde i balans- och resultaträkning. Redovisning och värdering till verkligt värde för dessvärre med sig en del komplikationer. Enligt teorin förutsätter metoden en perfekt och fullständig marknad, en marknadssituation som i realiteten aldrig uppstår. Samtidigt krävs, för att överhuvudtaget kunna genomföra en värdering, antaganden om marknadsutveckling och framtida kassaflöden.

Bakgrund och problem: Som ett steg i konvergeringsprocessen med FASB startade IASB år2006 ett projekt med syfte att skapa en enhetlig standard för värdering till verkligt värde i helaIFRS. I den inledande fasen av projektet utformades ett discussion paper, där denamerikanska motsvarigheten för värdering till verkligt värde, SFAS 157, användes somutgångspunkt. En av de standarder som i hög grad innefattar värdering till verkligt värde ochsåledes berörs i stor utsträckning av projektet är IAS 39, redovisning och värdering avfinansiella instrument. Värdering av finansiella instrument är ett komplext och vidaomdebatterat område vilket har uppmärksammats speciellt under finanskrisen då mycketkritik har riktats mot SFAS 157. Definitionerna av verkligt värde skiljer sig i dagsläget mellanSFAS 157 och IAS 39 och organisationer runt om i världen har ställt sig kritiska till en direkttillämpning av den amerikanska definitionen eftersom den anses vara för marknadsbaserad.Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur den praktiska redovisningen enligt IAS 39 kantänkas påverkas om IASB inför värderingsmetoderna i SFAS 157, samt beskriva vilkauppfattningar sakkunniga har kring dagens sätt att värdera till verkligt värde samt hur dessastämmer överens med definitionen och värderingsmetoderna i IAS 39 och SFAS 157.Metod: En kvalitativ undersökningsmetod har använts där fem intervjuer har utförts för attsamla in studiens empiriska material.

Finanskrisen som utlo?stes ho?sten 2008 av en alltfo?r genero?s utla?ningspolitik av banker och finansiella institut ledde till att deras verksamheter blev ifra?gasatta. Kritik riktades bland annat gentemot IFRS regelverk och da? framfo?rallt va?rdering till verkligt va?rde som enligt vissa hade bidragit till krisens omfattning. Kritiken bestod fra?mst i att redovisningsmetoden till stor del bygger pa? subjektiva bedo?mningar av tillga?ngar som a?r sva?ra att verifiera fo?r utomsta?ende intressenter.

IAS ? International Accounting Standards är en internationell redovisningsstandard inom EU som i Sverige blev obligatorisk för börsnoterade bolag år 2005. Första utkastet till IAS 40 innehöll två kontroversiella förslag, att värdering skulle ske till verkligt värde och att värdeförändringarna skulle redovisas över resultaträkningen. Vårt syfte är att beskriva redovisningen av förvaltningsfastigheter enligt IAS 40 och dess redovisning av värdeförändringar. Det vi fokuserar på är huruvida redovisningen av värdeförändringar enligt verkligt-värde-metoden i IAS 40 är det bästa sättet eller om omvärderingsmetoden i IAS 16 är att föredra.För att få djupgående information och åsikter i ämnet valde vi att använda oss av en kvalitativ metod.

Från och med år 2005 tillämpar svenska noterade bolag IAS 40 i sin koncernredovisning. Genom tillämpning av IAS 40 tillåts företag att värdera förvaltningsfastigheter till endera anskaffningsvärde eller verkligt värde, där verkligt värde som regel är det samma som marknadsvärde. I juridiska bolag tillåts i dagsläget endast värdering till anskaffningsvärde.Syftet med denna uppsats är att jämföra och beskriva skillnaderna mellan värderingsmetoderna av förvaltningsfastigheter när värdering sker till anskaffningsvärde respektive verkligt värde, utifrån ÅRL:s definition av rättvisande bild. För att uppfylla vårt syfte har vi studerat hur tre fastighetsbolag tillämpar och resonerar kring de olika värderingsmetoderna. Detta har åstadkommits genom intervjuer med personer företagen själva ansåg vara mest lämpade.

Uppsatsens syfte är att utreda hur svenska börsnoterade företag samt revisionsprofessionen förhåller sig gentemot försiktighetsprincipen och en rättvisande bild när finansiella instrument enligt IAS39 redovisas till verkligt värde i årsredovisningen. Den metod vi valt för vår uppsats är kvalitativ då vårt syfte är av förstående karaktär och bygger på intervjuer. Genom en praxisundersökning, samt genom en undersökning av den offentliga debatten är avsikten att åskådliggöra de problemställningar som råder och förklara dessa, därav en normativ ansats. Empirin frambringar generella och teoretiska slutsatser, vilket leder till en induktiv ansats. Uppsatsens litteraturgenomgång bygger på tidsskriftsartiklar, avhandlingar och annan akademisk litteratur som är aktuell för uppsatsens problemställning.

Enligt de regler som anges i IAS 40 ges möjlighet till att värdera förvaltningsfastigheter till verkligt värde. Detta värde tas fram med hjälp av intern- eller externvärdering av ett marknadsvärde. Problemet är att det i princip är omöjligt att exakt fastställa ett försäljningspris eftersom det sanna marknadsvärdet visar sig först vid försäljningstransaktionen vilken påverkas av en stor mängd faktorer. Med bakgrund av detta är syftet med uppsatsen att utreda användbarheten av redovisningen av förvaltningsfastigheter för analytiker på aktiemarknaden. Metoden vi använder är en kvalitativ intervjustudie med framstående och erfarna aktieanalytiker som arbetar med fastighetsmarknaden.

Skogen har en stor betydelse världen över, där skogen utgörs av 3,9 miljarder hektar mark. De största skogsområdena finns i Ryssland, Brasilien, Kanada, USA och Kina. Den allra största skogsägaren i Sverige är Sveaskog med sina 3,5 miljoner hektar skogsmark. År 2002 tillkännagav Europaparlamentet att de biologiska tillgångarna skulle värderas till verkligt värde, enligt IAS 41. Innan värderades de biologiska tillgångarna till anskaffningsvärdet.

Bakgrund:     Redovisningen är för närvarande inne i vad många forskare kallar en revolution som innebär radikala förändringar på hela redovisningsområdet. Bland förändringarna märks den ökade betoningen på den kvalitativa egenskapen relevans. Tillförlitlighet, som tidigare varit djupt förankrad i redovisningen, har fått stiga tillbaka. En framträdande förändring som hänger samman med den ökade betoningen på relevans, är införandet av verkligt värde metoden för vissa typer av tillgångar. Verkligt värde innebär att en tillgångs värde tas upp till ett uppskattat marknadsvärde i balansräkningen.

Bakgrund:Skogsindustrin utgör en stor del av Sveriges ekonomi. En betydande del av Sveriges skogar ägs av publika aktiebolag och den svenska staten. År 2005 infördes internationella redovisningsstandarder som innebar att de svenska skogsföretagen skulle redovisa skogstillgångar till verkligt värde istället för till historiskt anskaffningsvärde.Syfte:Syftet med den här uppsatsen är att ge en ökad förståelse av hur företag inom den svenska skogsindustrin värderar sina skogstillgångar till verkligt värde i enlighet med IAS 41. Dessutom kommer uppsatsen att undersöka hur utförliga upplysningar företagen lämnar i sina årsredovisningar om vär- dering till verkligt värde av sina skogstillgångar.Metod:Uppsatsen följer ett deduktivt tillvägagångsätt, vidare genomförs uppsatsen utifrån en kvalitativ ansats. För att samla in primärdata används öppna in- tervjuer med representanter från fyra svenska skogsbolag, samt en doku- mentundersökning av de fyra svenska skogsföretagens årsredovisningar.Slutsats:Samtliga av de intervjuade företagen tillämpar en nuvärdesberäkning för att beräkna det verkliga värdet på den växande skogen.

Bakgrund: Skog beaktas av IASB som biologisk tillgång och skall redovisas till verkligt värde i börsnoterade företag inom EU sedan 2005. En tillgång kan redovisas till verkligt värde på tre olika sätt beroende på tillgänglig marknadsinformation. Om marknadsinformation saknas kan företag beräkna verkligt värde genom en egen värderingsmodell som baseras på antaganden. Denna tredje värderingsnivå är den som är utsatt för mest subjektivitetsproblem men är likväl den nivå där flest tillgångar värderas. Holmen AB värderar sina skogstillgångar med hjälp av en modell som kallas DCF.

Bakgrund och problem: Sedan år 2005 ska noterade företag inom EU tillämpa InternationalFinancial Reporting Standards (IFRS) vid upprättandet av koncernredovisningen. Av dettaregelverk följer att vissa tillgångar och skulder ska redovisas till verkligt värde istället förhistoriskt anskaffningsvärde. Målsättningen hos det normgivande organet InternationalAccounting Standards Board (IASB) som utvecklar IFRS är att redovisningen ska innehållarelevant information som underlättar beslutsfattandet för investerare och analytiker.Begreppet verkligt värde har emellertid kritiserats, i synnerhet avseende dess tillförlitlighet.Risken för manipulation ökar när värderingen bland annat grundar sig på företagsledningensbedömningar. När konjunkturen vänder nedåt kan börskurserna komma att fluktuera i allthögre grad eftersom de värdeförändringar som följer av redovisning till verkligt värde speglasi resultaträkningen. Med anledning av att IFRS enbart har tillämpats under högkonjunktur ochatt vi idag ser en allt större finansiell oro har jag valt att studera följande frågeställningar.Vad finns det för uppfattningar om verkligt värde? Vilka konsekvenser kan redovisning tillverkligt värde få vid en lågkonjunktur?Syfte: Syftet med studien är att beskriva problematiken kring redovisning till verkligt värdesamt att undersöka olika uppfattningar om de effekter redovisning till verkligt värde kan fåvid en konjunkturnedgång.Avgränsningar: Uppsatsen omfattar enbart de internationella redovisningsstandarder somutvecklas av IASB.

Den här studien ämnar förklara hur bedömningar av skogstillgångar till verkligt värde har påverkat värderelevansen mellan redovisningen och börsvärdet för svenska skogsbolag noterade på Stockholmsbörsen.Studien har ett positivistiskt perspektiv som utgångspunkt vilket innebär en föreställning om att det existerar en objektiv värld utanför forskarna själva. En deduktiv ansats tillämpas där teori insamlas i syfte att skapa förväntningar om hur verkligheten ser ut för att sedan samla empiri i syfte att jämföra med teorin. Studien präglas av en kvantitativ metod med kvantifiering av primärdata från årsredovisningar och sekundärdata från Avanza samt OMX Nordic.Studien visar att samtliga av de tre undersökta bolagens materiella anläggningstillgångar -med de biologiska tillgångarna inräknade- steg kraftigt under redovisningsåret 2005. Detta var samma år som IAS 41 trädde i kraft och redovisning till verkligt värde av skogstillgångar blev obligatoriskt för skogsbolag noterade på Stockholmsbörsen. Utifrån studiens resultat förefaller det att redovisning till verkligt värde höjer redovisningens värderelevans - även för bolag med stora innehav av växande skog.Ett förslag på framtida forskning kan vara en kvalitativt inriktad studie där både privata och institutionella investerares åsikter på området insamlas - förslagsvis genom intervjuer eller enkäter.

Bakgrund: När den globala finanskrisen inträffade, uppstod det en osäkerhet kring värderingen av förvaltningsfastigheter. Följden blev att fastighetspriserna dämpades samtidigt som räntorna sänktes, detta följer inte teorin.Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur börsnoterade fastighetsbolags redovisning av förvaltningsfastigheter har påverkats av den globala finanskrisen.Metod: Vi använde den kvalitativa metoden då vi gjorde en närmare undersökning av de börsnoterade fastighetsbolagens årsredovisningar för att få en bättre inblick i företagen.Referensramen: I referensramen presenteras IASB:s regelverk IAS samt innebörden av förvaltningsfastigheter och dess marknad, detta för att ge läsaren en bättre förståelse om värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde. Empiri: Empirin är insamlad genom de utvalda fastighetsbolagens årsredovisningar, dess aktiekurs från Stockholmsbörsen (OMX) samt STIBOR räntan från Riksbanken. Slutsats: Slutsatsen är att finanskrisen har haft en inverkan på fastighetsbolagens värdering av förvaltningsfastigheterna, men värderingen har inte följt aktiekursen..

Syftet med uppsatsen är att förstå vilka problem som kan uppstå vid värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde, och vilka konsekvenser dessa problem får på relevansen och tillförlitligheten i redovisningen. En kvalitativ studie i form av semistrukturerade intervjuer har gjorts med representanter från svenska börsnoterade fastighetsbolag samt med externa värderingsmän. Detta för att få insikt i deras arbete med att värdera förvaltningsfastigheter enligt IAS 40. Resultatet tyder på att det blir en avvägning mellan relevansen och tillförlitligheten i redovisningen när det inte finns en aktiv marknad, där relevansen prioriteras genom att betona vikten av att redovisa värden som speglar marknadssituationen..