Med bakgrund i rådande finanskris och lågkonjunktur behandlar denna studie problematiken kring värdering till verkligt värde och den specifika tillgång som fokuseras är förvaltningsfastigheter. Syftet med studien är att öka insikten i hur fastighetsbolag värderar sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde i den aktuella finansiella krisen och lågkonjunkturen samt att synliggöra osäkerheten som finns i tillämpade värderingsmetoder. För att uppfylla syftet har en fallstudiebaserad metod använts, vilken inkluderar tre noterade fastighetsbolag. Som ett analysverktyg och ett ytterligare perspektiv på problematiken i studien har även två sakkunniga i form av en revisor och en redovisningsspecialist inkluderats. Insamlingen av empiri har skett genom en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer och analysen har genomförts med hjälp av en komparativ analysmetod.

Immateriella tillgångar har fått en ökad betydelse vid företagsförvärv i dagens teknik- och informationsbaserade samhälle eftersom de utgör en stor del av ett företags värde (KPMG,2010). När immateriella tillgångar har identifierats ska de värderas till verkligt värde ? något som länge varit omdebatterat på grund av problematiken i att objektivt värdera dessa tillgångar (Marton et al., 2008, s. 304). Det ställer således högre krav på revisorn vid granskningen av huruvida företagsledningen har värderat tillgångarna till ett rättvisande värde eller inte (Ekberg & Lorentzon, 2007).

De senaste åren har värderingsmetoden värdering till verkligt värde blivit mycket kritiserad. Bland annat anses värderingsmetoden ge allt för stort utrymme för en företagsledning att manipulera de finansiella rapporterna. Uppsatsen behandlar därför hur väl företag följer upplysningskraven som de ska följa när de värderar tillgångar och skulder till verkligt värde enligt den internationella redovisningsstandarden IFRS 13 (International Financial Reporting Standard) samt revisorns uttalande i revisionsberättelsen gällande företagens efterlevnad av upplysningskraven. Detta görs för att studera om upplysningskraven efterföljs och i de fall då företagen inte följer upplysningskraven huruvida revisorn gör ett modifierat uttalande i revisionsberättelsen. Urvalet för studien är samtliga företag noterade på Stockholmsbörsen, Nasdaq OMX Stockholm, inom skogs-, fastighets- och banksektorn år 2012 och år 2013.

Denna uppsats behandlar värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde enligt IASB:s standarder IAS/IFRS. Vår undersökning syftar till att utreda vilken information som finns tillgänglig för svenska fastighetsbolags mindre aktieägare i tryckt press och i årsredovisningarna, avseende värdering till verkligt värde. Genom att studera årsredovisningarna för sju bolag och artiklar publicerade i sex tidningar och tidskrifter har vi kommit fram till slutsatserna att:?en mindre aktieägare måste vara aktiv i sitt sökande för att hitta den information som finns,?artiklar som behandlar ämnet inte har publicerats i större omfattning,?den information som lämnas ofta är komplicerad och svår att förstå..

Enligt IAS 40 ? Förvaltningsfastigheter, definieras förvaltningsfastigheter som ?mark eller byggnader eller del av byggnad som innehas i syfte att generera hyresinkomster eller värdestegring?. Onoterade fastighetsbolag i Sverige har idag möjlighet att välja mellan att värdera sina fastigheter till anskaffningsvärde eller verkligt värde.IAS ? International Accounting Standards är en internationell redovisningsstandard inom EU som började tillämpas i januari 2001, men blev obligatorisk för börsnoterade bolag år 2005. Dessutom har alla medlemstater möjlighet att lagstifta om IAS-redovisning i icke-noterade bolag.

Bakgrund: IFRS 13 behandlar värdering och upplysningskrav för värdering till verkligt värde som är en marknadsbaserad värdering. Banksektorn är en verksamhet som får tydliga konsekvenser med svårigheterna att värdera sina finansiella tillgångar till verkligt värde. En finansiell tillgång som bankerna har är utlåning till allmänheten. Mindre banker får fler förfrågningar om lån med hög risk och för att undvika en felbedömning av utlåningen bör en riskbedömning göras. Om en bank gör denna riskbedömning felaktigt kan bankerna få en förlust och förlora eget kapital.Syfte: Syftet med arbetet är att granska skillnaderna mellan några mindre bankers värdering till verkligt värde av posten utlåning till allmänheten.

Syftet med studien är att identifiera vilken effekt övergången till IFRS 3 och dess förändring från historiskt anskaffningsvärde till verkligt värde har haft på aktiemarknadens aktiepris och utdelningsnivå, för svenska företag noterade på NASDAQ OMX Nordic Stockholm. Redovisningens syfte är att förse företagets intressenter med information som är användbar för beslutfattande. Värdering av goodwill är problematisk då tydligt beräkningssätt saknas. EU implementerade IFRS 3 för att förbättra redovisning av goodwill genom värdering till verkligt värde istället för historiskt anskaffningsvärde. Verkligt värde leder dock till att företag gör subjektiva bedömningar av goodwillpostens värde, vilket innebär att möjligheter att påverka resultat skapas. Detta leder i sin tur till påverkan på aktiepris och utdelningsnivå. Studien har en deduktiv forskningsansats och en kvantitativ undersökningsmetod.

Bakgrund och problemdiskussion: När IAS 40 Förvaltningsfastigheter blev tillämplig 2005 tilläts förvaltningsfastigheter värderas till verkligt värde. En del problem har framkommit genom införandet av värdering till verkligt värde av förvaltningsfastigheter. Detta har lett till att IASB i samarbete med FASB arbetat fram en ny standard, IFRS 13 Fair value measurement, som behandlar hur värdering till verkligt värde ska gå till. Syftet med samarbetet av den nya standarden var att få en mer harmoniserad, globaliserad och jämförbar redovisning. Då det idag inte är självklart hur värdering till verkligt värde ska gå till vill vi utreda om införandet av IFRS 13 kan komplettera IAS 40 och ge mer vägledning för värdering av förvaltningsfastigheter.

Syfte: Syftet är att undersöka och utreda problematiken med IAS 40 och dess implementering i svenska fastighetsföretag. Vi undersöker om företag som följer IAS 40 värderar sina fastigheter till verkligt värde eller anskaffningsvärde, i balansräkningen. Vi vill även se på vilka grunder detta val har gjorts samt om det har påverkat jämförbarheten mellan företagen. Vidare vill vi undersöka om fastighetsföretagen från och med år 2006 kommer att använda sig av årsredovisningslagens ?får-regler? i de juridiska personerna och redovisa till verkligt värde.

Från och med 1 januari 2005 har onoterade bolag kunnat värdera sina fastigheter enligt IAS 40. IAS 40 är en standard som kommer från den största internationella normgivare inom redovisning, IASB. IAS 40 ger företag möjlighet att värdera sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde eller till anskaffningsvärde med avdrag för avskrivningar. Den stora skillnaden från tidigare är att man numer kan värdera till verkligt värde i stället för till anskaffningsvärde som endast är tillåten enligt årsredovisningslagen.Syftet med vår uppsats är att undersöka om de onoterade fastighetsbolagen väljer att värdera sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde enligt IAS 40. Vi vill även undersöka hur insatta de är i den nya standarden och vad de har för inställning till den.För att ta reda på detta har vi läst igenom teori inom ämnet, intervjuat ett onoterat fastighetsbolag och granskat fyra slumpmässigt utvalda årsredovisningar.

Bakgrund och problem: Börsnoterade fastighetsbolag i Sverige koncernredovisar idag enligtIFRS. Alla dessa bolag värderar sitt fastighetsinnehav till verkligt värde. Verkligt värdeföranleder många beräkningar och bedömningar vilket ger ett subjektivt värde. För- ochnackdelar har diskuterats i flera årtionden och åsikterna går fortfarande isär.Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och förstå attityden till och uppfattningar omverkligt värde och ta reda på om det skiljer sig mellan fastighetsbolag, revisorer ochakademiker.Avgränsningar: Vår studie är inriktad på den svenska marknaden och fastighetsbolag somkoncernredovisar enligt IAS 40. Vi har valt två fastighetsbolag med huvudkontor i Göteborgvilket gör det enklare för oss att träffa respondenter.

Bakgrund och problem: I och med införandet av IAS 40 har svenska bolag fått möjlighet attvärdera sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde. Denna redovisningsteknik innebär viden första anblick en bättre värderelevans. Hur bra denna värderelevans är i praktiken äremellertid intressant att studera.Syfte: Uppsatsens syfte är att undersöka hur redovisningens värderelevans, dvs. kopplingenmellan redovisningen och aktiekursen, påverkas av att förvaltningsfastigheter numeravärderas till verkligt värde i enlighet med IAS 40.Avgränsningar: Vår undersökning omfattar endast bolag som varit börsnoterade sedan år2005 (då IAS 40 blev tillämplig)Metod: Vi har genomfört en kvantitativ studie, där vi med hjälp av en enkel regressionsanalyshar undersökt sambandet mellan det egna kapitalet och aktiemarknadens värdering avfastighetsbolag.Resultat och slutsatser: Uppsatsen visar att det råder ett värderelevant samband mellanaktiekursutvecklingen och förändringar i eget kapital då värdering av förvaltningsfastighetersker till verkligt värde. Vidare visar uppsatsen att värderelevansen är bättre då värdering skertill verkligt värde än när värdering sker till anskaffningsvärde om sambandet studeras under12 och 24 månader samt att värderelevansen ökar över tiden.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att kartlägga de värderingsmetoder som används för att fastställa verkligt värde på finansiella instrument och också granska hur dessa metoder redovisas. Därtill syftar uppsatsen till att diskutera problematiken för värderingskonceptet verkligt värde. Detta görs i två delar, utifrån standardsättarnas perspektiv och de finansiella institutens. Därefter utreds förbättringar inom konceptet som baseras på de två tidigare delarna. Metod: Uppsatsens undersökning utfördes via en fallstudie som baserades på kvalitativ data. Data inhämtade från två separata områden, tre redovisningsstandarder (SFAS 157, IAS 39 och IFRS 7) och årsredovisningar från 2007, hämtade från de tio största finansiella instituten (baserat på balansomslutning) ifrån USA respektive Europa. Resultat & slutsats: Undersökningen visade att rekommendationerna kring vilka värderingsmetoder som ska tillämpas är likvärdiga från de båda standardsättarna; prisnoteringar och värderingsmodeller, men inte toleransen kring värderingsmodeller, där FASB är mer tillmötesgående än vad IASB är.

Uppsatsen behandlar de orealiserade vinster som i vissa fall kan redovisas på grund av att redovisningsreglerna möjliggör eller kräver att tillgångar ska värderas till verkligt värde. Innehållet i uppsatsen inriktas på hur dessa vinster ska förhindras att ingå i ett underlag för utdelning. Uppsatsens syfte är att undersöka om en bunden fond för verkligt värde är lämplig att införa i Sverige för att förhindra utdelning av orealiserade vinster. Avsikten är att testa fondens effektivitet, konsekvenser och om det finns ett behov för att införa en särskild reglering eller om den gällande Aktiebolagslagen är tillräcklig. För att besvara uppsatsens frågeställningar har vi tillämpat en juridisk metod, vilket för våran del innebär att vi sorterat och analyserat relevanta rättskäller inom både svenska och norska Aktiebolagslagen och Årsredovisningslagen.

Syftet är att beskriva och analysera värdering och redovisning av förvaltningsfastigheter enligt reglerna om redovisning till verkligt värde och hur svenska fastighetsbolag förhåller sig till referensramens kvalitativa egenskaper. För att uppnå uppsatsens syfte har vi använt oss av en kvalitativ djupstudie. Detta kommer till uttryck genom att vi granskar tre olika börsnoterade fastighetsbolag och gör en jämförelse mellan nuvarande redovisningsregler, gällande värdering av förvaltningsfastigheter, och kommande regler och dess påverkan på de svenska fastighetsbolagen. I uppsatsen görs en fallstudie av de tre fastighetsbolagen samt en revisor som intervjuats. Dessutom har fastighetsbolagens årsredovisningar för 2002 räknats om och försetts med fastighetsbeståndens verkliga värde.