Målet med denna studie är att undersöka hur matematiskt särbegåvade elever upplever sin matematikundervisning i skolan. För att uppnå studiens syfte har ett antal preciserade frågeställningar utarbetats, och som också har legat till grund för studiens empiriska undersökning. Frågeställningarna har hanterat såväl elevernas som deras föräldrars subjektiva upplevelser av barnens matematiska begåvning, hur den matematiska undervisningen för dessa barn ser ut samt hur föräldrarna upplever att skolan stimulerar och uppmuntrar särbegåvade barn. Examensarbetets metodologiska tillvägagångssätt har baserats på en kvalitativ undersökning där materialet har baserat på sex elever med matematisk särbegåvning och deras lärare. Dessa har intervjuats.

Studiens syfte är att undersöka hur svenska och turkiska lärare undervisar i matematik och vilka de centrala skillnaderna är mellan svenska respektive turkiska lärares matematikundervisning, med fokus på den kulturella och skolspecifika nivån. Den svenska nya läroplanen betonar innebörden med att eleverna ges möjlighet till att utveckla förmågan att lösa problem, använda logiska resonemang och kommunicera matematik, medan den turkiska läroplanen betonar innebörden av eleverna motivation till ämnet och att fokus har ändrats från enbart skriftlig huvudräkning till rimlighetsbedömning och problemlösning. För att analysera empirin används ramfaktorteorin som beskriver olika faktorer som påverkar undervisningens möjligheter och begränsningar. Studien genomfördes med kvalitativa intervjuer och observationer i årskurs 2 och 3 både i Sverige och i Turkiet, där observationerna filmades. I resultaten framkom det att svenska och turkiska lärares matematikundervisning skiljer sig genom att det var större fokus på gemensam genomgång vid introduktion av ett nytt område i Turkiet medan den gemensamma genomgången i den svenska undervisningen var kortare.

Följande studie genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med 4 lärare i förskoleklass och årskurs 1-3. Syftet var att studera deras uppfattningar om att organisera kommunikation i matematikundervisningen. Resultatet visade att lärarna ser kommunikation som grunden för elevernas lärande i matematik och att denna är viktig för att eleverna ska utveckla en förståelse för matematiken. Detta är något som även grundas i vetenskaplig forskning. Resultatet visade samtidigt att lärarna använder mycket praktiskt material och estetiska uttrycksformer som stöd till eleverna i den kommunikativa matematikundervisningen.

Syftet med vår studie är att undersöka på vilka olika sätt verksammapedagoger säger sig förhålla sig till begreppet individualisering. Utifrånsyftet och frågeställningar har vi valt att intervjua tre lärare som undervisar imatematik i år 4-5. Resultatet visar att samtliga tre lärare har i principsamma definition av begreppet men skilda förhållningssätt. Enligt forskningfinns det ett flertal olika former för läraren att individualisera sinundervisning, men de flesta forskare förespråkar dock en kognitivindividualisering. Våra resultat visar att ingen utav de tre intervjuade lärarnabeskriver sin undervisning, som en fullständig kognitiv individualiseradundervisning.

Syftet med arbetet är att kvalitativt undersöka matematiklärares åsikter omkring problemlösning på gymnasienivå; hur de uttalar sig om sin användning av problemlösning i sin undervisning och vilka fördelar och nackdelar de menar att det finns med att elever arbetar med problemlösning i sina matematikstudier. I min undersökning har jag intervjuat fem matematiklärare med olika bakgrunder och undervisningserfarenheter. Resultatet visar att lärarna har olika ramverk för hur de definierar och arbetar med problem och problemlösning. Tidigare forskning visar att en lyckad matematikundervisning genom problemlösning kräver tydliga ramverk. Att undervisa matematik genom problemlösning kan ge många positiva effekter, men lärarnas olika ramverk gör att de prioriterar och arbetar olika med problemlösning i sin undervisning..

Studien syftar till att beskriva hur lärare i matematik upplever att de praktiskt hanterar elevers olika förutsättningar i sin matematikundervisning. Undersökningen genomfördes som en fallstudie av två lärare i matematik i grundskolans senare år. Det empiriska materialet består av fyra klassrumsobservationer, som analyserades för att identifiera olika typer av individualisering, samt fyra intervjuer, för att belysa lärarnas upplevelser av och tankar kring individualisering. Det framkom att det förekommer flera olika typer av individualisering. En del individualisering var ett resultat av lärarens medvetna val, men det förekom även individualisering som lärarna delvis var omedvetna om..

I denna studie undersöks vilka uppfattningar SUM-elever, elever med särskilda utbildningsbehov i matematik, har av matematikundervisning när de i klassrummet får specialpedagogiskt stöd i ämnet och hur de känner sig när de följer med specialläraren ut från klassrummet. Det övergripande syftet med studien är att belysa inkludering och exkludering ur ett elevperspektiv. Studien har en kvalitativ ansats och har genomförts i form av semistrukturerade intervjuer med åtta SUM-elever från åk 4 och 5. Till grund för analysen används Asp-Onsjös (2006) tre olika aspekter på inkludering; rumslig, social och didaktisk. Resultatet visar att den inkludering som eleverna anser vara viktigast när de lär sig matematik är den didaktiska inkluderingen, inte den rumsliga eller sociala. Alla elever i studien kände sig socialt inkluderade och vad gäller den rumsliga inkluderingen spelade den inte någon större roll för dessa SUM-elever.

Vårt huvudsyfte med studien var att undersöka om praktisk matematikundervisning i idrottshallen kan motivera och stärka elevers lärande. Undersökningen utfördes med enkäter i fyra årskurs sju klasser, med totalt 72 elever i samt intervjuer med fyra lärare, på två olika grundskolor i södra Sverige under perioden januari-februari 2008. Eftersom urvalsgruppen var liten, kan vi inte dra några generella slutsatser. Bakgrunden till vår undersökning var att vi hade fått uppfattningen om att praktisk matematikundervisning inte förekom så ofta i grundskolan. Studien visar att lärarna använder praktiska undervisningsmetoder som ett stöd för att få djupare förståelse hos eleverna.

Denna studie har behandlat lärares syn på inkluderande undervisning i matematik. Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex matematiklärare i år 1-6 för att ta reda på hur lärarna anpassar undervisningen efter elevers olika förutsättningar samt vad de ser för hinder och möjligheter med inkluderande undervisning. Resultatet visar att lärarna i studien ser olika på hur man bäst individualiserar undervisningen utifrån elevernas olika förutsättningar.  Fyra av lärarna anser att en organisatorisk differentiering i form av nivågrupperingar eller särskilda undervisningsgrupper skapar större möjligheter att möta elevers olika behov, medan två av lärarna pratar mer om hur elevernas behov kan bli tillfredställda genom pedagogisk differentiering inom klassens ram vilket innebär att klassrumsundervisningen anpassas för att passa samtliga elever. Lärarna lyfter fram faktorer som de anser påverkar deras möjlighet till en inkluderande matematikundervisning. Dessa faktorer är elevernas olika förutsättningar, arbetssätt/arbetsformer, elevgrupperingar, specialundervisning, klassrumsklimat, samverkan, resurser och styrdokument.

I denna uppsats får läsaren ta del av hur dagens lärare arbetar för att uppnå kraven i den relativt nya läroplanen Lgr11. Syftet med undersökningen är att ta reda på om, eller hur, lärare idag gör för att matematikundervisning i årskurs fyra, fem och sex ska vara kreativ, kommunikativ samt återfinnas i vardagen. Detta gjordes genom en kvalitativ studie genom intervjuer med fem verksamma lärare i årskurs fyra till sex. Huvudresultatet i vår undersökning kan sammanfattas till att färsk kunskap, och rätt kunskap är A och O vid matematikundervisning..

Syftet med undersökningen har varit att studera hur ett antal elever på IV-programmet med matematiksvårigheter har upplevt sin matematikundervisning i grundskolan. En kvalitativ metod i form av intervjuer användes. Studien har haft en retrospektiv karaktär där eleven i efterhand har sett tillbaka på vad som hänt i grundskolan och matematikundervisning. Eleverna som intervjuades var tio stycken, 16-19 år gamla. I analysen av resultatet framkom att elevernas matematikupplevelser ofta överskuggades av andra minnen.

Denna studie inriktar sig på pedagoger som arbetar medvetet med sin matematikundervisning i förskolan och skolan. Vi använder begreppet matematikande som står för all den verksamhet som innehåller matematik i alla dess former. Frågeformuleringarna är fokuserade på hur pedagoger tänker om grundläggande matematikkunskaper, arbetssätt och arbetsformer samt dokumentation. Studien bygger på sex kvalitativa intervjuer. Urvalet av pedagogerna har gjorts utifrån vetskapen om att de har satsat aktivt på sin matematikundervisning.

Denna studie är en litteraturstudie som syftar till att undersöka om nivågruppering kan vara ett effektivt alternativ i arbetet att förbättra elevers resultat och elevers trivsel inom den svenska gymnasieskolans matematikundervisning.Forskningen visar att nivågruppering bör göras i enstaka ämnen eller vid enstaka tillfällen och inte i permanenta klasser, vidare att det är svårt att dra tydliga slutsatser om effekterna på elevers resultat. Forskningen jag sett till är svår att jämföra då de är genomförda på olika sättt och just effekterna av nivågruppering är svåra att isolera. Forskningen visar dock att elever upplever nivågrupperingens indelning i fack negativt. Vissa forskare anser att nivågrupperingen är en odemokratisk indelning..

Det övergripande syftet med denna undersökning var att studera dans som verktyg för lärande. Studien fokuserar på dansens betydelse för lärandet i matematik samt lärares och elevers uppfattningar om dansmatte. I studien har vi genomfört kvalitativa intervjuer med elever, dans- och matematiklärare som arbetar med dansmatte samt läst relevant litteratur som rör matematik och lärande, estetiska lärprocesser och dans som verktyg för lärandet. Några av intervjuerna utfördes på en skola som arbetar med dansmatte och några via telefon och e-mail. Det centrala som framkom i studien var att alla, utom en medverkande elev, är eniga om att dansmatte är ett bra medel för lärande i matematik och eleverna påstod att de lär sig lättare genom att använda kroppen.

Magnusson, Jimmy: Elevers attityder till dagens matematikundervisning i skolan ? en studie i årskurs sex, Malmö: Lärarutbildningen, 2007. Elevers matematiska kunskaper, enligt en rad undersökningar, har försämrats de senaste åren. Ur ett konstruktivistiskt synsätt undersökte jag hur elevernas attityder och förhållningssätt är gentemot undervisningen. Attityderna gentemot undervisningen kan vara en orsak till försämrade kunskaper i ämnet. Studien är gjord i årskurs sex på tre olika skolor i nordvästra Skåne.