Upplysningskrav vid värdering till verkligt värde
En studie om hur företag har anpassat sig till upplysningskraven kring verkligt värde och revisorns roll vid granskningen av dess efterlevnad
De senaste åren har värderingsmetoden värdering till verkligt värde blivit mycket kritiserad. Bland annat anses värderingsmetoden ge allt för stort utrymme för en företagsledning att manipulera de finansiella rapporterna. Uppsatsen behandlar därför hur väl företag följer upplysningskraven som de ska följa när de värderar tillgångar och skulder till verkligt värde enligt den internationella redovisningsstandarden IFRS 13 (International Financial Reporting Standard) samt revisorns uttalande i revisionsberättelsen gällande företagens efterlevnad av upplysningskraven. Detta görs för att studera om upplysningskraven efterföljs och i de fall då företagen inte följer upplysningskraven huruvida revisorn gör ett modifierat uttalande i revisionsberättelsen. Urvalet för studien är samtliga företag noterade på Stockholmsbörsen, Nasdaq OMX Stockholm, inom skogs-, fastighets- och banksektorn år 2012 och år 2013. Data har insamlats genom bearbetning och analyser av respektive företags årsredovisning. Av studien följer att företagen inte efterlever upplysningskraven fullt ut och att respektive företags revisor inte väljer att göra ett modifierat uttalande trots att ISA (International Standards on Auditing) uppmanar till det. Fastighetsbolagen visar högst efterlevnad av upplysningar, därefter kommer skogsbolagen och sist bankerna.